Maja: Julbesöket hos farfar blev något alldeles extra
Det blev en jul jag alltid kommer att minnas.
Fram tills att jag fyllde 13 år var julen det bästa jag visste. När staden och gatorna i vårt villaområde lystes upp av ljusslingor pirrade det av förväntan i magen. Det kändes så speciellt att det bara var en gång om året och att alla var extra snälla mot varandra.
Men när jag blev tonåring kändes allt annorlunda. Jag njöt av maten och myset, men det kändes som om jag hade vuxit ifrån den riktiga julstämningen och så var det under de följande åren.
Jag hade ingen lust att besöka farfar på äldreboendet
För två år sedan skulle jag för första gången fira jul hos min pojkväns familj. Mina föräldrar ville gärna resa till Gran Canaria över julen tillsammans med några vänner, men tanken på min farfar fick dem att tveka. Han hade bott på ett äldreboende i ett par år och började bli dement.
Första julen provade vi att ta hem honom, men det gjorde honom ganska förvirrad och otrygg. Sedan dess hade mamma och pappa i stället besökt honom på äldreboendet på julaftons eftermiddag.
Även om han själv kanske inte skulle märka att han inte fick besök stod de inte ut med tanken på att han skulle sitta ensam på julafton. Mamma frågade därför mig om jag kunde besöka honom på julafton och det lovade jag att göra.
Det var längesedan jag hade hälsat på honom där och jag hade inte heller någon större lust till det.
– Personalen anstränger sig verkligen för att göra det trevligt för de boende till jul, sa min mamma. Klockan tre finns det kaffe och julkakor för alla boende och deras gäster i dagrummet och du behöver bara stanna en timme.
Barndomens julstämning kom tillbaka
På julafton köpte jag en julstjärna till farfar och strax innan klockan tre parkerade jag utanför äldreboendet. För en gångs skull fick jag leta för att hitta en plats.
När jag kom in på boendet möttes jag av en härlig doft av glögg, kaffe och hembakat. Överallt i korridorerna var det pyntat med gran och ljusslingor och dörrarna till de flesta rummen stod öppna så jag såg och hörde att många hade besök.
Jag hittade farfar i dagrummet där det stod en stor, fint klädd julgran och hördes dämpat julmusik i bakgrunden. För en gångs skull var ljuset i taket inte tänt och det var en så mysig stämning.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
– Hej Maja, sa farfar när jag tog hans hand.
Det överraskade mig lite för under mina senaste besök hade han inte känt igen mig och ofta kände han inte heller igen mamma och pappa.
En av de anställda hällde upp kaffe till mig och bjöd på hembakad saffranskrans och medan dagsljuset snabbt försvann märkte jag till min glädje ett eko av barndomens julstämning. Det var som om julen fick både farfar och många andra av de gamla att leva upp och vara mer närvarande än vanligt.
Besöket hos farfar kändes som en fin julklapp
Under några minuter var farfar helt klar i huvudet och precis som den farfar han var förr i tiden. Han mindes den julafton när jag fick en häst av mina föräldrar och han berättade också om en jul under kriget när hans mamma hade gjort marsipankonfekt.
– Och aldrig har jag ätit något så gott, sa han.
En stund senare försvann han in i sin egen värld igen, men för mig kändes det som en extra julklapp att vi för ett ögonblick hade fått riktig kontakt med varandra och jag gladde mig åt att få berätta det för pappa när vi skulle ringas vid efter julklappsöppningen som vi hade bestämt.
Det slutade med att jag stannade hos farfar i över två timmar och jag hade en skön, varm känsla inombords när jag kramade honom hej då.
I år planerar jag att åter hälsa på farfar på äldreboendet på julafton. Inte för hans skull och inte heller för mina föräldrars – utan för min egen skull.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]