Kristina: Han ville förändra mig
Jag var mitt i 40-årsåldern när mitt yngsta barn flyttade hemifrån. Trots att jag hade ett bra liv och var mycket nöjd med mitt arbete som tand-läkarassistent, uppmuntrade mina gulliga väninnor mig att börja dejta.
Nu när det aldrig hade varit lättare, var det bara att skapa en profil med en bild av mig själv på dejtingsajterna.
Det var inte så att jag inte ville träffa en man. Problemet var bara att jag var osäker på om det fanns en man som ville dela sitt liv med mig.
Mitt självförtroende på den punkten var inte särskilt stort, kanske för att min ex-make hade lämnat mig för en annan kvinna som inte bara var yngre, utan också minst tio kilo lättare än jag.
Mina väninnor tyckte att det var nonsens. Det var absolut inget fel med mitt utseende, och dessutom var dejting i vår ålder inte en skönhetstävling.
Det handlade inte så mycket om utseende och utstrålning. Målet måste vara att få varandra att stråla.
Tyvärr upplevde jag snabbt att de flesta män i min ålder bara var intresserade av att få mig att stråla vid synen av deras könsorgan.
Han bedömde min kropp
Jag höll på att ge upp att hitta någon som var seriöst intresserad av mig när jag fick ett meddelande från Erik.
Han var i min ålder, också skild, hade vuxna barn, hade en ledande position inom näringslivet och beskrev sig själv som lite av en idrottsnörd.
Han tyckte att jag var söt och härlig. Hans profilbild skilde sig inte särskilt från andra snygga, välvårdade män i hans ålder – gråhårig och med ett par solglasögon upptryckta i pannan.
När vi hade skrivit lite till varandra föreslog han att vi skulle träffas. Jag tog chansen. Innan dess gjorde jag mig i ordning, vände och vred på mig framför spegeln och kunde inte riktigt se något annat än det som var fel.
Jag sminkade mig, borstade mitt långa ljusa hår, och även om jag aldrig hade haft något stort intresse för kläder hade jag en bra känsla för vad som klädde mig.
I en avslappnad, men ny och fin blus, ett par jeans och de platta stövlarna jag kände mig finast i, kom jag in på kaféet där Erik väntade på mig.
Jag hann märka att hans blick omedelbart gled bedömande upp och ner längs min kropp, och lättnaden sköljde över mig när hans ansikte lyste upp i ett stort godkännande leende.
Under vår första dejt hade jag fått intrycket av att han endast var intresserad av ett seriöst förhållande.
Byta frisyr och färga håret
Eftersom han frågade om jag ville träffa honom igen, planerade vi ytterligare en dejt, och under nästa månad blev vi båda förälskade.
Erik var allt jag hade drömt om, men jag hade fortfarande inte riktigt förstått vad det var han såg i mig.
En söndagsmorgon låg jag med huvudet mot hans bröst, och han lät sina fingrar glida genom mitt rufsiga morgonhår.
– Du är bara så härlig, sa han. Men ärligt talat skulle jag tända ännu mer på dig om du började bry dig lite mer om dig själv.
Jag svalde några extra gånger medan han försäkrade mig om att han var förtjust i mig, men bara tyckte att det var synd att jag slarvade så mycket med mitt utseende.
Han föreslog att jag skulle ha en annan frisyr med lite mer slingor, och en stund senare drog han fram sin mobil och visade ivrigt vad han hade i åtanke.
– Den där frisyren skulle passa dig riktigt bra, sa han.
När jag såg hårmodellerna tyckte jag inte att det var riktigt jag.
– Okej, om du tycker att höstacken du har nu passar dig bättre, så.
Han rullade ur sängen, för hans intresse av att ligga kvar med mig hade ersatts av att gå till gymmet.
Under den kommande veckan besökte jag en frisör och färgade och klippte mitt hår som han ville ha det.
Även om jag fortfarande inte kände att det var riktigt jag, övertygade Erik mig med tindrande ögon om att frisyren klädde mig mycket bättre.
Det dröjde inte länge innan han nämnde att mitt sätt att klä mig inte var riktigt hans smak.
