Birgitte: Jag tänker aldrig ge upp min frihet igen

Efter reklamen: Se också: 7 typer av gräl som är extra skadliga för relationen

Ända sedan jag var liten hade jag en dröm om en egen frisersalong. Jag utbildade mig till frisör och hade turen att också få en anställning där jag gjorde min lärlingstid. Det var också där jag mötte min man Tord.

Tord jobbade i närheten och kom då och då in och klippte sig. En dag när jag klippte honom bjöd han ut mig. Och sedan var vi båda fast. Efter ett par år gifte vi oss och levde ett bra liv med resor och goda middagar.

För elva år sedan fick jag se att en lokal på vårt förortstorg stod ledig. Den var perfekt för min drömsalong!

Tord var först skeptisk men jag lyckades övertyga honom om att det skulle bli bra. Efter en viss tvekan lovade han att stötta mig och jag sa upp mitt fasta jobb. Jag kände mig fri och glad. Nu skulle jag bli min egen chef och visa hela världen att jag hade en fantastisk salong.

Jag jobbade hårt i flera månader med att göra i ordning salongen och var förstås jättestolt när så dörrarna till Chez Brigitte äntligen öppnades.

– Lycka till, älskling, sa Tord och korkade upp champagnen. Nu saknar du bara kunder.

Finanskrisen slog till – kunderna blev färre

Chez Brigitte låg i markplan med flera andra butiker omkring som hjälpte till och gav mig en jämn ström av kunder.

Salongen gick bra och jag kunde ta ut en helt okej lön. Men så kom finanskrisen och butikerna runtomkring slog plötsligt igen, en efter en. Och mina kunder blev färre och färre.

Nu blev det inte mycket pengar över när jag betalat alla fasta kostnader. Det innebar att Tords lön behövde täcka våra privata utgifter. Det var tufft men genom att prioritera gick det bra. Vi drog ner på resor och dyra restaurangbesök och höll tummarna för att vår gamla bil inte skulle gå sönder.

relationerAnette: Livskrisen blev början på något bättre

Det här innebar en snedvridning i vårt äktenskap och det var frustrerande. Jag var van att klara mig själv, men nu var det Tord som tjänade pengarna och det gjorde honom till självutnämnd kamrer.

Rätt som det var kom kommentarer som ”Tycker du att du har råd till det?” om jag en dag kom hem med något nytt till vår lägenhet eller till mig själv.

– Snälla Tord ... jag tjänar också pengar, försvarade jag mig med.

Då suckade han och sa:

– Nej, just nu gör du faktiskt inte det. Vi lever på min lön så det vore ju bra om du inte bara strödde pengarna omkring dig.

Vi bråkade hela tiden om pengar

För varje dag som gick blev krisen allt djupare och vi bråkade ofta om pengar. Tord menade att salongen inte skulle kunna gå ihop, medan jag å min sida hävdade att finanskrisen snart skulle vara över.

– Du lovade ju faktiskt att stötta mig när jag öppnade salongen. Gäller inte det nu längre? sa jag.

Tord rullade med ögonen:

– Du måste förstå att vi inte har råd att finansiera din hobby!

Min hobby! Var det så han såg på min salong? Jag var både sårad och arg, men jag var absolut inte beredd att ge upp min dröm. Dessutom var arbetslösheten bland frisörer väldigt stor. På min gamla arbetsplats ­hade två fått gå.

Jag kunde inte lämna honom – hade inga pengar

Pengar, eller rättare sagt, bristen på pengar var det enda jag nu tänkte på. Jag fick dåligt samvete när jag köpte något eftersom jag kände att det var Tords pengar som jag använde.

Jag kände mig som en husmor från 50-talet som behövde tigga om hushållspengar av sin man och sedan redovisa varenda krona.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag blev lättirriterad och trotsig och försökte prata med Tord om det. Men det var som om våra ekonomiska problem öppnade en dörr för en massa annat.

De småsaker som finns i alla parförhållanden fick näring och växte sig stora och vi bråkade snart om allt från vad vi skulle se på tv till vem som gjorde mest därhemma.

Tanken på att lämna Tord växte sig stor. Men vart skulle jag ta vägen? Min ekonomi tillät inte att jag lämnade honom.

Så jag bet ihop tills jag en dag inte orkade längre. Jag sa upp lokalen och gick runt i butikerna i stan och sökte jobb. I flera månader höll jag på. Men förgäves.

Fick nytt jobb som lärare

En dag sprang jag på min gamla lärare från frisörlinjen.

Vi pratade en stund och när hon fick höra att jag sökte jobb sa hon:

– Du måste höra av dig till skolan genast. Där söker man en lärare till frisörlinjen. Jag kan rekommendera dig.

relationerSanna: Min man är en riktig snåljåp

Två månader senare hade jag nytt jobb, ny bostad och så hade jag skilt mig. När jag lyssnar på mina frisörelever och hör deras förväntningar är jag glad för deras skull.

För egen del är jag glad att jag slapp ur både det fängelse som min salong höll på att bli, och ett kontrollerande äktenskap. Jag har lovat mig själv att aldrig bli ekonomiskt beroende av en man igen.