Båda makarna fick hjärntumörer – bara Beatrice överlevde
Familjen i Farsta består av mamma Beatrice, dottern Ellinor och tvillingpojkarna Filip och Emanuel. Beatrice man och pojkarnas pappa Henrik finns på bilder överallt i lägenheten. Beatrice berättar att de träffades sent i livet på en pub på Söder i Stockholm. Henrik var kompis till hennes brorsa och väckte hennes intresse direkt. Hans polett trillade ner lite långsammare men efter mindre än ett år flyttade de ihop.
– Henrik var en glad, kärleksfull, omtänksam och ödmjuk kille. Men det jag framförallt föll för och kom att älska med honom var hans lugn, positiva inställning till att allt ordnar sig och hans humor, berättar Beatrice.
De skulle få tio år tillsammans.
Lever med hjärntrötthet efter tumören
På en hylla i hemmet har familjen samlat saker som Henrik gillade. Han är närvarande i deras liv även om han är frånvarande.
Familjen har haft sin beskärda del av motgångar som de berättar om i Sofias änglar i Kanal 5. Här berättar Beatrice om hur hon ”tuppade av” på stranden under semestern sommaren 2015. På sjukhus konstaterade läkarna att hon drabbats av en hjärntumör. Beatrice opererades med gott resultat men lever fortfarande med sviterna av ingreppet, hjärntrötthet och en svag vänstersida. Sviter som gör att hon är sjukskriven och att energin tryter.
Tonårsdottern Ellinor har fått ta mycket ansvar för hem och småsyskon.
Henrik har funnits i hennes liv sedan hon var 8 år. En stor och varm famn. Nästan som en Sacco-säck. Hon älskade honom som en pappa.
– Vår relation var som far och dotter. Vi bråkade, skrattade och hade kul. Han tog in mig med öppna armar trots att vi inte var kött och blod, säger Ellinor.
”Hur är det möjligt?”
Sommaren 2017 slog tragedin till igen. Beatrice och Henrik var på lantstället i skärgården när han klagade över ont i huvudet. Migränanfallet övergick i våldsamma kräkningar och Henrik fick flygas med helikopter till sjukhuset. Läkarnas besked blev en chock. Man hade hittat tre elakartade hjärntumörer.
– Det var som att marken under mina fötter försvann. Hur är det möjligt att Henrik drabbas av hjärntumör bara ett par år efter mig, och dessutom elakartade. Jag hade läst på så pass mycket om hjärntumörer redan när jag var sjuk och fattade med en gång att det här var riktigt illa. Jag kände mig totalt maktlös, tänkte på barnen och framtiden. Sov inte en blund på hela natten. Grät och ältade, berättar Beatrice.
Ellinor berättar att hon och Beatrice gick till hans sjuksäng i skift. Småbröderna och hushållet skulle tas om hand. Dessutom hade Ellinor gymnasium och ett extraarbete att sköta. Ingen av dem hade energi över till något annat eller varandra.
– Så vi sörjde ju inte riktigt tillsammans. Jag sörjde på mitt håll och hon på sitt, säger Ellinor.
”Tacksamma för de dagar vi fick”
Efter åtta månaders kamp gick Henrik bort. Då hade han och Beatrice hunnit prata om framtiden. Inte om allt men om något.
– Han fick mig att lova att jag skulle tillåta mig själv att bli lycklig igen och att han visste att jag hade många människor omkring mig som skulle hjälpa mig genom allt. Det gav honom ett lugn. Han sörjde också att han inte skulle få se barnen växa upp, att inte få vara med när de började skolan, slutade skolan, få se dem som vuxna. Samtidigt försökte vi genom hela hans sjukdomstid att bara ta en dag i taget och vara tacksamma för de dagar vi fick, berättar Beatrice.
Se också: Karin blev änka vid 33 – förlorade sin man i cancer
Hon berättar om humorn de hade tillsammans och som en gång fick henne att falla för honom.
– Ibland räckte det med en blick eller bara något ord och så brast vi ut i skratt. Vi fortsatte att skratta mycket ändå till slutet. Det fanns mycket humor kvar även när det blev svårt.
Inget vanligt tonårsliv
Sedan Henrik gick bort har mamma och dotter stretat på tillsammans men på varsitt håll. Småsyskonen Filip och Emanuel ska hämtas och lämnas på förskolan och hushållet skulle skötas. Förr brukade hela familjen samlas i vardagsrummet runt Henrik i soffhörnan. Utan den mittpunkten blev det mer att var och en gick in till sitt.
– Det har handlat mycket om vem ska hämta pojkarna, vem ska laga mat, säger Ellinor som menar att sjukdomarna präglat de senaste åren.
– Det har varit tufft. Jag har ju inte direkt levt som en vanlig tonåring de senaste åren.
När Sofias änglar rycker in för att hjälpa till handlar det inte bara om att hitta konkreta lösningar för våningssängar och tapeter till vardagsrummet. Både Beatrice och Ellinor vill hitta tillbaka till varandra och till relationen de hade tidigare. Förändringarna i hemmet har varit en viktig bit på vägen.
– Innan var vi mest i våra rum på kvällarna, men nu känns det naturligt att hänga i vardagsrummet tillsammans. Det har vi inte gjort sedan Henrik dog. Sen är det skönt att ha fått i ordning hemma. Vi har inget som hänger över oss i renoveringsväg vilket känns fantastiskt. Vi kan ägna oss åt varandra istället och lägga den energi som finns på roliga saker, berättar Beatrice.
Ellinor menar att även om Henrik är borta så lever hans energi kvar i hennes bröder framförallt. Hon har blivit som en blandning av storasyster och förälder för dem.
– Som storasyrra ar jag nog tagit på mig lite av faderskapet. Jag är den stränga och säger åt en gång, sedan får det räcka. Mamma brukar hota med att om de inte lyssnar så kommer Ellinor upp.
Samtidigt som mamma och dotter har fått mer tid tillsammans har Ellinor också blivit bättre på att leva tonårsliv. Göra planer för helgen, träffa kompisar och gå ut.
– Jag har märkt att jag blir gladare av det.
Sofias änglar sänds i Kanal 5 onsdagar 21.00 och finns på Dplay