Marie: Tina ställde inte upp när hennes pappa blev sjuk

Efter reklamen: Se också: Madeleine föddes med dödlig lungsjukdom

När jag och Frank insåg att det var vi två var Tina 29 år och ensam med sin lilla dotter Nora på två år, som jag mer än gärna blev bonusmormor för. Det fanns dock inget tvivel om att även Tina kom att se mig som en slags reservmamma.

Jag tyckte väldigt mycket om henne, men på vissa områden förväntade hon sig mer av Frank och mig än vad jag ansåg vara rimligt för en vuxen kvinna.

Vi passade ofta hennes barn

Tina, som arbetade som tandvårdssköterska, tog till exempel för givet att vi skulle skrota andra planer för att ta hand om Nora när hon behövde det. Självklart ställde jag gärna upp och tog även ledigt från arbetet om det behövdes.

Men det irriterade mig att vi gång på gång och ofta i sista minuten var tvungna att avboka våra egna planer eftersom Tina precis hade blivit utbjuden eller skulle tillbringa en helg i stugan med sina vänner. Inte för att jag inte önskade att hon skulle ha roligt, men vi behövde också komma ut ibland.

Frank höll inte med. Han höll fast vid att Tina bara hade oss att lita på, så det slutade oftast med att vi avbokade våra egna planer.

Jag behövde avlastning – hon vägrade hjälpa mig

När Frank var runt 65 blev han tyvärr dement, och det var sorgligt att se honom försvinna mer och mer. Tina var helt förkrossad när hon kom på besök, och hennes egen far kunde inte längre komma ihåg vem hon var. Jag tröstade henne och sa att hon fortfarande hade mig.

relationerLinn: Jag blev bonusmamma till en arg 12-åring

Eftersom Frank blev mer och mer beroende av mig och inte längre kunde vara ensam hemma bad jag nu om Tinas hjälp att ta hand om sin far så att jag då och då kunde komma ut och få lite luft.

Det passade sällan in i hennes planer, och hon skyllde ofta på att det var för jobbigt för henne att se sin far som ett hjälplöst barn. I mitt stilla sinne var jag besviken över att hon inte såg chansen att ge oss lite av den omsorg som vi hade gett henne och hennes dotter under många år.

Genom kommunen erbjöds Frank att gå till dagverksamhet så att jag kunde få lite tid för mig själv under dagen. Då insisterade Tina på att bjuda hem sig själv för att äta lunch med mig. Hon behövde det, att vi bara kunde vara ensamma och ha det trevligt tillsammans som vi brukade.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Nu erkände jag att jag inte längre hade energi att tillgodose hennes behov. I stället önskade jag att hon skulle komma hem oftare för att ta hand om sin far så att jag kunde få lite avlastning.

Kanske kunde hon komma en kväll eller en helg så att jag kunde slappna av någon annanstans och veta att Tina tog lika bra hand om sin far som vi hade tagit hand om hennes dotter?

Tyvärr gick det inte hem. Tina såg förslaget som att jag avvisade henne. Hon blev arg, grät och upprepade gång på gång att hon nu inte hade någon i världen som fanns där för henne. Jag hade inte kraft att trösta henne utan upprepade att jag höll på att bli utbränd.

Vår kontakt upphörde helt när hennes pappa dog

I takt med att jag behövde allt mer praktisk hjälp hemma blev Tinas besök färre och kortare. I stället började mina vuxna söner ställa upp, även med att sköta hus och trädgård.

När Frank dog vid 71 års ålder hade avståndet mellan Tina och mig blivit så stort att kontakten mellan oss upphörde. Det var aldrig meningen.

relationerElla: Min dotters pappa krävde delad vårdnad – efter år av frånvaro

I dag, två år senare, står min dörr öppen för henne, men jag kommer fortfarande kräva att hon kommer in genom den som en vuxen kvinna.

Jag vet inte var det gick fel, men kanske borde både Frank och jag ha gett henne lite mer kärleksfullt motstånd i stället för att hon såg oss som personer som bara fanns där för hennes skull.