Linda blev narkoman av värkmedicin: Jag var som en levande död

När personalen på apoteket, där Linda Jonsson för fem år sedan försökte hämta ut värktabletter, upptäckte vad hon höll på med gick ett rikslarm.

– Där och då fick jag panik och förstod att allt var kört, säger Linda när vi ses ett par timmar innan hon ska hålla en föreläsning om tablettmissbruk och beroendeproblematik på en skola i Stockholm.

Linda har själv varit narkoman och allt började när hon som 18-åring var med om en ridolycka.

– Jag tävlingshoppade och vid det här speciella tillfället voltade jag med min häst, som sedan trampade sönder min rygg som ledde till en kotförskjutning. Man sa till mig att jag eventuellt skulle kunna bli bättre av en operation, men eftersom chanserna var minimala försökte jag istället bli bättre genom rehabilitering, framför allt genom sjukgymnastik, berättar Linda.

relationerIsabellas mamma var missbrukare: Många blundade

Hon beskriver den fruktansvärda smärta hon drabbades av och att det enda som kunde lindra var morfinmedicin. Men ju rörligare hon blev desto mindre smärta hade Linda. Även om hon aldrig kunde tävla igen satt hon snart åter på hästryggen.

Himmel och helvete

Linda är uppvuxen i ett hem där det missbrukades både tabletter och alkohol.

– Jag växte upp i en välbärgad familj, vi reste massor och hade lantställe i skärgården. Min barndom brukar jag beskriva som både himlen och helvetet på jorden, säger Linda.

Hon beskriver hur hon som liten kunde hitta utskrivna recept på starka tabletter och så fort Linda kunde försökte hon riva sönder dem. Linda visste vad tabletterna kunde orsaka och tidigt bestämde hon sig för att hon aldrig någonsin skulle hamna i samma situation.

– Dessvärre är det där inget man väljer, förklarar Linda.

När Linda var 25 år fick hon problem med sina visdomständer och på grund av smärtan hon fick efter att de blivit utdragna fick hon Citodon utskrivet.

– Det var den skönaste känslan jag varit med om. Det var inte bara det faktum att smärtan försvann, jag kände dessutom sådan frid, ett lugn inom hela mig, säger hon.

Dolde familjehemligheten

Linda var påverkad och traumatiserad av sin uppväxt, men också av sin egen ridolycka och en nära anhörigs plötsliga död till följd av missbruk. Under hela sin uppväxt hade hon ljugit så mycket för att behålla familjehemligheten. Hon hade ljugit för lärare, vänner och anhöriga hela sitt liv. Linda bar på skuld och skam. Men all denna oro och ångest försvann när hon tog värktabletterna.

– Det var absolut en positiv upplevelse för mig, men jag lyckades hålla mig ifrån några större mängder och tog bara någon tablett vid behov, berättar Linda.

2003, när Linda var mitt uppe i sin andra graviditet, kom hennes ryggsmärtor tillbaka. Då gick hon till sin husläkare som och fick Citodon utskrivet igen. Och sex år senare, när yngsta dottern föddes, fastnade Linda i ett beroende. Hon gick nu den väg som hon hade lovat sig själv att aldrig gå.

– Det hände något när min dotter föddes. Ida påminde om mig själv som liten. Plötsligt såg jag det lilla sårbara barnet. När Ida började gråta av olika anledningar gjorde det så fruktansvärt ont i mig. Jag kallade henne för ”pappas flicka” och kunde inte riktigt ta henne till mitt hjärta på samma sätt som jag hade gjort med mina söner.

Se också: Josefine Nilssons syster om tablettmissbruket.

Efter reklamen: Josefin Nilssons syster om tablettmissbruket i Skavlan

När hon såg Ida, som också var lik henne utseendemässigt, och in i hennes ögon kom barndomen ikapp.

– Kroppen skrek efter något som kunde lugna mitt inre och jag började äta mer Citodon, säger Linda som inte upplevde det som särskilt svårt att få mer och mer tabletter utskrivna.

Manipulerade läkarna

Hon manipulerade läkarna och hittade på olika anledningar till att hon behövde smärtstillande. Situationen var ohållbar och Lindas man och barn blev medberoende. Linda hade gått från en framgångsrik företagskvinna till en person som var ”själsligt död”.

När Lindas dotter var tre år gammal drabbades Linda av en blackout. Vid ett tillfälle vaknade Lindas man mitt i natten av att Linda hallucinerade och stod ute på gatan vid deras radhus och kastade ut alla Idas kläder.

– Min man ställde ett ultimatum, om jag inte genast sökte hjälp skulle han gå ifrån mig. Jag tog då, med hjälp av honom, kontakt med en beroendeklinik för tablettmissbrukare. Jag slutade helt med tabletter, men hade tappat livslusten. Det kändes som utan mitt morfin som lugnade mig hade jag inget liv, säger Linda.

Tre månader senare var hon tillbaka hos sin husläkare och trots att det numera stod i hennes journaler om hennes beroendeproblematik, fick hon nya recept utskrivna.

– En kvart senare stod jag på apoteket och hade därefter nya tabletter med mig hem. Jag passade dessutom på att spärra mina journaler så att ingen läkare skulle kunna se att jag var beroende, förklarar hon.

Linda träffade flera olika läkare, men det var framför allt en och samma som under 2015 regelbundet såg till att hon ständigt hade nya recept. Under två veckor skrev en läkare ut 1600 tabletter till Linda. Men i december samma år var det till slut stopp. Det var alltså apoteket som larmade när någon i personalen, som kände igen Linda, insåg hur långt det hade gått.

