Magdalena Forsberg ser fram emot På spåret: ”Bara det inte blir för många musikfrågor”

Som ung klädde Magdalena Forsberg gärna upp sig och gick på stora fester på nyårsafton. Skulle hon få välja i dag låter det som om hon helst skulle gå klädd i ullunderställ.

– Nej vars, det skulle jag kanske inte. Men underställ är underskattat, det är ju så otroligt skönt. De senaste åren har vi inte haft så stora fester just på nyår, utan mestadels firat hemma med familjen och goda vänner. En riktigt bra nyårsafton innehåller en härlig skidtur, spela spel framför brasan med nära och kära och sedan en god middag. Jag hoppas att mina systrar och deras familjer kommer upp och firar med oss i år, men det beror lite på vädret. Har vi mycket snö så lockar det barnen för då kan alla åka skidor, säger Magdalena när vi ses en frostig dag på Grand Hôtel i Stockholm.

Se också: Här är alla deltagare i På spåret 2021/22

Efter reklamen: Här är alla deltagare i På spåret 2021

Magdalena är effektiv, opryd och flexibel som få. Inför fotograferingen öppnar hon upp sin resväska, sminkar sig framför en spegel och drar sedan – i den visserligen rätt tomma lobbyn – av sig jeansen så att hon står iklädd endast trosor och skjorta. Rappt tar hon sedan upp ett par svarta skinnbyxor och på ett kick är hon redo. Ett minne dyker upp från hennes tid som elitidrottare.

– Jag minns hur jag efter en tävling stod och bytte om i målområdet efter att just gått i mål, eftersom vi var tvungna att alltid få av oss våra svettiga kläder fort för att inte bli sjuka. Plötsligt dök det upp en fotograf som började smattra av en massa bilder där jag stod och bytte om. Bilderna förekom senare lite varstans och jag var så otroligt arg och besviken, utbrister Magdalena.

Firade nyår ensam med stakning i skidbacken

För att återgå till ämnet nyår så berättar Magdalena att på den tiden, då skidskytte stod högst upp på agendan blev det inte heller några särskilt stora firanden.

– Ett år befann jag och min man Henrik oss på träningsläger i Dolomiterna i Italien. Jag kommer ihåg att han låg hemma sjuk på hotellet medan jag på nyårsaftonskvällen tränade stakning upp och ner för enorma berg, och på huvudet hade jag en pannlampa för det var så mörkt. Det var kanske ett annorlunda sätt att fira nyårsafton på, men jag minns att sent på kvällen åt vi i alla fall en god middag tillsammans, säger Magdalena och skrattar.

Hon tycker att det inte behöver vara på ett speciellt sätt just under sådana här högtidsdagar. Man behöver inte äta hummer eller dricka champagne vid klockslaget bara för att man ska, och inte heller måste man avge nyårslöften.

– Sedan vi skaffade vår hund och döpte den till Cava dricker vi numera oftare Cava än champagne, och får jag välja äter jag helst löjrom. Eller varför inte en egenjagad älg som min man flamberat och serverat med sin goda pepparsås till? Det där med nyårslöften har jag aldrig sysslat med. Jag äter inte särskilt mycket godis och jag tränar redan väldigt mycket. Jag jobbar hellre med att sätta upp olika mål i livet, menar Magdalena.

Mer än tre år har gått sedan Magdalena fick beskedet att hon hade en tumör på ena njuren. Den var lyckligtvis godartad och allt har gått bra sedan den opererades bort. Men den där sommaren innan hon fått provsvaren beskriver hon som den värsta i sitt liv.

– Jag blev självklart jätterädd och det första jag tänkte på var mina barn. Men först visste man inte om tumören var god- eller elakartad, och som person är jag ganska realistisk. Samtidigt kändes det som att min kropp hade lurat mig. Jag som tycker mig ha en god kroppskännedom upplevde nu att jag inte hade någon kontroll över den, berättar Magdalena.

Ställde in sig på att tumören var godartad

Under veckorna mellan beskedet och operation levde Magdalena sitt liv som om varje dag vore den sista.

– Jag maxade min vardag, lyfte och bar, pysslade med mitt växthus, var ute och sprang och hängde med familjen så mycket jag kunde, säger Magdalena.

