Barbro: På äldre dar insåg jag vikten av riktiga vänner
När man som jag har rundat 60 har många goda människor korsat ens väg under åren. Vissa har jag träffat i samband med mina barns skola, andra genom fritidsaktiviteter.
Det finns också en handfull som jag har tillbringat flera år tillsammans med på arbetsplatser. I backspegeln har det alltid varit så att när jag bytte jobb behöll jag vänskapen med en kollega från varje ställe.
Jag har inte försökt hitta vänner av en viss sort, men när jag träffat en person där det funnits bra kemi har ingen av oss haft lust att släppa varandra även om vi inte hade kvar vår gemensamma plattform.
Med åren har jag insett hur viktiga vänner egentligen är. Lyckligtvis är det möjligt att hitta nya kompisar hela livet om man är tillräckligt öppen och nyfiken. Jag har haft turen att lära känna både yngre och äldre personer från då och nu.
Mina vänner, som för övrigt har helt olika bakgrunder och positioner i samhället, ger mig mycket glädje, och jag är tacksam att jag har lärt känna dem och deras olika erfarenheter. Därför vårdar jag vänskaperna genom julkort, födelsedagshälsningar, besök, mejl och åtminstone regelbundna träffar på kaféer ungefär en gång i kvartalet.
Mina allra bästa vänner utgör en liten grupp bestående av två kvinnor och två män. Från början kände de inte varandra. Men Lotta, Signe, Magnus och Jens har samlats i samband med att jag genom åren har ordnat olika sammankomster, och de är härligt olika.
De fyra är de enda i mitt liv som jag när som helst skulle kunna kontakta om jag behöver tröst, goda råd eller en spark i baken.
Jag har redan gjort det otaliga gånger, och de har alla bidragit till att jag fortfarande är en positiv person och säker på att det finns mycket mer gott att vänta framöver, både tillsammans med dem och för mig själv. På det sättet har de gjort en skillnad i mitt liv, och jag hoppas att jag har gjort detsamma i deras.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Med åldern har jag inte längre den tid och energi som krävs för att hålla i alla andra relationer med bekanta. Det beror delvis på att jag fortfarande arbetar, delvis på att jag prioriterar barn och barnbarn.
Jag vet dock med säkerhet att mina fyra nära vänner känner mig så väl att jag fortfarande vågar och kan vara mig själv, både i medgång och motgång, i deras sällskap. Det är en stor gåva, och jag gläder mig när de också kommer till mig för samtal om både skoj och allvar, som vi inte tar med alla och envar.
Vi kan mycket väl vara oeniga om både politik och annat, men under det senaste decenniet har vi beslutat oss för att vara överens om att vi var och en har världens bästa barnbarn. Malene förbehåller sig dock rätten att vara tvivlande, eftersom hon varken har barn eller barnbarn.
Jag värdesätter också mycket att jag har en barndomsväninna som en av de få som känner till min bakgrund. Vi växte faktiskt upp som grannar. I min ålder har många familjemedlemmar gått bort, och jag har varit föräldralös i många år.
Fyrklövern kommer alltid vara mina allra bästa vänner, och jag tror inte att det kommer fler av deras kaliber. Det kan jag leva med, och jag satsar på att hålla kvar de starka banden till dem under de kommande åren.
Även om vi inte är helt jämngamla inser vi att åldern kan komma att ställa oss inför utmaningar, och att vi i både lust och nöd kommer att behöva varandra framöver. Lyckligtvis är vår grund byggd under många år, och nu befinner vi oss på en plats där inget kan omkullkasta vår vänskap.
Vi fokuserar på allt det vi fortfarande kan hantera och fortsätta njuta av. Dessutom smider vi en gemensam framtidsdröm. Den handlar om att etablera ett "äldrekollo", och jag hoppas innerligt att det blir verklighet.
Jag vet att avstånd och ålder kan skapa praktiska problem, men de kan övervinnas, och bara tanken på att kanske kunna bo ihop någon gång ger oss mycket att prata om.
Som mina fyra vänner säger så har de något gemensamt, trots alla olikheter: Det är jag som binder dem samman, och det är en härlig tanke.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]