Sussi: Jag fick en ålderskris när jag fyllde 40

Efter reklamen: Se också: 9 kändispar med stor åldersskillnad - som du kanske inte känner till

Jag kom till världen 1978 som en riktig sladdis, då mina föräldrar redan hade Carina, 12, och Calle, 10. Mina äldre syskon var stolta över mig och alltid glada att ta hand om mig, deras älskade lillasyster.

Båda vidareutbildade sig direkt efter gymnasiet och träffade sina respektive i unga år, och jag var både faster och moster vid min konfirmation.

Redan då var jag fast besluten att uppleva världen innan jag själv fick familj, och så blev det också.

Jag var yngst i alla sammanhang

Medan jag gick på gymnasiet arbetade jag på en hamburgerbar för att tjäna pengar för att resa halvvägs runt jorden, och knappt hade jag fått kasta studentmössan innan jag vinkade hejdå till mina nervösa föräldrar.

relationerBritta: Min man gick in i en medelålderskris

De kommande 13 månaderna reste jag till många länder på flera kontinenter, och stannade till och arbetade emellanåt när pengarna tog slut. Längs vägen träffade jag flera trevliga killar, men ingen som jag blev förkrossad över att lämna när jag reste vidare.

När jag kom hem bestämde jag mig för att utbilda mig till lärare, och strax innan min examen föll jag för Tom som var elva år äldre än mig. Den här gången var det allvar och inom fem år var vi gifta, föräldrar till två vackra barn och husägare.

Då tänkte jag egentligen inte så mycket på det, men jag var alltid yngst i alla sociala sammanhang. Mina syskon var äldre än mig, Tom var äldre än mig, så även Bettina som jag hade blivit vän med efter att jag kom hem. Jag var helt okej med det, för det var den rollen jag fötts in i.

Jag hamnade i en ålderskris

När jag fyllde 30 kombinerade vi min födelsedagsfest med en inflyttningsfest, för då hade vi precis köpt vårt andra hus. Jag hade inga problem med att fylla 30, för jag kände att jag var där jag ville vara i livet.

Då hade Tom fyllt 40, och under några år som följde deltog vi i en rad roliga och väldigt annorlunda 40-årsfester. Varje gång tänkte jag att det fortfarande var en evighet tills jag själv skulle fylla 40.

Naturligtvis smög den stora dagen sig på mig i alla fall, och även om jag var nöjd med mitt liv kom jag att uppfatta min 40-årsdag som något hotfullt och sorgligt. När den passerat skulle jag inte längre vara ung, och jag hamnade faktiskt i en sorts kris.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag delade inte mina tankar om det här med någon, för jag visste att det var en fruktansvärt ytlig inställning. Men ändå kändes det som att jag föll ner i ett svart hål när jag tittade i kalendern.

På min 40-årsfest serverades chips och drinkar

Ett par månader innan min stora dag började Tom retas med mig, för dagen behövde ju såklart firas. Det hade alla andra fått göra när de fyllde 40 och vi hade lagt undan en summa för det, precis som vi hade gjort innan Toms födelsedag.

Jag kunde dock inte se mig själv vara huvudperson på en fest med välkomstdrink, trerätters mat och konjak till kaffet, så jag bestämde mig för att på min 40-årsdag skulle det inte serveras något annat ätbart än chips. Det var dans och drinkar, och alla pengarna lades på lokalhyra, alkohol och en dj.

relationerDoris: Mitt barnbarn gav mig mitt livs bästa överraskning

Festen blev en succé, men på alla bilder från kvällen ser jag lite smågalen ut. Dagen efter vaknade jag med såväl baksmälla och en sorg som funnits med mig i flera månader. Jag höll som bäst på att komma överens med min nya ålder när något hände som gav mig ett helt nytt perspektiv på att bli äldre.

Jag fick en tankeställare när min kollega fick cancer

En av mina yngre kollegor på företaget där jag arbetat i över tio år blev allvarligt sjuk i cancer vid endast 34 års ålder, och hon svävade mellan liv och död i flera månader.

Lyckligtvis återhämtade hon sig, men hon kom inte undan utan men. Under hennes långa sjukdomstid gick det upp för mig att jag faktiskt borde vara glad över att få fortsätta vakna upp varje dag.

I dag är jag halvvägs mellan 40 och 50, och jag är helt okej med det. På min nästa stora fest, när jag fyller 50, så ska vi servera alla mina favoriträtter. Det kommer att bli gott om mat!