Stinas avlidna sambo jobbade på glassfabriken – hyllar honom med tatuering av GB-gubben
På Stina Hanssons högra underarm finns en bekant figur.
Det är en tatuering som föreställer GB-gubben. I mitten går en banderoll med ett namn: "Rolle".
– Han var min kung. Min älskade människa. Jag kommer aldrig träffa någon som honom igen.
Stina och Rolles historia går tillbaka till mitten av 1980-talet. Roland Nilsson, som han egentligen hette, var kompis med hennes storebror. Med jämna mellanrum kom Rolle – som jobbade på GB-fabriken utanför skånska Staffanstorp – med glass.
Tycke uppstod.
– Han var rätt mycket äldre än jag. Det fick honom att tveka. Men vi blev kära.
Så småningom flyttade de ihop. Hon var förälskad upp över öronen. Känslorna övergick i kärlek. Och de skulle vara tillsammans tills döden skilde dem åt.
Sorgligt nog inträffade detta snabbare än någon av dem hade kunnat ana.
Rolle diagnostiserades med diabetes en kort tid därefter. På den tiden fanns inte lika bra behandlingar av sjukdomen som det gör idag.
– Han fick flera följdsjukdomar. Tvingades amputera benen fyra gånger. Han fick pacemaker och även cancer. Men trots allt elände var han alltid positiv. Jag har aldrig träffat en gladare människa.
Hon berättar flera anekdoter om Rolle. Hur han står och diskar på ett ben och vägrar ta emot hjälp. Om när han fick sin första protes och promenerar så fort att ingen kan tro att han egentligen saknar ett ben.
– Han var en riktig fajter med ett enormt stort hjärta. Och när han skrattade...fast det inte var roligt så skrattade man för att han skrattade. Du vet, han var en sådan person. Hela hans närvaro fyllde rummet.
Men till slut orkade han inte mer.
– Hans kropp stängde ner, säger Stina.
I september 2012 tog Rolle sitt sista andetag. Då hade de varit tillsammans i nästan 30 år. Tiden med honom var underbar, säger Stina. Men själv brottades hon med missbruksproblem av och till under många år. Det förmörkade hennes eget liv, men Rolle var hennes ljus.
– Hade det inte varit för honom hade jag inte levt idag. Vid flera tillfällen tog han mitt bankkort så att jag inte skulle knarka upp pengarna.
Rolles död innebar att marken försvann under Stinas fötter. Det blev starten på en nedåtgående spiral av destruktivitet. Hon slutade betala räkningar. Stängde ner.
– Jag kände mig otroligt ensam. Ingen brydde sig om mig. Jag brydde mig inte om något. Jag gav helt enkelt gav upp.
Tre år passerade och Stina hamnade under en period på gatan. Missbruket tilltog och hon hamnade i fel umgängen. Men till slut bestämde Stina sig för att ta tag i sitt liv.
En insikt hade kommit över henne.
– Antingen skulle jag livet av mig eller göra något åt detta.
Hon valde det senare. Hon ringde socialtjänsten i kommunen och kom in i behandling. Långsamt men säkert kom Stina på fötter igen. Valde att själv utbilda sig till behandlingsassistent för att kunna hjälpa andra med missbruksproblem.
– Jag mår bra nu och känner stor tillfredsställelse med att vara där för andra.
GB-tatueringen ser dagens ljus
Stina har tänkt på Rolle varje dag sedan han gick bort. Varje gång fylls hon med en varm känsla. Sommaren 2020 tog hon beslutet att skaffa en tatuering till minne av Rolle.
Det blev GB-gubben. Han hade jobbat på GB:s fabrik i Kyrkheddinge i Staffanstorps kommun i nästan hela sitt liv. Och det var ju så de träffades en gång i tiden.
– Han jobbade i förrådet. Jag kan säga att jag gick upp rätt mycket i vikt. På den tiden fick anställda ta hem andrasortering.
Vad känner du när du tänker på honom idag?
– Bara kärlek. När han dog så var det som om en bit av mig dog. Och aldrig kommer jag att känna mig riktigt hel igen. Men man får lära sig leva utan den där biten.
Och varje gång hon tittar på höger arm, så kommer hon att minnas.
– Min kung, min enda kärlek.