Li: Mamma var alltid arg på mig – för henne var jag ett misstag
När jag tänker tillbaka på min barndom var den väldigt kärlekslös och jag förstod aldrig varför. Jag var äldst av tre syskon och alltid den som fick ta emot mammas ilska. Det ska sägas att hon aldrig slog mig, men hon var hotfull många gånger och kallade mig elaka saker.
Jag fick skulden för allt som blev fel. Jag trodde att det kanske berodde på att jag var äldst och därför borde veta bättre än mina småsyskon. Men jag var ju också bara ett barn och dessutom ett lugnt och fogligt barn, kanske var jag för snäll och det var det som retade henne.
Fick inte följa med
Jag minns när vi skulle åka till Liseberg hela familjen. Jag hade glatt mig mycket, det var inte så ofta vi gjorde roliga saker. Vi hade inte så bra ekonomi sa mamma, men nu skulle vi roa oss riktigt.
Vi blev lovade att få åka så mycket karusell vi ville och vi skulle få äta glass. Den morgonen var jag så förväntansfull, jag hade ju hört så mycket om Liseberg och hur kul det var. Det blev på ett helt annat sätt som så ofta förr.
På morgonen påstod mamma att jag hade glömt att stänga av vattnet i handfatet i badrummet och att jag säkert hade gjort det med flit. Vattnet hade runnit ut på golvet och jag fick som uppgift att torka upp det med en liten trasa.
Jag hade naturligtvis inte alls gjort det och jag vet inte heller vem som hade förorsakat översvämningen. Jag är övertygad om att ingen gjort det med flit. Någon hade säkert glömt. Jag minns att en hemsk tanke växte i mitt huvud, att mamma gjort det för att jag skulle få skulden. Men det vet jag inte.
För det skulle jag så klart straffas och det fanns verkligen någonting att straffa mig med. Jag fick helt enkelt inte följa med min familj till Liseberg. Jag var för liten att vara ensam hemma så en moster tillkallades som barnvakt.
Hon tyckte inte om barn, men hon fanns där och såg efter mig och lagade mat till mig. Att hon skulle leka med mig eller läsa för mig var otänkbart.
Det var en sorglig dag, jag var så ledsen och tänkte på så roligt de andra hade på Liseberg. Jag var väl cirka 10 år då. Taggen efter den händelsen gör fortfarande ont. Jag blev straffad för något jag inte hade gjort, det kändes i hjärtat.
Pappa var inte hemma
Varför min pappa inte tog mig i försvar vet jag inte. Han kanske trodde på mamma eller också orkade han inte med någon konflikt. Mamma var en bestämd person och fick oftast som hon ville. Pappa ville säkert inte bråka med henne. Mamma var den som inte var snäll mot mig. Pappa behandlade mig däremot väl. Han särbehandlade mig inte.
Problemet var bara att han reste mycket i jobbet och sällan var hemma. Jag tror inte att han visste hur mamma behandlade mig. Men jag visste att pappa tyckte om mig, det visade han.
Utan pappa hade jag haft en förfärlig barndom det förstår jag. Mamma försökte i alla fall att inte visa pappa hur illa hon tyckte om mig och det innebar att jag fick en fristad när pappa var hemma.
Nu har mamma dött och jag har äntligen förstått varför hon tyckte så illa om mig. Hon berättade det strax innan hon dog. Men jag kan inte förstå henne och hennes känslor mot mig. Jag är ju helt oskyldig.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Blev oplanerat gravid
Mamma hade ett kort förhållande med en kille som hade mycket dåligt anseende och kom från en familj som var illa sedd i samhället. Det var en familj som levde på samhällets botten sa mamma. Ingen hade ett ordentligt hederligt arbete utan försörjde sig på att laga gamla bilar som täckte hela gårdsplanen till grannarnas förargelse.
Hon var förälskad i honom och attraherades av att han ansågs farlig och annorlunda. Hon tyckte det kändes spännande. Dessutom var han otroligt attraktiv i alla fall enligt mamma. Förhållande varade bara några månader men resulterade i att mamma blev gravid med mig.
Förhållandet tog slut när mamma förstod att hon väntade barn. Det förstod hon för sent och abort var inte tänkbart. Hela släkten reagerade och ville inte förknippas med den hemska familjen som var utfryst av de flesta i vårt lilla samhälle. Jag tror inte att de var så hemska egentligen, de levde bara annorlunda.
Jag hörde aldrig att de gjorde något brott eller så. Min pappa var säkert inte så farlig, han ville gärna ha ett barn, men mamma gjorde slut och nekade honom att ha något med mig att göra. Jag har hört att han gifte sig och fick tre barn och att det har gått bra för honom, men han nekades att vara min pappa. Jag har aldrig träffat honom och har bestämt mig för att inte söka upp honom.
Blev han nekad att vara min pappa så kanske han inte vill kännas vid mig nu heller. Men jag kan ändra mig, kanske jag är mogen för att söka upp honom i framtiden.
Hon skämdes
Så träffade min mamma den som kom att bli min pappa när jag bara var några månader gammal. Jag fick inte veta att han inte var min biologiska pappa förrän helt nyligen i samband med min mammas sjukdom och död.
Han adopterade mig och han tyckte om mig. Han hade inga fördomar, han accepterade mig fullt ut. Jag var hans dotter så var det inte mer med det.
Mamma däremot kunde inte förlikas med att jag var dotter till den kille hon blivit så förälskad i och varit tillsammans med i sin ungdom, men ansett att han inte skulle vara en bra far till hennes barn.
Han var för simpel, han hade ingen status i samhället. Det var en skam för henne att hon låtit sig bli gravid med honom, att hon låtit sig förföras. Jag tror att hon skämdes för sitt eget beteende och lät det gå ut över mig. Jag var en ständig påminnelse om hennes misstag. Hon tog ut sin ilska på mig ett oskyldigt barn. Det har jag svårt att förstå.
/Li
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]