Lisbeth: Pappa var stolt över sin otrohet
Min pappa var en riktig manschauvinist och notoriskt otrogen mot mamma.
I dag förundras jag över att mamma inte visste någonting om pappas många kärleksaffärer. Eller gjorde hon det och valde att blunda för det?
Det här var många år sedan. Jag var 18 år, min bror Stellan tre år äldre. Stellan ropade på mig, han ville visa något i badrummet. I toaletten låg en sönderriven krognota.
Vi tittade på varandra och förstod utan ord vad det var: pappa hade varit på restaurang med en annan kvinna, och han ville inte att mamma skulle få veta det. Stellan och jag blev inte chockade eller upprörda, utan mest förvånade.
Pappa var sjökapten men arbetade mest på lastfartyg inom Sverige. Han var mycket auktoritär och dominant; han tyckte att det var den som tjänade pengar i en familj som skulle bestämma, och om vi barn var alltför olydiga fick vi stryk. Det var vanligt och tillåtet på den tiden.
Han presenterade mig för en okänd kvinna
Fem år senare låg jag och min pojkvän Erik på en klippa nära pappas och mammas lilla lantställe i skärgården. Mitt förhållande med Erik var nytt och vi var mycket förälskade. Då hörde vi hur det knakade mellan buskarna och ett lågmält samtal. Någon var på väg ner mot klippan.
Vi blev lika förvånade alla fyra – Erik och jag och så pappa med en dam, som inte var mamma. Pappa presenterade henne som Ylva och till skillnad från mamma var hon smal och elegant, och minst tio år yngre än pappa.
Ylva och pappa skulle ut med vår familjs lilla segelbåt. De erbjöd Erik och mig att följa med och jag är fortfarande förvånad över att vi svarade ja, men det gjorde vi.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Ylva hade gjort en fin matsäck till sig och pappa, öl och läckra små smörgåsar och kaffe med kaka. Nu delade de allt med oss, och vi tackade och tog emot.
Efteråt skulle de bada bastu och vi följde med. Det som imponerade på mig då var hur Ylva lyckades hålla en pytteliten handduk framför sig så att varken Erik eller jag såg henne naken.
Jag berättade aldrig något för mamma
Nu, flera år efteråt, förstår jag inte varför jag inte reagerade mer mot detta. Varför jag inte kände en stark lojalitet med mamma, som var så sviken, kanske till och med berättade det för henne, men det gjorde jag inte.
Däremot så skällde jag på pappa för hans hänsynslöshet. När han var ute med andra kvinnor – det fanns många andra före Ylva – så bara försvann han hemifrån utan att säga vart han skulle. Mamma blev naturligtvis fruktansvärt orolig, hon trodde att något hänt pappa och hon kunde inte sova.
– Det minsta man kan begära är att du ringer mamma när du ska ut på äventyr, så att hon slipper vara rädd att något har hänt dig, sa jag till honom.
Men pappa höll inte alls med, han bara visade ett stolt leende som riktigt ångade av självgodhet. Pappa var en äkta manschauvinist, så som en del äldre sjökaptener faktiskt kan bli. De är vana vid att bestämma, vana vid att ha rätt, att man ser upp till dem.
Pappa dog i sömnen på sitt fartyg
Pappa fortsatte att arbeta efter pensionen, det var bara på sjön han kände sig riktigt trygg. Men en morgon på fartyget gick han inte att väcka. Han hade dött i sömnen, antagligen av en stroke, och för honom var det nog skönt. Han var fruktansvärt rädd för svåra sjukdomar och för en plågsam död, nu slapp han det.
Men för oss anhöriga var det förvirrande och plågsamt när patriarken inte längre fanns.
Jag kände att jag ville berätta för Ylva om pappas död. Men jag hade glömt hennes efternamn, så jag ringde min bror och frågade. Han svarade då:
– Om pappas mätresser vet jag ingenting.
Jag tyckte att det var ett märkligt svar. För det första var det ju han som visste mest om pappas kärleksaffärer och för det andra så förstod jag inte varför han använde ett franskt ord när det ju finns bra svenska ord, som väninna eller älskarinna.
Valde mamma att blunda för pappas otroheter?
En kväll en tid efter pappas död satt mamma och jag och talade om pappa. Då sa hon:
– Pappa ville alltid ha med sig den där Ylva, vad vi än skulle göra, också när vi åkte ut till stugan. Och tänk, jag undrar faktiskt om inte pappa var förälskad i henne.
Nu, tänkte jag, nu har hon ju chansen. Om hon frågar vad jag tror kommer jag att säga:
– Vill du verkligen veta?
Och om hon ville det, då skulle jag berätta sanningen. För mamma hade lärt mig att alltid vara ärlig mot henne, att ljuga tyckte hon var det allra mest förbjudna.
Men mamma frågade inte. Antingen ville hon inte veta, eller så var hon så säker på det där med sanning att hon inte kunde föreställa sig att pappa hade ljugit för henne i så många år.
När jag nu, snart 70 år gammal, tänker tillbaka på det här så minns jag mammas ord för väldigt många år sedan:
– Om jag får veta att pappa har varit otrogen en enda gång så kommer jag att lämna honom.
Jag undrar hur hon skulle ha gjort om hon vetat att han varit otrogen hundra gånger, eller fler…
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]