Naturterapeuten Ann Jönsson: "Vi måste hitta tillbaka till vår kvinnliga urkraft"

Utanför Ann Jönssons husknutar i Glimåkra i nordvästra Skåne, vandrar rådjuren förbi titt som tätt och ibland kan man med lite fantasi skymta ett eller annat skogsrå i dungen, berättar hon.

På markerna utanför huset där Ann bor med sin man Bosse finner man lämningar från bronsåldersgravar och stenrösen.

Göingebygden vid Finjasjön var Sveriges första boplats för så där 9000 år sedan.

Efter reklamen: Se också: Vänd vårdepp till vårpepp – så får du mer energi

Ann är född på en närliggande gård och har bott i bygden under hela sitt 60-åriga liv.

Hon är en välkänd profil i nordöstra Skåne eftersom hon både har varit kommunpolitiker, artist, föreläsare, författare och sedan 1996 driver två företag med fokus på hälsa och välmående.

Att man kan vara både modern företagskvinna och ha en tro på naturens krafter är Ann ett bra exempel på.

– Det ena utesluter inte det andra, och det borde egentligen vara självklart att vi ska inkludera mera av det naturliga i våra liv, tycker Ann.

Den kvinnliga urmodern

Ann berättar att det finns en lång tradition av läkekonst och naturmedicin i bygden och även i hennes släkt och det har att göra med att man förr i tiden levde närmre naturen och tog tillvara på växternas olika medicinska egenskaper. Dessutom levde man närmre sig själva och hade en mer naturlig tillgång till sin intuition och naturnära kunskap, berättar hon.

– Min mor var hemmafru och bondmora, hon hade inga pengar. Hon var tvungen att fråga min pappa om det, men hon hade tid att ta hand om oss barn och djuren. Dessutom hade hon en knivskarp intuition som gjorde att hon ibland kunde förutspå saker som skulle hända.

En egenskap som Ann har ärvt. Någon häxa eller klok gumma vill hon dock absolut inte kalla sig. Snarare är det så att det handlar om att lyssna på sig själv och sin inre röst, menar Ann.

– Problemet idag är att vi inte lyssnar inåt, utan bara utåt.

Det pratas idag mycket om att människor är överkänsliga mot olika saker. Det är de egentligen inte, menar Ann.

– Det är så vi ska vara som människor. Det är helt naturligt att vara känslig.

Även sådant som idag anses som övernaturligt är egentligen bara naturligt.

– För mig är det naturligt att vi människor både sänder ut och tar emot information med hela vårt väsen.

Om man ser på djuren så känner de ju ofta direkt om de gillar en person eller inte, de har fortfarande nära till sin instinkt och intuition på ett sätt som vi människor inte längre har.

– Många människor bejakar inte sina känslor, utan vi försöker stänga av dem i stället. Om vi slutar träna vår inkännings-förmåga och intuition så försvinner den till slut.

relationerÅldern saknar betydelse för språkvännerna Barbro och Joana: Vi blev väninnor direkt

Genom sitt företag Naturhälsan hjälper Ann människor med olika hälsoproblem.

– Idag är det mycket själavård. Stor del av dagens ohälsa grundar sig i att själen inte mår bra. Vi är vilse i vår värld och hittar inte rätt. Vi får heller ingen bra hjälp med att försöka göra det.

Många av Anns patienter är kvinnor i 30-årsåldern, som sitter och gråter i hennes väntrum för att de mår väldigt dåligt mentalt och har tappat bort både sig själva och den inre kraften.

– Kvinnor idag har pengar, men ingen tid och kraft, säger Ann.

Gammal kunskap som behöver återuppväckas

Ann har tidigare varit med om att bli kallad för häxa och det är något som har varit både positivt och negativt för henne. Ordet häxa har en negativ klang för många av oss på grund av de förföljelser av kvinnor som skedde både i Sverige och i stora delar av Europa under framför allt 1600-talet.

– Det är en skandal i vår historia som det inte talas mycket om. Inte ens i skolorna.

Kvinnor kunde av olika skäl bli kallade för trollkonor, de blev beskyllda för att utöva trolldom som var straffbart. Hundratals i Sverige avrättades och begravdes i massgravar. Ordet häxa kommer från det tyska ordet hexe, och kan tolkas som att någon häxar ett gärde och korsar en gräns, berättar Ann.

Länge hade kvinnor i Norden ingen kvinnlig förebild. När Norden blev kristet var det inte längre tillåtet att tro på hedniska gudinnor, som man tidigare hade gjort, och därmed blev det bara manliga förebilder kvar.

Ann berättar att man kan uppleva skillnad på kvinnors självbild i katolska länder eftersom de länge haft jungfru Maria som förebild. Hon var ju Jesu moder och därmed en stark förebild.

