Karin: Jag är kattkvinna – med hund
Jag har alltid älskat katter, och mina vuxna barn brukade skoja med mig om att mina katter var bortskämda. Det blev knappast bättre när jag gick i pension 2020.
Nu kunde jag tillbringa massor av tid tillsammans med min röda hankatt Leo som vid den tiden var fyra år. Han har en stor personlighet, och smart är han också.
Leo hade inte mycket till övers för andra katter, och hundar var det ännu värre med.
När Leo flyttade in hos mig i radhuset hade min äldre granne Oscar redan sin söta chihuahua Pärlan, och om den kom för nära staketet mellan våra trädgårdar så väste Leo varnande eller stack tassen genom trådnätet och försökte ge Pärlan en tass på nosen.
Och så sprang Pärlan skrikande iväg in till Oscar igen.
En vinterdag blev Oscar hämtat med ambulans. Kort efter knackade hans dotter Hanna på och berättade att hennes far hade blivit inlagd med hjärtproblem.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Hundvakt till Pärlan
Han hade inte svarat på hennes vanliga påringning på morgonen, och därför hade hon åkt dit för att se till honom.
– Kan du möjligen ta hand om Pärlan några dagar? undrade hon.
Det kunde jag ju, men jag var samtidigt orolig för vad Leo skulle tycka om det hela.
Vår gäst orsakade också en del störningar skulle det visa sig, och Leo blev tydligt förolämpad över att jag hade släppt in fienden i vårt hem. Men Pärlan var faktiskt rätt söt.
Efter sex dagar kom Hanna för att berätta att Oscar skulle flyttas till ett vårdhem. Hon tog med sig Pärlan hem och tackade för hjälpen.
Nu var Leo och jag ensamma igen, men överraskande nog verkade han sakna Pärlan för han gick runt och letade efter hunden i husets alla vrår och tittade ofta frågande på mig.
När Hanna och hennes son kort därefter tömde Oscars radhus, så frågade jag hur det gick med Pärlan.
– Hon kan inte vara ensam hemma på dagarna, så jag letar efter en ny familj till henne, suckade Hanna.
Jag tvekade en kort stund innan jag erbjöd mig att bli Pärlans nya familj. Det gjorde Hanna glad, och dagen efter var Pärlan tillbaka och stökade till det hemma hos Leo och mig igen.
Nu är vi en lycklig liten treklöver. Pärlan och Leo har hittat någon sorts balans med ömsesidig respekt, och är bra på att hålla varandra sysselsatta.
När jag rastar Pärlan följer Leo oftast med på behörigt avstånd, och det är väldigt mysigt.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]