Jag provfilmade för den, men det gick ganska lång tid innan de hörde av sig, så jag hade nästan glömt att jag gjorde den där provfilmen.
Sen ville de erbjuda mig rollen. Så fick jag läsa manus och sen valde jag att göra den.
Det jag kommer att tänka på idag är att jag hade läst första boken som är baserad på en massa år sedan.
Då kom jag ihåg att när jag läste den så var jag som skådis och tänkte att skulle man kunna göra någon roll här?
Men då kom jag ihåg att den där Philip-rollen, den kanske man skulle göra i framtiden.
Jag vet, det är kul. Alltså jag gillar det. Det finns spännande element i sådana karaktärer.
Sen får vi se om det finns element man gillar och så. Så vi får se om man hejar på honom, publiken i den här.
Men jag tror att jag kanske bara egentligen har lätt för det.
Även om det är ingenting som jag känner igen mig eller sådär, men det är någonting jag har lätt för.
Att vara lite kylig och sådär. Så det funkar väldigt bra framför kameran.
Den var ganska lätt. Vi jobbade lite och repeterade lite sådär.
Men den följde sig ganska naturligt. I och med hur det var skrivet och så vidare.
Och Dylan var en otrolig skådis och lätt att jobba med. Så det följde sig ganska naturligt.
Så får man dela någonting så starkt, den här historien.
Den är ju spännande för man gör det jätteintensivt och sen så går man vidare till nästa och sådär.
Så det är som nästan små romanser man har med det i varje film.