Och när hon berättade om tumören för sina barn nämnde hon aldrig ordet ”cancer”. Hon försökte avdramatisera situationen, och behövde hon gråta ut fanns maken Henrik där vid hennes sida.

– Jag ställde liksom in mig på att den skulle vara godartad. Det var en tuff tid. Jag kände att jag ville lära mina killar allt om livet, allt från känslor och relationer till att laga mat och sköta hushållet. Och jag drabbades av en känsla att nu mer än någonsin ville jag ta vara på livet och nuet. Allt i tillvaron blev så mycket mer intensivt, gräset blev grönare och havet blev blåare, säger Magdalena och berättar hur hon klev upp före resten av familjen varje morgon och tog en promenad.

– Det var under de här morgonstunderna som jag gick och funderade. Jag var så rädd, framför allt kände jag en rädsla över att inte få se mina barn växa upp. Det stämmer verkligen att när man är frisk har man tusen önskningar, men nu hade jag endast en.

tvHär är husbanden som uppträder i På spåret 2021

I dag upplever Magdalena att hon har fått ett extra liv.

– Första tiden ville jag inte prata öppet om det jag gått igenom, men numera har jag insett att jag kan vara en förebild för andra. Och ett bevis på att en tumör inte alltid behöver leda till nattsvarta besked, säger hon.

Tar vara på livet och har börjat vinterbada

Det kan låta som en kliché, men Magdalena menar att hon har förändrats som person och numera tar vara på varje litet ögonblick som livet ger.

– Jag har fått sådan där ”fomo” (från engelskans ”fear of missing out”, reds. anm.) och går inte längre och väntar på rätt tillfällen. Det blir fler ja än nej numera och jag försöker undvika att säga sådant som ”det är inte min grej”. Jag har inte blivit dumdristig, men faktiskt mindre rädd. Förr var jag till exempel en enorm badkruka och fjantade mig kring vatten. Jag kunde åka till Kreta en vecka utan att bada en enda gång. Nu till och med vinterbadar jag, utbrister Magdalena stolt och visar upp en bild på sin telefon.

Precis intill familjens gård i Höga kusten, den plats där Magdalena växte upp, rinner en å. Från en liten bro brukar Magdalena ta sig ner i vattnet, oavsett temperatur.

– Kolla på den här bilden. Förra året slant jag när jag skulle hoppa i härifrån och stukade tummen, jag fick värsta bad-skadan, säger Magdalena ironiskt.

Största glädjen och stoltheten i livet är hennes båda söner, som nu börjar bli ”vuxna män”.

– Åh, de är sådana fina killar. Visst är det krävande med tonåringar, men jag njuter av att se dem växa upp. Annat som gör mig lycklig är alla typer av naturupplevelser, som att odla, jaga och promenera eller jogga ute i skogen. Sedan mår jag bra av att hela tiden lära mig nya saker, att inte stagnera utan att ständigt försöka utvecklas och vara nyfiken på livet. Jag tror att det är grunden för att må bra, menar Magdalena.

På spåret-kollegan Claes Elfsberg har blivit en vän

Tillsammans med journalisten Claes Elfsberg är Magdalena Forsberg regerande mästare i tävlingsprogrammet På spåret i SVT, sedan de slog radioprofilerna Louise Epstein och Thomas Nordegren i finalen förra året. Nu är de med igen för att tävla om segerpokalen.

– Det var såklart jättekul att vinna förra året, men ganska oväntat faktiskt, säger Magdalena ödmjukt.

Hon säger att hon inte känner någon press att vinna två år i rad, kanske snarare tvärtom.

– Förra gången ville vi bevisa något, nu känns det som att vi i stället kan ”flyta med”. Men man vet aldrig när man sitter därinne i vagnen. Då kickar säkert tävlingsinstinkten igång. Bara det inte blir för många musikfrågor, det är både mitt och Claes största skräckområde, säger Magdalena.

Innan förra årets medverkan hade tävlingsparet bara hejat på varandra, men nu har Claes blivit någon som Magdalena kallar sin vän.

– Claes är verkligen en helt fantastisk person. Han är trevlig, lättsam och varm, säger hon.