Tommy Körberg om yngre frun Anne-Charlotte: Hon ruskar liv i mig

Regnet öser ner och Tommy Körberg huttrar till när han öppnar dörren till sitt paradis ute i Trosas skärgård. Han slår sig ner i en nyköpt fåtölj och medger att även om han själv har viss koll och tycker det är kul med inredning så är hustrun Anne-Charlotte experten.

– Hon har verkligen öga för inredning, säger han och visar mig runt.

Efter reklamen: Se också: 5 saker om Tommy Körberg du kanske inte visste

Han har haft det här stället i 20 år nu. Det tillhörde Benny Anderssons mark och till en början hyrde Tommy huset av honom, men till slut fick han köpa loss det.

– Detta är min fristad, det är här jag sover bäst och här skulle jag gärna dö. Här ute är det endast fåglarna som skapar mig med musik. En koltrast kan jamma och vara hur musikalisk som helst, säger Tommy och lägger upp sina fötter på pallen framför.

Så lång är Tommy Körberg

I sommar blir han 75 år och han säger att han har haft ett fullständigt liv, i mångt och mycket ett lustfyllt sådant. Jag har varit med om det mesta och kommer inte sakna någonting, säger Tommy.

Han berättar att åldern börjat göra sig påmind. Minnet fungerar inte längre lika väl, flåset är inte detsamma efter min hjärtoperation och så är det värken i nacke och ländrygg.

Tommy ställer sig plötsligt upp och visar att han kan stå raklång under bjälken, något han tidigare inte kunnat.

– Krympt har jag gjort också, från 174 till 172 centimeter. Gravitationen drar mig nedåt för så småningom ska jag ju under den. Du vet, sopar man för mycket under matten så blir det lågt i tak, säger Tommy och skrattar.

Som liten pojke var Tommy väldigt busig. Han blev utslängd från lektionerna och är rätt säker på att han skulle fått en adhd diagnos om en sådan utredning gjordes på den tiden. Samtidigt tog han hand om sina småsystrar.

– Pappa försvann tidigt ur bilden och mamma jobbade mycket, jag minns att jag tog ett stort ansvar för mina syskon och att det blev mycket vuxengöra, säger han.

Tommy känner inte att han har saknat en fadersgestalt. Men så blir han tyst och funderar en stund.

– Möjligtvis om det kanske skulle varit så att pappa hade lärt mig något om faderskap. De råden hade jag gärna tagit emot för det var jag inte så lyckad med när det kommer till mina söner. Men det har gått bra för dem ändå, säger Tommy.

Anton Körberg är en av Tommys söner

Tommy har tre barn Anton, Erlend och Elvira med tre olika kvinnor. Han var 60 år när han blev pappa till Elvira och just nu beskriver han henne som en otroligt duktig dansare och som en typisk tonårstjej som hellre vill hänga med sina kompisar i stan än här ute med mamma och pappa.

– Oh, min lilla prinsessa. Hon har viktigare saker för sig än att vara här med oss, jag tror det stavas ”killar”. Och hon har lärt mig det här med hur Swish fungerar. Det är stor skillnad på hur jag varit som pappa för mina två äldsta och min yngsta, jag är mer närvarande nu. Men jag upplever ofta mig som en ”innocent bi stander”. Jag försöker låta bli att styra och ställa med dem, står hellre vid sidan om. Man ska vara som ett kylskåp, kall och alltid finnas där för dem och när de öppnar dörren så lyser lampan på dem.

I år är han aktuell med musikalen Änglagård på Oscars.

– Att få spela Ernst Günthers roll känns fantastiskt, det är ju en klassiker som inte gick att säga nej till. Han är en av av våra största teaterstjärnor, en bra visionär, säger Tommy och berättar att de båda spelade i filmen Sverige åt svenskarna, filmen som alla var med i men som ingen såg.

En annan anledning att Tommy sa ja till rollen var av rent praktiska själ. Han tycker det känns skönt att få vara på plats i stan och slippa flänga runt i landet.

Tommy berättar att Helen Sjöholm och han sällan hörs privat, däremot har de delat många timmar på scen tillsammans och känner varandra musikaliskt.

– Sedan har man ju Instagram, där får man ju veta en hel del om varandra även när man inte ses. Min dotter tycker att jag ska gå med i TikTok också, men där går kanske gränsen?

Åkte till Ryssland med PO Enqvist

Syntesen av text och musik är det som Tommy lockas mest av och där framhåller han Björn Ulvaeus som en av våra allra främsta.

– Jag träffar både Björn och Benny då och då, vi har pratat om musikens betydelse och att vi inte skulle vara något utan den i våra liv.

När Tommy ser tillbaka på sitt liv kan han känna en stolthet över att han har utvecklats åt rätt håll, vilket främst beror på att han aldrig släppt taget om den busighet han har med sig från barnsben.

– Det är tack vare den och min nyfikenhet som mitt kreativa flöde aldrig har sinat. Jag är aldrig nöjd med det jag gjort utan är hela tiden på jakt efter ny musik eller uttryckssätt.

På frågan vilken ton som numera är den högsta han kan ta, menar han att det var sådant sångarna pratade om i 20-årsåldern.

– Numera handlar det främst om att berätta storyn och forma tonen så att den blir övertygande, säger Tommy och man kan undra om han själv tycker att han lyckas med det? Han svarar snabbt utan att tveka ”Jaha då!”

Vad vi än pratar om citerar Tommy någon av alla de författare han läst. Han älskar att förkovra sig, det är så han lättast kan förstå både sig själv och sin omvärld. Litteraturen är, efter musiken, hans största intresse. Just nu läser han Vinet brinner av en åländsk författare och härnäst på listan ligger Brott och straff - en andra gång.