När jag protesterade mot det han tyckte skulle passa mig, slocknade gnistan i hans ögon. I min värld handlade nu allt om att tända den igen.
Inom kort hade jag bytt ut min garderob till kläder som han föredrog att se mig i.
När han tyckte att de dyra underkläderna han köpte till mig skulle se sexigare ut om min rumpa var lite fastare, dröjde det inte länge innan jag var medlem på hans gym också.
Min byst kunde jag trots allt inte träna större, även om Erik nu också hade börjat klaga på den.
När han påpekade hur läcker jag skulle bli om jag fick större bröst, och att mina kläder också skulle sitta mycket bättre på mig, satte jag dock gränsen.
Jag skulle absolut inte lägga mig under kniven för att få större bröst.
I stället började jag använda inlägg i behån, men när jag drog på mig den dyra spetsbehån bad han mig att behålla den på i sängen.
Ville operera brösten
Som han sa kunde han åtminstone fantisera om att jag inte bara var utrustad med två kaffefilter.
Visserligen sa han det på ett skämtsamt sätt, men det var fortfarande sårande och förnedrande. Jag kunde inte heller undvika att märka hans missnöjda blick som ibland vilade på min brist på urringning i de blusar han hade valt åt mig.
När jag nu stod ensam framför spegeln och betraktade min lilla byst kunde jag till sist inte se något annat än den fasta, fylliga byst som jag saknade.
Under tiden hade mina väninnor börjat ställa mer kritiska frågor om mitt förhållande till Erik.
De tyckte inte att jag strålade längre, som i början med honom. Men det enda som betydde något i min värld var att han inte förlorade attraktionen för mig.
Så länge gnistan var tänd hade vi det bra tillsammans, så om större bröst var det som krävdes för att hålla honom intresserad, var jag beredd att ge vika.
Erik blev nu ännu mer eld och lågor. Han satt ivrigt med sin mobil och visade mig bilder på den storlek av bröst han ville se på mig.
De satt alla på mycket yngre, smala modeller. Efter att ha undersökt priserna och kontaktat en plastikkirurg, gick jag på konsultation.
Kirurgen ansåg att mina bröst inte skulle vara så stora som Eriks förslag.
Tanken på att inte lägga mig under kniven avvisade jag när jag lämnade mötet med ett datum för min kommande operation. Samma kväll skålade Erik och jag för vår gemensamma framtid.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Ett par veckor senare vaknade jag efter narkosen. Trots att jag i samråd med kirurgen hade valt att få en C-kupa, kändes mina nya bröst enorma efter operationen.
Samtidigt gjorde de så ont att jag bara kunde gå i lösa träningskläder när jag tog några dagar ledigt hemma. När jag tog bort förbandet var mina bröst fortfarande gula och blå, men det som verkligen gjorde ont var att se mig själv i spegeln.
Först då insåg jag att detta inte längre var jag.
Ångrade plastikkirurgin
Jag hade redan ångrat operationen, men Erik kunde inte förstå varför jag inte var glad.
Det fanns ingen genuin omtanke från hans sida. Det enda som intresserade honom var när han kunde få se och röra de nya brösten.
Inte hur jag själv kände mig med dem. Än mindre hur jag kände mig med mig själv.
Först nu insåg jag att mina väninnor hade rätt. I förhållandet med Erik hade jag förlorat mig själv, och jag kunde inte hålla honom ansvarig för det, bara mitt bristande självförtroende.
När det kom till kritan var det inte heller hans fel att jag hade genomgått bröstoperationen. Det valet hade jag själv gjort i hopp om att behålla honom.
Men eftersom han från början hade lagt större vikt vid mitt utseende än hur jag mådde skulle vårt förhållande aldrig bli som jag längtade efter.
Det skulle alltid finnas något han ville ändra på mig.Den insikten fick mig att göra slut med honom.
I stället för att slösa mer pengar på skönhetsoperationer använde jag dem till psykologhjälp för att återställa mitt låga självförtroende.
De större brösten har jag lärt mig att leva med, för de påminner mig dagligen om att jag aldrig mer kommer att förändra mig själv för andras skull.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]