Peter Dalle i juldagsbio: ”Annars är jag ensam mycket”

Peter Dalles cv är lika långt som en önskelista till jultomten – och den inne­håller många framgångsrika tv-program, filmer och teater­­upp­sättningar.

Han är både skådespelare, manusförfattare och regissör. Dessutom har han två Guldbaggar i bagaget, en för bästa manus till filmen Yrrol 1994 och en för bästa manliga biroll i filmen Himlen är oskyldigt blå som kom 2010.

Nu är han aktuell i rollen som Leffe i actionkomedin Ett sista race, som har biopremiär på juldagen.

Snabba bilar står kanske inte högst upp bland Peter Dalles intressen – då lockar båtar mer. Men ett bra och roligt manus tackar han inte nej till.

nöjeMalin Åkermans tuffa uppväxt med en deprimerad mamma

– När jag och Johan Ulveson träffade Edward af Sillén och David Hellenius, som har skrivit manus, kändes det helt rätt direkt. Framför allt var det väldigt välgjort, och det kan man inte påstå att alla manus är inom branschen i dag, framhåller han.

Peter har känt vännen och kollegan Johan Ulveson i över 40 år. Deras gemensamma tv-program Lorry blev en stor succé från 1989 och framåt.

Sedan dess har de arbetat mycket tillsammans, senast i tv-serien Äntligen på SVT (2022), som spelades in av skådespelarna bakom Lorry. Alltså även Claes Månsson, Ulla Skoog, Suzanne Reuter och Lena Endre.

I Ett sista race är Peter och Johan – precis som privat – goda vänner. Men i filmen är de utan tvekan ännu mer tajta.

– Jo, man kan säga att Leffe och Blomman (Johans karaktär) är så nära ett par man kan komma – utan att vara det. Vi är som Humle och Dumle och följer varandra var vi än går. Det var en väldigt rolig roll att göra, menar Peter.

David Hellenius och Malin Åkerman har roller

Filmen handlar om streetracinglegenden Dennis (David Hellenius) som levt hela sitt liv på fel sida av lagen. Något som kostar honom förhållandet med Tove (Malin Åkerman) och han försummar även dottern Hanna (Elsa Öhrn).

Efter att ha kommit ut från fängelset vill Dennis ta tag i sitt liv. Men han får reda på att dottern ska delta i ett race med sin pojkvän Charlie (Malte Gårdinger). Därför uppstår en äventyrlig resa ihop med exet för att hämta hem dottern.

Samtidigt utmanas Dennis av TT (Jonas Karlsson) om ett sista avgörande race dem emellan …

– På något sätt hamnar min och Johans karaktärer i racet. Hur vill jag inte avslöja, men det beror på att något händer med mig och att jag har planer för något, säger Peter hemlighetsfullt.

Han är känd för sin skarpa humor, och här hyllar han filmskaparna och den rollista som de lyckats få ihop.

– Det är ytterst ovanligt med så pass många tunga namn och skickliga skådespelare i samma film. Jag hade väldigt roligt under inspelningen. Många scener var bara tillsammans med Johan och där vet jag sedan länge att vi fungerar jättebra ihop. Men jag skrattade också en hel del med bland annat Jonas Karlsson, Johan Glans och Ola Forssmed.

Peter Dalle växte upp i Täby och blev intresserad av teater av en slump. Egentligen ville han ha foto som tillvalsämne i skolan. Men det var för få elever som anmälde sig – därför blev det teater i stället.

På universitetet utbildade han sig till systemprogrammerare, samtidigt som han gjorde studentspex tillsammans med sin jämnåriga kamrat Ulf Larsson (senare skådespelare och programledare).

1980 lärde Peter känna Johan Ulveson, som kom in på Scenskolan ett år tidigare. För Peter krävdes sex försök innan han blev antagen till Scenskolan i Stockholm 1981.

– Där träffade jag både Claes Månsson, Lena Endre, Gunilla Röör och Gunnel Fred. Efter examen började vi att arbeta med Lorry. Gunnel var med i början där och vi blev också ett par.

Genom åren har det blivit många succéer för Peter – en av de absolut största är filmen Drömkåken från 1993, där han skrev manus (tillsammans med Bengt Palmers), regisserade och dessutom hade en roll.

– Den lockade nästan 600 000 biobesökare, vilket är fantastiskt bra. I dag är det ju ytterst få filmer med de siffrorna, ler han.

Nöjd med ”Stickan” i Vår tid är nu

Men mest stolt är Peter egentligen över en annan film, nämligen Skenbart – en film om tåg, i genren thrillerkomedi. Där skrev han på nytt både manus, regisserade och agerade en av rollerna.

Fast de bägge vunna Guldbaggarna betyder faktiskt inte särskilt mycket.

– Nej, det är både så många som borde ha fått och inte fått sådana. Priserna spelar inte så stor roll för min del och det betyder heller inget karriärmässigt. De som vinner en Oscar däremot kan räkna med att få bättre betalt i fortsättningen.

Något som har betytt mycket för Peter på senare år är i alla fall rollen som köksmästaren Stig ”Stickan” Backe i succéserien Vår tid är nu på SVT.

– Att serien är så välskriven är en stor anledning till framgångarna, och populariteten bland både unga som gamla. Suzanne Reuter och jag fick frågan samtidigt om vi ville vara med och det kändes som ett självklart svar för oss båda. Min dotter Eira tittade på Vår tid är nu med mig och gillade den verkligen. Hon bänkade sig till och med när serien sändes på tv, i stället för att streama i efterhand någon gång, vilket inte precis hör till vanligheterna i den generationen.

Eira – som Peter fick tillsammans med sitt ex Gunnel Fred – betyder väldigt mycket för honom. Inte minst också för att han lever ett ofta väldigt ensamt liv, som till stora delar är självvalt.

Tycker mycket om matlagning

– Som författare sitter man och skriver mycket på egen hand. Sedan kan det ju vara så att ju äldre jag blir, ju mer ensam gör jag mig, och desto ensammare blir jag. När man inte är i ett förhållande är det inte lika roligt att exempelvis laga mat till bara sig själv.

Annars är matlagning något han tycker om mycket, och ha ägnar sig gärna åt det tillsammans med dottern.

– Vi brukar även spela spel ihop. Oftast blir det TP (Trivial Pursuit). Scotland Yard är en annan gemensam favorit, men där måste man vara minst tre för att kunna köra. Något vi också gör tillsammans är att plocka svamp, och för egen del gillar jag att fiska också.

nöjeDet här är Suzanne Reuter – karriären, rollerna och det nya livet

Peter uppskattar julen – även om den är annorlunda mot när Eira var liten.

– Det är ju barnens högtid och är inte samma sak när hon är vuxen. Förr bakade vi pepparkakor och lussekatter, gjorde julgodis och pyntade en massa hemma. Men sådant blir det inget av längre. Däremot firar vi alltid jul ihop. Då lagar vi god mat och byter julklappar med varandra. Det ska egentligen bara vara något enkelt, men brukar bli så att jag gärna vill ge henne något extra, avslutar han med ett leende.