Mellodrottningen Pling: ”Jag har starka känslor i mina texter”
– Jag har aldrig velat jobba med något annat än musik, säger Ingela "Pling" Forsman.
Vem har inte gått och småsjungit på någon text som Ingela ”Pling” Forsman skrivit? Hon är kvinnan bakom texterna i slagdängor som Bra vibrationer, Håll om mig och Jag ljuger så bra.
Vi träffas hemma i hennes villa nära havet i Nacka, och hon presenterar sig bara som Pling, inget Ingela. Hon bjuder på croissanter med hemlagad aroniasylt (kokad av storasyster Annika, inte av Pling själv) och låter mig välja mugg – vill jag ha en från Gustavsberg eller en från Mallorca? Köket har dubbla uppsättningar av det mesta eftersom hon nyligen sålt lägenheten på Mallorca.
– Allt har sin tid. Det blev helt enkelt för mycket med den också. Nu kan vi resa i stället.
”Vi” är Pling och maken, rallylegendaren Leif Asterhag, som hon är gift med sedan sex år tillbaka.
Pling är en kvinna som gärna bjussar på sig själv, men har hög integritet och månar om sina nära. Men hon berättar gärna om kärleken till barn och barnbarn.
– Jag blev mamma sent, min son är 32. Ett av barnbarnen blir fyra år och ett är bara jättelitet. Det är en annan kärlek – för man har ju inte samma ansvar. Men hur det känns? Det är ungefär som att försöka berätta hur det känns att vara kär ... Det går ju inte heller, för någon som inte har varit det.
Om kärleken till maken Leif säger hon:
– Jag tror att man måste försöka respektera varandra.
Ingela "Pling" Forsman skriver mycket om kärlek
Plings ord om kärlek får vi läsa oss till i hennes texter. Där är de å andra sidan många.
Faktum är att hon aldrig ens funderade på att jobba med något annat än musik. Hon växte upp i Stockholm med sin syster Annika och sin mamma, som själv tvingats ge upp en musikalisk karriär.
– Min mor, Inga Brita Forsman, var sångerska. Hon hade faktiskt ett eget radioprogram där hon sjöng klassiskt. Hon sjöng i Blå Hallen och i körer – och hade sökt in till Operan och blivit lovad en plats där. Men så skildes mina föräldrar när jag var tre år och min syster sex, och då kunde mamma inte satsa på sången, utan var tvungen att skaffa sig jobb för att försörja oss.
Det hände att Plings mamma tog emot sångelever hemma i lägenheten, medan flickorna gömde sig på sitt rum.
– Vi avskydde tanterna som skulle stå där och gala, säger hon och skrattar.
Efter studenten på Adolf Fredriks musikskola pluggade Pling maskinskrivning och engelska på universitetet – kunskaper som hon fick nytta av direkt, när hon började jobba på skivbolag.
Jag kommer aldrig att skriva låtar som bara är deppiga
– Jag visste att det var musik jag skulle jobba med, jag har aldrig velat något annat!
Ja, förutom när hon var riktigt liten och ville bli skridskoprinsessa förstås. Smeknamnet Pling är jämngammalt med prinsessdrömmarna, och är storasyster Annikas påhitt.
– Det var Ingela Plingela, Plingan, Pinglan … Och så blev det bara Pling. Jag har liksom aldrig funderat över det, för det har ju varit jag. Och det passar bra i musikbranschen.
Som skolelev blev Pling uttagen som ”objekt” för lärarstudenter på Musikaliska Akademin och hon minns med fasa hur hon fick åka långt efter skolan, när hon egentligen bara ville hem, för att undervisas av en ”gubbe som hade handsvett och la händerna över mina”.
Det blev början och slutet på Plings karriär som pianist. Hon spelar inga instrument alls, berättar hon, utan har sångerna i huvudet och sjunger dem för någon som spelar.
Tackade nej till tv-programmet Masked Singer
Hon försvinner ut i köket för att fylla på te och jag hör henne; en vacker altröst i Elton Johns Sorry seems to be the hardest word. Men vi kommer inte att få höra henne sjunga offentligt – den tiden är förbi, säger hon och avslöjar att hon tackade nej till att vara med i tv-programmet Masked Singer.
Sjunger gör hon numera mest i duschen. Där sjunger hon å andra sidan desto mer:
– Många av mina texter har kommit till där. Min kärlek med Shirley Clamp till exempel. Vatten är så förlösande. Jag kan promenera vid vatten, stå och diska eller vad som helst. Bara vatten är involverat så blir det lättare.
