Jag missade en repetition, för jag var så full på Uppsala pendeln-
att jag vaknade av att jag var på väg tillbaka till Stockholm.
Då har min karriär inte ens börjat.
Alkoholism handlar för mig mycket om att lära sig hantera sina känslor-
utan att agera destruktivt på dem eller att dricka på dem.
Det var en enorm utmaning i början av min nykterhet.
Jag mådde fruktansvärt dåligt de två första åren jag var nykter.
Jag vill aldrig tillbaka dit. Aldrig. Därför är jag väldigt rädd om min nykterhet.
Men jag hade också ett mål att jag skulle kunna gå på fester och ut.
Jag var otroligt avundsjuk i början.
Jag var arg på dem som jag märkte hade missbruksproblem-
för att de fortsatte. Det gick inte för mig eftersom jag var så utagerande.
Jag fick konsekvenser som gjorde att...
Jag skulle inte fått nån karriär som skådespelare om det hade fortsatt.
Jag har drickit ett eller två glas, sen minns jag inget mer.
Jag vet inte vad som har hänt. Jag får bara höra dagen efter-
om alla hemska saker jag har gjort.
Jag blir monstret nu.
Jag börjar slåss, jag börjar mucka gräl.
Jag börjar kasta saker. Jag kommer till sminket med en blåtyra.
Jag väntade i 16 år innan jag sa nåt i nån intervju.
Jag har sett andra gå ut och prata om sin nykterhet-
och sen börja dricka igen.
Jag ville känna mig säker, stark-
och att kunna förmedla hopp, styrka och inspiration.
Att det går att vända den där oceanångaren.
Det går att vända håll och segla nån annanstans-
än utför stupet.
Därför vill jag prata om det. Pass it forward, helt enkelt.