Emilie fick hjärnblödning två gånger: ”Jag har kämpat mig upp igen”
Emilie Omholt Lang, 23 år, är nöjd. Efter att ha drabbats av två hjärnblödningar innan hon fyllt 20 år har hon nått sitt stora mål i livet.
– Nu har jag parkerat både kryckor och rullstol. I fem år har jag gradvis tränat mig tillbaka till livet och en bättre vardag.
– Det känns bra, det ger mig en helt annan frihet. Jag har inget tålamod alls så att jag har haft rullstolen så länge är förvånansvärt, säger hon och ler.
Emilies första milstolpe var att kunna ta sig upp från rullstolen och stå upp med hjälp av kryckor.
Se också: Christina hjärnskadades under operationen
Det tog ett par år men Emilie var fortfarande beroende av rullstolen för att kunna förflytta sig. Då började hon med ett ansträngande träningsprogram i hopp om att kunna gå mer och mer på kryckor.
Först nu, fem år efter den första hjärnblödningen, kan Emilie vinka hejdå till hjälpmedel, kryckor och rullstol. Något hon hoppats på länge, men inners inne var hon osäker på om hon skulle lyckas.
– Åren gick utan att jag tyckte jag nådde några stora framgångar men det har ju gått på rätt håll hela tiden, jag har ju kämpat mig upp ur rullstolen!
Kraftig huvudvärk
Den närmsta familjen var dock helt säker på att Emilie skulle klara av det.
– Emilie var stark när läkarna kämpade för hennes liv. Därför var jag säker på att vår dotter skulle resa sig igen. Emilie har tagit små steg i taget och jobbat långsiktigt, säger pappa Truls.
Han och hans fru Hanneline förstår hur nära de var att mista sin dotter 2015.
Det var sommarlov, det var sol och det var kärlek i sikte för Emilie. Men sommaren som skulle bli så fin blev den värsta någonsin. Och den kunde även blivit den sista – för Emilie svävade mellan liv och död.
Emilie hade varit på en utflykt med sin mamma, pappa och två bröder. Hon vaknade hemma på morgonen och skulle sminka sig för att träffa pojkvännen hon nyligen mött. Men innan hon hann över tröskeln small det till.
– Jag fick kraftig huvudvärk, kraftigare än jag någonsin känt förr. Jag mådde illa, kräktes, förlorade rörligheten i vänster sida av kroppen och ramlade ner på golvet, säger Emilie. Något mer minns jag inte förrän jag vaknade på sjukhuset efter en konstgjord koma fem veckor senare.
Kunde inte gå längre
Innan Emilie blev medvetslös hann hon ropa på hjälp. Lyckligtvis var hennes bröder Sigurd och Edmund hemma.
Edmund hade gjort militärtjänstgöring och kunde första hjälpen. Han förstod att huvudvärk, illamående och brist på rörlighet är tecken på något allvarligt.
Teamet på det lokala sjukhuset gjorde samma bedömning och beställde en flygambulans. Ombord på den, på väg till Rikshospitalet pågick en kamp på liv och död.
Emilies mamma och pappa fick besked om att utfallet var ovisst. Det blev ett par nervösa dygn innan situationen stabiliserades och deras dotters tillstånd inte längre var livshotande.
Fungerade hjärnan som tidigare?
Men trots detta var både familjen och personalen oroliga. Skulle hon kunna prata? Klara av att gå? Fungerade hjärnan som tidigare? Frågorna var många och svaren få.
Lyckligtvis hade inte talförmågan påverkats. Många andra centrala funktioner i hjärnan hade också klarat sig. Det mest märkbara var att Emilie inte längre kunde gå. Hjärnblödningen hade påverkat viktiga nerver.
Fick börja träna
– Jag var 18 år och såg fram mot att gå mitt sista år i gymnasiet med glädje och spänning. I stället måste jag lära mig gå igen eftersom hjärnblödningen ledde till en förlamning som gjorde mig beroende av rullstolen, berättar Emilie.
Efter veckor på sjukhus flyttades Emilie till ett annat sjukhus för att börja sin hårda träning. Här var Emilie i ett halvår innan färden gick vidare till ett rehabiliteringscenter.
I ett och ett halvt år tränade hon flera timmar om dagen hos sjukgymnast och arbetsterapeut, och fick träffa både logoped och psykolog. Ett team som gjorde allt för att Emilie skulle kunna stå och gå igen.
Under tiden Emilie tränade för fullt drabbades hon av en ny hjärnblödning, 2016, året efter den första. Den var mindre omfattande men ödelade delar av träningen hon hade lagt bakom sig.
Det skulle visa sig att Emilie är född med en missbildning i hjärnan, vilket var orsaken till de två hjärnblödningarna. Läkarna upptäckte detta redan efter första hjärnblödningen men då var hon för svag för en operation.
Flyttade till egen lägenhet
De flesta som har samma problem som Emilie, som en ansamling av blodådror formade som ett litet nysta eller en boll i hjärnan, har inga symtom av det.
Bara mellan två och fyra procent av de som har samma diagnos får hjärnblödning varje år, medan risken för en ny hjärnblödning året efter är nästan 20 procent.
Emilie hade inte statistiken på sin sida. Däremot fick hon all hjälp hon behövde på rehabiliteringscentret. Fysioterapeuten Ardian Haziraj och sjuksköterskan Solveig Opperud är två av dem som kämpat ihop med henne.
Det är hon som har rest sig igen!
– Jag hade inte klarat det utan deras hjälp. Ardian tränade med mig varje dag i ett halvår. Det var han som fick mig upp från rullstolen och över på kryckor.
Efter två års träning kunde Emilie till slut flytta. Hon flyttade in i en anpassad lägenhet med 24-timmars assistans.
– Nu klarar jag mig mer och mer själv. Jag kämpar med att lyfta ena armen och det ena benet släpar efter, men det dröjer inte länge förrän jag blir helt oberoende. Det långsiktiga målet är att komma in i arbetslivet och helst kunna arbeta med barn, säger Emilie.
Hon tackar sin familj för att hon är där hon är idag.
– Mamma och pappa är helt enastående. Och mina bröder. Jag är även så glad att mina väninnor har ställt upp och besökt mig. Det betyder oerhört mycket.
För bröderna, Sigurd och Eimund, är Emilie den stora hjälten.
– Vi är stolta över vår syster. Det är hon som har rest sig igen!