Robert Wells om kärleksrelationer: "Jag tror ingen tjej skulle stå ut med mig"
– Jag är lyckligt lottad som har en fantastisk fru, säger Robert som var nära att gå in i väggen av allt hårt arbete.
Redan 1989 startades konsertturnén Rhapsody in rock av Robert Wells. Då, under premiären på Södra berget i Sundsvall kom bara drygt 150 gäster, varav hälften hade blivit dit kommenderade.
Nio år senare slog Rhapsody in rock äntligen igenom för den stora skaran och succén var ett faktum. Konceptet har också testats utanför Sveriges gränser, i andra länder i Skandinavien, men också i USA, Kina, England, Tyskland och Ryssland.
Robert Wells om sin barndom i Solna
Pianisten Robert Wells växte upp i Huvudsta, Solna, strax utanför Stockholm.
– Med stolthet kan jag säga att Jerry Williams växte upp där. Solna är en väldigt relaxad plats, ibland kan man känna ett uns av Södermalm. Jag känner verkligen att det är mina gamla ”hoods”. Det är väldigt fint i Huvudsta. Där finns ett stort ridhus, natur och stort utomhusbad.
– När jag växte upp fanns det inga mobiltelefoner. Då byggde man kojor. På den tiden fanns det ganska mycket raggare, minns jag, och så hängde man vid bion i Solna centrum. Det var väldigt avslappnat. Ibland brukar jag gå eller cykla dit bara för att känna av atmosfären. Då klappar hjärtat, jag bodde ändå där i 25 år.
Robert Wells
Ålder: 61.
Jag känner mig som: 35, 40. Jag är i bra form och har aldrig mått så bra som nu. Jag är lugnare och tryggare än jag varit tidigare.
Stjärntecken: Vädur.
Bor: Falkenberg och Stora Essingen i Stockholm.
Familj: Hustrun Maria, 58, barnen Teddy, 25, och Oscar, 27.
Var dina föräldrar Jerry och Monica vanliga arbetare?
– Ja, det kan man säga. Farsan var kriminaljournalist på Kvällsposten. Mamma jobbade också på tidning så båda var tidningsfolk. Däremot var de inte gifta, de skilde sig när jag var väldigt liten.
Han beskriver barndomen som bra med ”fantastiska” föräldrar, men med i bilden fanns också mormor, som spelade en stor roll för hans framtida karriär.
– Mamma var ensamstående och dubbeljobbade, så jag bodde mycket hemma hos mormor i Gamla Råsunda. Hon hade ett piano. Det var mycket tack vare henne som jag började spela …
Robert Wells och Anders Berglund i Så ska det låta
Som 17-åring släppte du din förstaplatta med stor orkester och sedan dess har du lirat dig rakt in i den svenska folksjälen. När har jobbet varit som slitigast respektive roligast?
– Slitigt och roligt går hand i hand. Det blir aldrig något om du inte lägger ner din själ och hjärta i ditt jobb. Det finns inga gräddfiler där man bara åker framåt. I slutet av 90-talet, när det bara ”pangade på”, jobbade jag mig nästan in i väggen. Jag var väldigt nära men lyckades bemästra det. Det gäller att ta hand om sig själv även om det är jätteroligt och mycket jobb. Det gäller att inte partaja sönder huvudet för mycket. Det har jag aldrig gjort. Det är väldigt sällan du ser mig hängandes i en bar.
Mellan åren 1997–2003 ledde han tillsammans med Anders Berglund, 75, och Peter Harryson, 75, tittarsuccén Så ska det låta i SVT, en härlig tid enligt Robert.
– Anledningen till att det funkade så bra var att vi var vänner långt innan. Peter Harryson lärde jag känna redan 1984 då han gjorde barnprogram och jag satt i orkestern. Så långt tillbaka är det. Nästan 40 år. Allt handlar om kemi. Du kan jämföra det med sport. Det spelar ingen roll hur många kända namn du plockar ihop till ett fotbollslag om kemin inte finns där. Klickar det inte så funkar det inte.
Har Harryson, Berglund och du fortfarande kontakt?
– Oh, ja! Men Peter bor i Göteborg så man ses inte så mycket. Det är likadant med Anders. Han och hans fru är mycket nere i Spanien. De bor mer eller mindre i Nerja.
Fru Maria Wells är sångerska och medlem i Vocalettes
Privat är han gift sedan 13 år med Maria Wells, 58. De har två söner tillsammans, Oscar, 27, och Teddy, 25, som båda går i pappas – och mammas – fotspår och satsar på karriärer inom musik- och underhållningsbranschen. För även mamma Maria är artist och med i gruppen Vocalettes, som sjunger i Rhapsody in rock.
– Jag är lyckligt lottad som har en fantastisk fru, säger Robert och fortsätter:
– Hon sjunger, skriver och läser in böcker. Hon är väldigt produktiv. Dessutom en av de bästa sångerskorna jag jobbat med.
För många par kanske det inte skulle fungera att både leva och arbeta ihop, men Robert tycker bara att det är en fördel.
– För oss funkar det alldeles utmärkt. Jag tror ingen tjej skulle stå ut med mig och mina tider. Du vet, som jag jobbar ... Men Maria är likadan. Hon har gått den hårda vägen – från dansband till krogshower. Vi är vana vid den här livsstilen.
Hur gick det till när ni träffades allra första gången?
– Det var på jobbet, på ett gig, men det tog ganska lång tid innan det blev något. Efter ett år, eller två, förstod vi att det var mycket mer, liksom. Det var inte vi från noll till hundra. Nu har vi snart varit ihop i 30 år.
5 snabba med Robert Wells
Det bästa med mig är att jag: Tycker att jag är ödmjuk och rak. Jag går aldrig undan i konflikter.
Det sämsta med mig är att jag: Fortfarande – vid 61 års ålder – inte lärt mig att inte stressa.
Jag mumsar gärna i mig: Det där går i vågor, men just nu är jag inne i en riktig sushispiral. Sedan har jag alltid tyckt om pitepalt och hjortron.
Bjud mig för guds skull inte på: Kåldolmar och fiskbullar. Det sitter kvar sedan plugget. Jag fick kvarsittning för att jag aldrig åt upp det.
Innan jag fyller 65 ska jag ta migtusan: Ta något slags ”kaptenskort”. Jag kör båt men skulle vilja kunna mycket mer om livet på sjön.
I sommar uppträder du med Rhapsody in rock, bland annat i Västervik, Skillinge och Kalmar. Därtill blir det en hel del extra konserter. Blir det ingen rast och ro?
– Jo, absolut. Visserligen har jag det här i huvudet tjugofyra timmar om dygnet, men varje minut som vi får över är vi i Falkenberg – vid havet. Det är guld värt.
Vilken sida av dig har inte kommit fram i medias blixtljus?
– Jag vet inte, jag tycker att det mesta kommit fram. Jag är mig själv. Det är jag alltid. Det är samma sak när jag går upp på scenen. Jag vill inte att någon annan ska skriva mina mellansnack eller så. Mötet med andra människor blir så mycket bättre om man bara är sig själv – och närvarande på riktigt. Du ser i ögonen på folk om det är på riktigt.