– När jag insåg att det var kört för mig ringde jag desperat till min läkare, som sa att det inte gick att skriva ut mer medicin på grund av att hen blivit granskad.

”Kroppen la av”

Lindas man körde henne till beroendeakuten på St Görans sjukhus i Stockholm. Hennes abstinens tog sig uttryck genom kräkningar, diarré och förlorad syn.

– Kroppen la av, det kändes som att hela muskulaturen exploderade och jag drabbades av flera epileptiska anfall. Men läkaren som mötte mig hånade mig, i stort sett, och jag kände mig inte trodd, säger Linda.

Hon skickades hem igen trots att hon bedjande sa: ”Jag kommer dö om ni skickar hem mig nu”.

– Hemma igen, när min man såg i vilket skick jag befann mig i, sa han: ”Linda, du dör snart om du inte får hjälp”.

När Linda kom tillbaka till sjukhuset och en läkare till slut tittat i hennes journaler och läste vilka enorma doser som skrivits ut till Linda, gick allt fort.

– Jag hade under de sex senaste veckorna tagit 40 starka morfintabletter och 40 sömntabletter om dagen. Jag var som en levande död och därefter tog man mig minst sagt på allvar. Och det var i absolut sista sekunden, säger Linda som hamnade på intensiven.

Hjärtat stannade tre gånger

Därefter är det en dimma, men läkare har berättat för henne att hennes hjärta stannade totalt tre gånger under ett och samma dygn. Läkarna tog beslutet att lägga Linda i koma under fyra dygn, det var enda sättet för hennes kropp att få vila och återhämtning.

När Linda vaknade upp efter dessa dygn var hon otroligt svag och kunde knappt ta sig fram med hjälp av gåstol. Personalen på sjukhuset ville skicka hem Linda för återhämtning, men Linda förklarade att det kändes som en omöjlighet. Linda skickades då till en psykosavdelning.

– Varför jag hamnade där kan man fråga sig, jag antar att det var ren förvaring. Hur som helst kändes allt bättre än att komma hem till min familj. Jag ville inte att de skulle se mig i det skicket, säger Linda.

Hon hade bestämt sig. Den här gången skulle hon inte ge sig förrän hon var fri från sitt beroende. Hon tog själv kontakt med socialstyrelsen i sin hemkommun och en socialsekreterare gjorde därefter ett besök för ett samtal med Linda.

hälsaDölja missbruk: Ulrika försökte gömma alkoholvanorna på jobbet

– Jag fick berätta hela min historia. Här fanns någon som lyssnade på mig. Socialsekreteraren körde mig till ett behandlingshem i Norrköping och det blev min stora vändpunkt, berättar Linda och beskriver hur hon under denna period av missbruk hade gått upp 25 kilo i vikt (på grund av all vätska som samlas när man konsumerar sådana enorma mängder tabletter).

Kom på behandlingshem

I mars 2016 skrevs Linda in på behandlingshemmet och hon beskriver vistelsen som den bästa tiden i sitt liv.

– Det kändes som att jag föddes på nytt. Jag fick jobba med alla de bitar som jag bedövat under så många år. Det var såklart oerhört smärtsamt, men jag fick äntligen lov att gråta, något jag aldrig tidigare gjort, och jag fick sätta ord på mina känslor för första gången i mitt liv. Minnena kom ikapp, förklarar Linda.

Till behandlingshemmet kom Lindas barn och hälsade på under helgerna. Alla fick lov att sätta ord på situationen och hur de upplevt sin mamma och hennes tillstånd. Tuffast att läka blev relationen mellan Linda och dottern Ida.

– Jag förstår ju idag att det som hände när Ida föddes handlade om det lilla barnet inom mig. I dag har Ida och jag en otroligt fin relation. Och numera älskar jag att se mig själv i henne. Hon är väldigt lik mig på många olika plan, utbrister Linda och ögonen lyser av stolthet när hon pratar om sina barn.

relationerVeronica var missbrukare: ”Min dotter dog av en överdos”

Relationen till hennes man tog dessvärre slut. När Linda väl var hemma igen, efter tre månader på behandlingshemmet, blev situationen annorlunda.

– Det blev svårt för oss båda att veta vilka nya roller vi skulle ta, förklarar Linda.

Linda tycker det är viktigt att berätta sin historia, inte minst för att man pratar alldeles för lite om det faktum att 156 000 svenskar är läkemedelsberoende (som man känner till).

– Det pratas om alkoholister och narkomaner som sitter med en spruta i handen i någon park, men det är inte ofta man hör historier som min. Utåt sett hade jag och min familj allt, jag är ingen typisk narkoman. Men just därför kunde det gå så långt, säger Linda och menar att hon kunde gömma sig bakom den fina fasaden.

Blev “dökär” på ett NA-möte

Det dröjde inte länge förrän Linda åter fann kärleken. De träffades på ett NA-möte där Magnus, ironiskt nog, jobbade som alkohol- och drogterapeut. Linda blev ”dökär” och hon beskriver en relation där samtal och ärlighet står i fokus.

– Sedan fem år tillbaka är jag fri från tabletter och för första gången i mitt liv känner jag en enorm frid i mitt inre. Varje dag lever jag i konstant tacksamhet. Jag är så lycklig över allt i mitt liv och jag vet att jag i dag har ett val, att jag är ansvarig för mitt eget liv och mitt eget tillfrisknande. Jag hoppas att jag kan förmedla hopp, att det går att ta sig ur ett missbruk och att man kan hitta ett nytt sätt att leva på. Jag har hittat tillbaka till skrattet. Aldrig har jag skrattat så mycket och aldrig har jag gråtit så mycket som under de här fem åren. Och aldrig har jag känt mig så levande som nu.