– Att bli kallad häxa förr var ett skällsord, och än idag händer det ofta att starka, självständiga kvinnor som går sin egen väg, blir kallade för kärring, hagga och häxa, säger Ann.

Ann berättar att den gången hon själv blev kallad häxa triggade det henne, och hon ville ta reda på mer.

Hon berättar att det ännu idag finns människor som tror att det finns riktiga häxor som har samröre med den onde och så vidare. I vissa kulturer och religioner finns det här med ”Witchcraft” fortfarande kvar.

– Jag skulle nog hellre vilja säga att det handlar om livskraftiga kvinnor, en urkraft som alla borde plocka fram, och som vi kvinnor får kämpa för.

För några häxor fanns det egentligen aldrig. Bara vanliga kvinnor, menar Ann.

År 2007 blev Ann tillfrågad av självaste Maud Olofsson (dåvarande näringslivsminister) om hon ville vara ambassadör för kvinnligt företagande. På den tiden var kvinnor väldigt dolda i företagsvärlden. Nu har det blivit bättre, även om det är lång väg kvar att gå till att den kvinnliga kraften får den plats den förtjänar, menar Ann.

Historien om den kvinnliga urkraften är gammal

Historien om den kvinnliga urkraften börjar i en tidig urtid. Vi vet att det fanns starka och mäktiga kvinnor i byarna, tack vare gravar som man har hittat.

– I Norden kan vi ända från stenåldern se spåren av en slags naturtro som kallades för animism. Animismen innebar att man trodde att hela naturen var besjälad och att moder jord i sig var ett levande väsen, berättar Ann.

På den här tiden tillbad man moder jord som en feminin och helig kraft. Det var modern, honan, kvinnan som födde och man levde i naturens kretslopp och var så att säga ett med naturen.

Det var naturligt att kvinnan hade en stor och framträdande plats i samhället. Hon var en gudinna och en helig moder, berättar Ann vidare.

De nordiska valorna eller völvorna omtalas i den nordiska mytologin som starka ledare men också som spåkvinnor i kontakt med andevärlden. Dessa ansågs vara orakel som kunde se in i framtiden.

I den fornnordiska poetiska skriften Eddan berättades om hur livet på jorden skapades från den gamla jordkon Audhumbla. Även kon var en feminin helig skaparkraft.

– Kon gav mjölk till jorden och människor och då skapades Vintergatan - the Milky way, berättar Ann.

relationerBirgitta Stubbing: ”Jag är stolt över att vara Europas äldsta modell”

Från vala till hemmafru

Efter folkvandringstiden kring 500 - talet och in i vikingatid ändrades synen på kvinnan och kvinnans roll markant. Vikingakulturen var mer krigisk och mansdominerad och det blev en kamp med de starka nordiska kvinnor som fanns, berättar Ann. För att få dessa på sin sida försökte vikingahövdingarna att gifte sig med dem. De togs även gisslan åt båda håll enligt myterna.

– Med tiden blev så de starka och mäktiga valorna i stället hövdingarnas fruar. Asatron som rådde under vikingatiden blev i ett större perspektiv ganska kortvarig och när vikingahövdingarna sedan kristnade sig, skulle allt som hade med den gamla tron att göra döljas och försvinna, berättar Ann.

Enligt det första budordet ”du skall inga andra gudar hava jämte mig”, skulle alla gamla hedniska gudar och gudinnor, asar och asynjor försvinna.

De senare trolldomsprocesserna som startade framför allt mot kvinnor, förankrades i första Mosebok där det står skrivet att ”en trollkvinna ska du icke låta leva”.

Heliga lundar och tempel förstördes och namnen på heliga platser byttes ut.

– Många platser som idag har kristna namn som Prästängen, Kyrkoåkern och liknande, har tidigare varit hedniska kultplatser, säger Ann.

Plötsligt hade de starka kvinnorna blivit en synonym med ondska och något som skulle försvinna.

– Kort beskrivet kan man säga att det var så valan blev en häxa och synonym med något i våra ögon gammalt och fult, säger Ann.

Det finns få minnen bevarade från den här tiden, då det mesta har förstörts och mycket kunskap har gått förlorad.

Respekten för naturen och för oss själva

Respekten och vördnaden inför naturen är något som vi borde ta med oss från våra förlevande, säger Ann.

– Min farmor neg för Hyllebusken och sade ”får jag niga för fru Hylle”, som ju egentligen var den gamla gudinnan Freja.

I naturens urkraft finns både vår forntid och förhoppningsvis vår framtid, men vi måste vakna upp innan det är för sent, menar Ann, som tycker att det känns som om hon har röjt upp gamla stigar som vuxit igen.

– Kunskapen jag förmedlar är inte ny, men vi måste plocka fram den igen, och vi måste se saker ur ett mer naturligt och naturnära perspektiv.