Tessan: Vi ansågs vara ett udda par
Fredrik och jag träffades över en liten teakbyrå med tre lådor. Det var år 2010. Jag hade lagt ut den till försäljning eftersom jag hade hittat en ännu bättre.
Fredrik ville köpa den gamla och kom hem till mig för att hämta den. Jag hade ställt ut den i hallen, men det slutade med att vi pratade om vårt gemensamma intresse för svensk design i en och en halv timme.
Det visade sig att vi båda tyckte att det var otroligt spännande med jakten på skatter till ett överkomligt pris.
Jag brydde mig om åldersskillnaden
Innan Fredrik åkte iväg med byrån föreslog han att vi skulle följas åt till en loppmarknad i ett dödsbo nästa lördag, och jag sa glatt ja.
När det gick upp för mig att det var 14 års åldersskillnad mellan oss hade jag redan fallit för honom. Jag hade faktiskt inte funderat över hans ålder.
Efteråt berättade han också för mig att han alltid betraktades som äldre än han egentligen var. När vi lärde känna varandra var han 40 och jag var 54. Vi båda hade ett barn och en skilsmässa bakom oss.
Fredrik brydde sig inte om åldersskillnaden, men jag gjorde det. I spegeln kunde jag se att vi egentligen passade bra ihop, men sanningen var ju att jag inte skulle kunna ge honom barn om han ville ha fler. Det försäkrade han mig om att han absolut inte ville, så jag släppte långsamt mina reservationer.
Men det fanns ett annat problem i vår kärleksrelation, och det handlade om gemensamma vänner.
De sa att han var ”lammkött”
Efter att ha flyttat ihop ville vi också ha en social krets, bjuda in folk på god mat och själva bli inbjudna. Men det var svårt. Om man ska vara lite hård tyckte Fredriks jämnåriga att jag var gammal, medan mina vänner tyckte att han tillhörde deras barns generation.
Själv blev jag mycket sårad och kränkt över att flera kvinnliga bekanta i min ålder viskade ordet ”lammkött” i mina öron. Det kanske var menat som ett skämt, men det kändes nedvärderande och obehagligt. Faktum är att jag än i dag inte har kontakt med de som sa det.
Vi försökte olika åtgärder för att skaffa nya gemensamma vänner, men var tvungna att erkänna att det tydligen var svårt för ett olikartat par som oss. Fredrik och jag var också båda ensambarn, och därför hade vi inga syskon att umgås med. Det ledde till att vi kände oss lite isolerade.
Lyckligtvis kunde vi prata öppet om vår ensamhet som par. Även om vi saknade andra att fira nyårsafton och liknande med var vi överens om att vi hellre ville vara utan vänner än varandra.
Vi träffade nya vänner i Italien
Sådan var situationen också när vi 2017 var på semester i norra Italien. Vi bodde på ett härligt hotell med en balkong mot en sjö, och redan den andra kvällen upptäckte vi att det talades svenska på balkongen bredvid oss.
Det var två kvinnliga röster, kunde vi höra, och de lät glada och roliga. Fredrik tog mod till sig och ropade hej, och då stack ett huvud med kort, svart hår fram bakom väggen mellan balkongerna. Det var Signe.
Redan första kvällen satt Signe, Thea, Fredrik och jag och pratade långt efter midnatt på vår balkong. Vi hade nämligen något gemensamt. Signe och Thea var på sätt och vis också ett annorlunda par eftersom de var två kvinnor som var gifta med varandra.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Åldersmässigt var de mitt emellan mig och Fredrik. Den första kvällen talade vi mycket om ämnet, och de hade fått höra en hel del saker längs vägen. De hade också fått många klumpiga kommentarer. Här kunde vi verkligen relatera.
Vi kom överens om att gå ut och äta tillsammans nästa kväll, och det blev en mycket lyckad middag. Under veckan gjorde vi dessutom två fantastiska gemensamma utflykter, dels till Verona, dels till Venedig.
De skulle åka hem dagen före oss, men vi kom överens om att hålla kontakten, och det har vi verkligen gjort. Lyckligtvis är det bara en timmes bilresa mellan våra städer.
Bröt den sociala förbannelsen
Ända sedan den underbara semestern har vi firat nyårsafton tillsammans med Signe och Thea, och vi ses ofta och har också varit på flera trevliga weekendresor tillsammans.
De inspirerar oss på många sätt, och värdet av gemensamma vänner kan inte överskattas. Samtidigt var det som om vänskapen med dem bröt vår sociala ”förbannelse”, för i dag umgås vi med flera härliga människor som vi har träffat genom arbete och intressen.
Men Signe och Thea kommer alltid att vara våra närmaste vänner.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]