Elisabet: Mina goda avsikter med barnen blev så fel
Inte hade jag kunnat ana att det skulle slå så fel.
Jag lärde mig tidigt att klara mig själv. Min mamma var alltid så trött. Jag fick laga mat av det som fanns hemma och ibland kunde det gå dagar då jag knappt åt något alls. Någon tandborste hade jag inte och tvätta mig fick jag göra när jag tyckte att det behövdes.
När jag började skolan var jag väldigt liten och mager, och skolläkaren ordnade järnsprutor och vitamintabletter åt mig. Skolbespisningen hade just införts och gjorde att jag i alla fall fick ett mål mat om dagen.
Det gick ganska bra i skolan, trots att jag själv fick hålla reda på papper, böcker och gymnastikkläder. Men det värsta var inte det yttre, utan att jag inte hade någon att gråta hos när jag var ledsen.
Tidigt lärde jag mig att gå in på toaletten och gråta. Jag fick aldrig stryk, men heller aldrig en kram eller en puss på kinden.
Bestämde mig för att bli den perfekta mamman
Då jag fick egna barn bestämde jag mig för att bli den perfekta mamman. Jag överöste mina barn med kramar och pussar.
När de kom från skolan släppte jag allt och bara lyssnade på dem. Jag var klassmamma och deras kamrater var alltid välkomna hem till oss. Ofta hörde jag andra barn säga till mina barn att de hade en sådan snäll mamma.
Åren gick och jag var fortfarande den ständigt närvarande föräldern. Den jobbiga puberteten fick mig ibland att vackla men jag klarade det med glans, tyckte jag själv.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Mina barn fick problem som vuxna
När första barnbarnet kom var ingen lyckligare än jag, och jag ställde alltid upp som barnvakt. Men så började mina barn få bekymmer.
De hade svårt att klara ekonomin. Det gick inte bra på jobben de hade och de skilde sig. En av dem började till och med missbruka droger.
Men jag fanns alltid där, stöttande oavsett vad som hade hänt.
”Hur kunde det bli så här?”, frågade jag mig själv. De hade ju haft en sådan bra barndom.
Med facit i hand hade jag gjort annorlunda
Jag insåg med tiden att jag hade varit en mycket farlig mamma. Minsta lilla skrubbsår så var jag där med plåster. Minsta lilla hjärtesorg så lyssnade jag i timmar.
De behövde aldrig själva ta ansvar, aldrig stå för någonting som de hade gjort. Jag hade gjort dem till hjälplösa varelser.
Nu när jag är farmor försöker jag lära mina barnbarn att bli starka och ansvarsfulla individer. Det är den bästa rustning de kan få i livet. I kombination med kärlek, förstås.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]