– Jag älskar Dostojevskis språk, jag gillar hans beskrivningar, som till exempel den vältaliga fylleristen. Det är väldigt ryskt.

Tommy hyser en förkärlek till Ryssland och menar att språket har han fortfarande kvar. Han säger att det är ett vackert språk, inte minst när det till exempel sjungs av en rysk folkkör.

– Jag var ju där flera gånger redan på Sovjets tid. Vid ett tillfälle var jag i Moskva med den svenska fredskommittén och PO Enqvist. Jag minns att han var livrädd. Hans bok Legionärerna om baltutlämningen hade just kommit ut och han trodde att han var avlyssnad och skulle kolla bakom varje badrumsspegel vart vi än var, haha!

Så träffade Tommy Körberg sin fru Anne-Charlotte

Tommy och hans hustru Anne-Charlotte har varit ett par i över 20 år. Det skiljer lika många år emellan dem och Tommy känner till viss del av att hon är yngre, hon har mer energi och är den som ruskar liv i sin make. När de träffades var båda inbegripna i relationer som de inte var särskilt nöjda med.

– Jo, jag var ju gift men jag bodde i garaget. När man förlorar makten över sitt liv så måste man gå … i terapi! Anne-Charlotte och jag har bestämt att det ska vara vi och vi älskar varandra. Sedan är det som för alla par, en kamp att hålla i, säger Tommy.

Tommy sjöng på pensionat Slussen på Orust, solen sken och där satt hon ”och bara log”. Han säger att han fastnade för Anne-Charlottes leende och hennes synsätt på livet.

– Jag avundades hur lätt hon såg på livet, det syntes så tydligt i både hennes ögon och leende. Och det var en kontrast mot mitt sätt att se på saker och ting. Jag är en tungsint jävel, säger Tommy och berättar att han bär på mycket mörker.

Ångest däremot känner han sig befriad ifrån. På frågan vad skillnaden mellan mörker och ångest innebär för honom, svarar han att ”han är för dum för att ha ångest”.

– Jag använder nog en del försvarsmekanismer, säger Tommy och läser upp hela Nils Ferlins dikt ”Av ständig oro”: "Av ständig oro för stort och smått jag blev alltmera en igelkott …”

Humorn har blivit Tommys sätt att bearbeta sitt mörker och skrattet har blivit hans inkörsport till det allvarliga.

– Efter många års terapi och genom att läsa, tänka och förkovra mig blev jag vän med ångesten som jag en gång hade. Man kan inte skjuta ångesten ifrån sig, det handlar om att bli vän med den och därefter säga adjö.

Lasse Hallström och Abba i vardagsrummet

Ett annat intresse Tommy har än litteraturen är att studera andra människor. Han beskriver hur han brukar sitta och titta folk på tunnelbanan eller bussen. Många ser olyckliga ut, har han konstaterat.

– De ser ledsna ut. Och så tycker jag att svenska män klär sig väldigt illa. Så ser man dem som levt ett långt liv.

År 2020 kände han efter ett uppträdande att han blev väldigt trött, febrig och kaskad-spydde. Han kollade sina värden på vårdcentralen som skickade honom direkt till akuten.

– Två klaffar hade lagt av och en skiljevägg hade blivit förstörd. Streptokocker och stafylokocker hade fäst och börjat äta på hjärtat, säger Tommy som låg på sjukhus från juli-oktober.

Kjell Bergqvist var den som kom upp med matlådor till Tommy vid några tillfällen under sjukhustiden.

Efter konvalescensen tog Tommy åter tag i sin träning. Så ofta han hinner och kan åker han till Grand Hotel i stan där han har en PT som hjälper honom att hålla kroppen i trim.

Vännerna är viktiga och till de närmaste hör förutom Kjell även Claes Malmberg och Lasse Hallström. Lasse och Tommy går ”way back”. De hörs nästan varje dag på Face-time och frågar varandra om de inte blivit lite gråare i håret.

Under tidigt 80-tal bodde de ihop i en sexrummare på Karlavägen. Tommy hade blivit utslängd från sitt boende och tillsammans fick de några vilda ungkarlsår. Tommy beskriver hur han vaknade upp efter en ute-natt av att hela ABBA befann sig i rummet intill hans då Lasse var just uppe i en videoinspelning med dem.

Pengar från Cornelis Vreeswijk köpte ett kök

Innan jag lämnar Tommy berättar han att han ska steka sig ett par ägg till lunch. Vi har förflyttat oss från vardagsrummet till köket.

– Detta är tack vare Cornelis Vreeswijk stipendium som vi kunde göra om detta rum. Så fort jag fick checken i min hand sa min fru att den ska gå till ett nytt kök. Det är faktiskt hon som ritat upp det, säger Tommy.

Han pekar förstrött mot bysten som föreställer Cornelis och menar att han står där och övervakar Tommys skrala matlagning. Efter vårt samtal ska Tommy göra en ratatouille.

– I morgon kommer Lasse och Lena hit för att stanna över natt så jag tänkte att jag lagar den här idag så att den får stå till sig och bli riktigt god tills imorgon, säger Tommy och börjar rengöra en stekpanna.

Han berättar att de just fått dit en en grill som de ska inviga, men han tror inte själv att han kan montera ihop den. Det där är hans fru bättre på.

– För det första är hon yngre och för det andra är hon dotter till en elektriker. Hon är van vid problemlösningar, det är inte jag. Jag kan räkna in en orkester.

På frågan vad Tommy har för framtidsdrömmar, svarar han:

– Hålla mig vid liv så länge jag kan och se min dotter ta studenten.