Mattias: Jag valde alkoholen före min dotter
Äntligen, tänkte jag, när jag var 25 år och precis hade träffat Karin. Nu hade jag hittat min drömtjej och mamman till mina blivande barn. Att jag ville bli pappa stod klart för mig för länge sedan. Flera av mina kompisar hade fått barn och jag var så avundsjuk på dem. Det var ett mål jag själv hade i livet.
Och det tog inte lång tid förrän Karin blev med barn. Många tyckte det gick allt för fort för oss, men vi var lyckliga och kära och hade bestämt att det skulle vara vi för alltid.
Vi gifte oss när Karin var halvvägs in i graviditeten. Det var en sådan där strålande vacker dag, allting var så romantiskt och ingen hade en aning då om att allting skulle gå så fel som det gick.
Efter att ha gått två veckor över tiden så föddes äntligen vår fina dotter. Känslorna var enorma och vi grät av lycka. Nu var vi en familj, nu hade jag både en fru och en liten dotter.
Vi avgudade vår dotter och gjorde allt för henne. Och hon var sin mamma upp i dagen. Visst är hon väl lik mig också, men inte så mycket till utseendet, utan det är väl mer sättet.
Separationen var början
De första åren med vår dotter var som en sagovärld, för bra för att vara sann helt enkelt. Jag var nog världens lyckligaste pappa. Det var väl därför jag kanske inte märkte att Karin gled ifrån mig allt mer.
Så därför blev jag väldigt chockad när hon berättade för mig att hon träffat en ny man som hon var mycket kär i och att hon redan väntade barn med honom. Hon kunde inte rå för sina känslor, sa hon. Och nu hade hon blivit gravid och hon ville inte göra abort.
Hon ville lämna mig och flytta ihop med sin nye pojkvän och sa att vi kunde ju ha delad vårdnad om vår dotter. Att hon skulle bo varannan vecka hos mig och varannan vecka hos dem.
Jag blev helt däckad. Jag var så nere på botten att jag inte visste till mig. Hela min värld rasade samman och jag fattade inte varför. Vi som hade det så bra. Hur kunde det gå så här? Vad hade jag gjort för fel?
Började dricka för att döva känslor
För att döva mina känslor och för att över huvud taget orka stå ut med livet, så började jag dricka. Det var förstås idiotiskt, men just då fungerade jag inte alls som jag skulle.
Jag hittade snabbt nya ”vänner” på parkbänken inne i stan, där hittade jag en ny slags gemenskap. Jag tyckte att jag kunde prata med dem, men det berodde kanske på att jag var onykter och hade släppt alla hämningar.
Till slut kunde jag inte sköta mitt jobb heller. Karin upptäckte snabbt vad som hände, så jag fick inte ta hand om vår dotter alls. Tyvärr insåg jag inte själv vilken misär jag väldigt snabbt hade hamnat i.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag var mest arg och ledsen, för jag älskade ju vår dotter och ville ta hand om henne som vilken pappa som helst. Jag lovade att jag inte skulle dricka de veckor jag hade vår dotter, men det hjälpte inte, för jag fick inte ha henne hos mig ändå.
Började på behandlingshem
Jag föll allt djupare ner i ett svart mörker. Det är svårt att förklara hur djupt nere jag var. Men åren gick och livet rullade på, men jag tänkte alltid på vår dotter. Kunde inte släppa henne i tankarna. Åh, så jag älskade henne och vad jag ångrade att jag hade hamnat där jag hamnat! Men jag kunde inte ta mig ur. Inte än på flera år.
Till slut var det en socialarbetare på stan som jag fattade tycke för. Jag kände att jag hade förtroende för henne och för henne berättade jag att jag bara hade en önskan i livet och det var att bli fri från alkoholen, samt att jag ville få kontakt med min dotter igen.
Socialarbetaren lovade att hjälpa mig och det gjorde hon också. Ett par veckor senare hamnade jag på ett behandlingshem för alkoholister, och jag hade bestämt mig, så det gick över förväntan.
För snart tio år sedan blev jag helt fri från alkoholen. Jag fick ett jobb och en egen lägenhet och jag trivdes med livet igen. Nu kände jag mig mogen för att ta kontakt med min dotter igen, men ville hon träffa mig tro? Jag var rädd att hon kanske hade glömt mig eller att hon var arg på mig.
Efter mycket funderande tog jag äntligen mod till mig och letade upp Karins adress och åkte hem till henne. Ingen var hemma när jag kom, så jag satte mig för att vänta på trappan utanför.
När Karin kom hem så tvekade hon först vid grinden när hon såg mig, men sedan log hon och sa att hon tyckte att jag såg så pigg ut. Precis som förr, sa hon. Hon bad mig komma in och vi pratade länge och vi satt där och pratade när hennes man kom hem.
Allting gick bra och redan nästa dag tyckte Karin att jag skulle få träffa vår dotter igen. Hon visade bilder för mig och det var den finaste dotter jag någonsin sett, sin mamma upp i dagen fortfarande. Jag grät där jag satt och tittade på bilderna. Allting var så omtumlande.
Vi sågs allihop dagen därpå och jag kan inte beskriva känslorna när jag kramade om min dotter igen. Allting har gått bra och nu ses vi ofta. Jag är så glad att jag fick komma tillbaka in i hennes liv, jag kan bara inte förstå hur kunde jag svika mitt barn.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]