Monika skrev en kärleksroman om pojkvännen – innan de ens var ihop: ”Nästan lite magiskt”
I boken heter han Jari och är tävlingssimmare. I verkligheten heter han också Jari och är, om inte tävlingssimmare så en riktig långdistansare i vattnet. Föga anade författaren Monika Thormann att hon skulle möta sin romankaraktär Jari i levande livet och bli stormande kär!
– Det är nästan lite magiskt, säger hon och tittar varmt på sin nya kärlek. Jag kunde väl aldrig drömma om att det var min egen historia jag skrev när romanen växte fram.
Men så var det, och de är som nyförälskade tonåringar. De gör allt som ungdomar gör och befinner sig nu på Sicilien. Båda älskar att simma och bada, men att lugnt gå ner till vattnet och ta ett dopp och några simtag är inget för dem. De testar gränserna och hoppar gärna från höga klippor när de simmar sent på kvällarna under stjärnhimlen.
Ja, nog är det som att ödet har haft ett och annat att säga till om i deras relation. Att de skulle bli ett par var långt ifrån givet, även om de hade träffats som tonåringar. De var med i Södertörns Simsällskap, och kanske var de redan då lite förälskade. Men de var alldeles för blyga för att inleda ett förhållande.
Deras vägar skildes åt, de hade ingen som helst kontakt och bildade familj på var sitt håll. Men båda äktenskapen slutade med skilsmässa, de var singlar och efter skilsmässan ville Monika börja dejta. Och hon gick mycket noggrant till väga.
Hon var kräsen och godtog inte vad som helst, även om hon träffade många män som var trevliga och lätta att prata med. Men hon gav inte upp, hon var öppen och redo för en ny relation.
– Jag var singel i sju år och det blev många dejter, ler hon. Men jag fastnade inte för någon och den rätta gnistan infann sig inte.
Döpte karaktären till Jari
Hon bestämde sig då för att ta tag i sitt skrivande och anmälde sig till en skrivarkurs på Stensunds folkhögskola. Hon hade skrivit en barnbok som hon fått utgiven, liksom ett antal noveller, men aldrig tidigare en roman.
Hon, liksom övriga deltagare, fick i uppdrag att ha med ett manus till kursen. Hela våren gick hon och funderade utan att få den rätta idén. Och första dagen skulle tankegångarna presenteras, med påföljd att alla utom Monika hade ett manus att visa upp.
– Jag tänkte då att jag skulle skriva en novell och började så smått, minns hon. Men då var det någon som tyckte att detta kunde bli en roman. Och jag började skriva…
Hon hade ett par karaktärer klara och boken skulle handla om dejting mitt i livet, och vad som kan hända om man som singel åker på skrivarkurs. Bokens berättarjag Cecilia skulle bland annat dejta en man som kunde paddla och en man som var tävlingssimmare. Så långt var hon kommen i sina tankebanor när hon satte sig vid datorn och började skriva på longingforlove.se.
Tävlingssimmaren fick namnet Jari, och hon hade en viss Jari i åtanke när hon skapade sin karaktär. Hon mindes den där Jari som hon simmat med på 70-talet och som var både sprallig och rolig. Det gjorde nog inget om hon ”lånade” lite av honom, då sannolikheten för att han skulle läsa boken var väldigt liten…
Det tog henne två år att skriva boken och fram växte en historia om Cecilia som är både stark och självständig, men som längtar efter kärlek. Precis som Monika åker hon på skrivarkurs och träffar en och annan man – bland annat då Jari, som i boken bara är en flirt, men som i verkligheten blir något helt annat.
Fann honom på Facebook
2018 var hon klar. Skrivandet skedde på fritiden, då hon till vardags arbetar som gymnasielärare. Men hennes manus behövde bearbetas och hon anmälde sig till ännu en skrivarkurs på Skeppsholmens folkhögskola.
– Där fick jag renodla kapitlen och kontaktade sedan ett bokförlag som var villiga att ge ut min roman, säger hon. Boken kom ut i våras, och samtidigt var jag redo att börja dejta igen.
Hennes kärlekslängtan hade mer eller mindre varit satt på paus när hon skrev, men nu fanns både tiden och lusten. Hon sökte så smått på Tinder och Facebook och en dag dök det upp ett bekant ansikte på skärmen. Det var ju Jari, hennes gamla simmarkompis.
Hon tyckte det var roligt och bestämde sig för att skriva till honom. Han mindes henne mycket väl och svarade på meddelandet. De sågs i augusti 2022 och det klickade omedelbart!
– Monika skulle ut och paddla, men det bar sig inte bättre än att hennes paddelkompis pappa blev sjuk, berättar han. Det var tråkigt, men paddlingen blev inställd och på så vis kunde vi träffas.
Han föreslog då att de skulle ha en sommarromans, och det tyckte hon var en strålande idé. Det var ingen brist på gnistor och det visade sig snart att dagens Jari är lika glad och sprallig som han var på 70-talet. Och att han i verkligheten har många likheter med hennes romankaraktär.
Verklighetens Jari, med efternamnet Tammi, är dock mer äventyrligt lagd. Han har bott många år i Las Palmas och nu är det Sicilien som gäller. Han nöjer sig inte med att ”bara” prata spanska, han vill lära sig italienska också.
– Jag har i stort sett emigrerat, säger han. Jag åker hem till jul, då jag har både barn och Monika i Stockholm, men därefter reser jag tillbaka till Sicilien och stannar till våren. Sedan flyger jag hem när flygpriserna är låga.
Precis som bokens Jari är han en levnadskonstnär och ordet ”måste” är tabu för honom. I hans värld finns inga måsten, och det försöker han nu lära Monika. Hon är och hälsar på i hans paradis och tillsammans utforskar de ön både på land och till havs. Båda är äventyrliga och drar sig inte för att simma långt in i gömda och glömda grottor.
Ska simma till Finland
De är ense om att det var rätt för dem att träffas i mogen ålder. Monika är 64 och Jari 63 och i dag har de en inre trygghet som de saknade i ungdomsåren. Nu njuter de av varandras sällskap och upptäcker att de har mycket gemensamt, även om många mils avstånd mestadels skiljer dem åt. Men nästa år går hon i pension och mycket kan hända.
– Vi tycker om varandra och då hittar vi vägar, säger de samstämt.
Om även hon kommer att hamna på Sicilien återstår att se. Men drömmarna finns där och de ser framför sig en tillvaro där de motiverar människor att simma, parallellt med att hon lär ut yoga. Och så vill hon skriva.
– Det ska bli en fortsättning på min första roman, lovar hon och tar Jaris hand.
Hon fick sin Jari, och det var minst sagt oväntat. I hans sällskap har hon inte tråkigt en sekund. Han är som ett kinderägg – full av överraskningar och älskar att simma långt. I sommar har han för avsikt att simma från Stockholm till Helsingfors!
– Det blir en utmaning och jag har försökt en gång tidigare, berättar han. Då fick jag ge upp, men nu är jag redo att jag prova på nytt. Jag har aldrig gett upp simmandet, även om jag gjorde ett långt uppehåll. Men det är med det som med cykling, har man en gång lärt sig så kan man.
Men då nöjer sig Monika med att heja på. Och att han är en av karaktärerna i hennes bok, tycker han bara är roligt. Det finns mycket som förenar saga och verklighet, och ännu en likhet mellan karaktären Jari och den livs levande Jari är att båda bär keps.
– Men i boken har Jari kepsen bak och fram, och det har inte ”min” Jari, skrattar hon.