Och hon sjunger hela tiden när hon skriver texter.
– Det måste jag göra, för jag ska lägga ord i munnen på den som ska sjunga. Då måste det vara sångbart. Men jag passar nog bättre att skriva än att sjunga själv.
Hon vet ofta, men inte alltid, vem som ska sjunga låttexten hon skriver.
– Jag kan ju inte lägga samma ord i munnen på Arja Saijonmaa som på en 16-årig Carola, säger hon.
Helst och mest skriver hon texter till ballader.
– Jag är inte typen som kan skriva texter som Fyra bugg och en Coca-cola. Inget ont om den, men det är liksom inte jag riktigt.
Men en sån låt har hon ändå på sitt cv.
– Jag fick en låt av Lasse (Holm), en gång. Och jag försökte och försökte. Det gick inte.
Till sist ringde Lasse och frågade hur det gick. Det var bråttom, studion var bokad och låten skulle sjungas in nästa dag.
– Han kan övertala vem som helst, så jag tittade mig omkring och hittade en drinkbok. Jag hittade ingen drink som funkade att skriva om, så jag hittade på en. Det blev Papaya coconut. Jag skämdes lite för den, men tänkte att ingen kommer märka den …
Men låten gick rakt upp på listorna.
Jan Johansen fick låten Se på mig
En låt som hon skrev utan att veta vem som skulle sjunga den var Se på mig. Just den dagen kom Jan Johansen för tidigt till studion, så han fick provsjunga låten. Resultatet känner vi alla till: Se på mig blev Jan Johansens genombrott. Han vann den svenska Melodifestivalen 1995 och kom trea i Eurovision i Dublin.
Just den låten har varit väldigt viktig även i Plings privata liv.
– Den spelades på min mors begravning och på min sons bröllop. Och på mitt och Leifs bröllop läste prästen ur texten, berättar hon.
Vi är många som kan sjunga med i Plings textrader ur mer än 50 års produktion av hitlåtar. Det var också tanken med musikalen, De’ e’ det här vi kallar kärlek, som hade premiär i Malmö i september. Musikalen bygger på Plings, Monica Forsbergs, Lasse Holms och Torgny Söderbergs låtskatt.
– Det har varit en dröm för mig i nästan hela livet att få jobba fram en originalmusikal, att få spåna fritt och använda mina egna låtar.
Den påhittade staden och handlingen i föreställningen har drag av hennes och systerns resa från stadsdelen Lilla Essingen till legendariska nöjespalatset Nalen.
– Två killkompisar till mig och Annika sa att de hade sett att Nalen sökte folk som kunde vara med i deras Cabaret, där man fick sjunga några låtar på lördagskvällen och fick 15 kronor betalt.
Ingela "Pling" Forsman
Ålder: 73 år.
Bor: Hus i Nacka.
Familj: Maken Leif, sonen Fredrik, svärdotter Maja och två barnbarn.
Gör: Textförfattare till 40 Mellolåtar, otaliga svensktoppshits samt psalm nr 943, Blomningstid. Har översatt flera musikaler och låtarna i flera Disneyfilmer.
Aktuell: Med musikalen: De é det här vi kallar kärlek, som Ingela Pling och Monica Forsberg skrivit manus till.
Killarna ljög för att lura Pling och systern Annika till Nalen – men tjejerna fick ändå sjunga och det blev startskottet på en sångkarriär för systrarna Forsman. De sjöng bland annat i tjejtrion Bambis, som under sent 60-tal turnerade i folkparkerna i Sverige och Tyskland.
– Men jag ville inte hoppa av skolan bara för att sjunga, jag ville ta studenten. Så det rann ut i sanden.
Pling gjorde tre egna singlar
Senare hade hon en kort solokarriär som resulterade i tre egna singlar, men när hon börjat skriva egna texter tog det snart över.
– Jag hittade en grupp som heter Small town singers och producerade alla deras plattor. Och det var det jag kände att jag passade bäst för, snarare än att sjunga.
Pling vill ha starka känslor i det hon gör, men hellre kärlek, hjärta och smärta än trauma och elände.
– Bara för att man inte skriver om politik så behöver det inte vara tomma ord. Det kan finnas någon djupare mening i dem som en del uppfattar och en del inte uppfattar. Så jag kommer inte att ändra mig. Jag kommer inte att skriva låtar som bara är deppiga. För det ger inte mig någonting. Hela livet går ju ut på kärlek!