Pehr och Richards hem är ett överdåd av glitter och färg: ”Vi börjar julpynta i september”

Redan ute på gatan är det tydligt var killarna som gillar jul mer än de flesta bor. Fönsterblecken är pyntade och i fönstren trängs tomtarna med julstjärnorna. Trappuppgångens ledstång är försedd med granris och ytterdörren pryds av en jättekrans av kulor.

Men allt det där är ingenting mot lägenheten.

Pehr och Richard Hantes julpyntade hem är ett överdåd av färg och ljus. Varenda centimeter av trerummarens 75 kvadrat är pyntad, från hallen via vardagsrummet, sovrummet och köket.

Pehr och Richard Hante blandar personligt pynt med smart och klurigt nytillverkat

Det gnistrar, blinkar, lyser och tindrar av ljusslingorna i granar och julträd högt och lågt. Köket är helt inrett och dekorerat i rött. Badrummet är en upplevelse alldeles för sig självt – en orgie i diskokulor, speglar och glitter.

Överallt fångas ögat av finurliga detaljer. Personligt pynt som killarna fått i present blandas med gammalt och ärvt, broderade julbonader med kitschiga julkulor. Klurigt återvunnet möter smart nytillverkat och hemmapysslat med fynd från loppisar eller reor efter tidigare jular.

Det är ett överdåd av granar och julträd och 200 tomtar i ett späckat tomteland i en fönsternisch. Vardagsrummet har fått ett innertak av metervis med sidenband och väggar täckta med tyg. Sovrummet går i vitt och silver – fkomplett med en sockerborg byggd på fri hand av 2573 sockerbitar och 11 kilo florsocker.

Det glimmar och lyser, strålar och blänker från tiotusentals lampor, mängder av discokulor, metervis av glitter, sidenband och så många julkulor att de knappt går att räkna.

Det är lätt hänt att hamna i frågor om hur många, hur mycket, hur länge? Men den verkliga frågan är: Varför?

– Jag har alltid älskat julen, säger Pehr enkelt.

Pehr Hante hade klassiskt julmingel med saker från mamma och mormor

Pehr, som ursprungligen kommer från Småland, flyttade in i en liten etta i samma hus 1988. Han hade ett första julmingel för sina vänner redan då, i en lägenhet pyntad med saker han fått av sin mamma och mormor – tomtar och broderade väggprydnader.

– Det var ett klassiskt julmingel på första advent och jag tog fram de få julsaker jag hade, lite sånt som jag hade fått ifrån mamma, från min barndom.

1996 hade Pehr och Richard blivit ett par, och när det närmade sig jul var det en fråga som gnagde i Pehr:

– Hade jag träffat en kille som gillar julpynt – eller hade jag träffat en kille som inte gillar julpynt?

Om svaret skulle bli negativt hade Pehr en reservplan:

– Då skulle han få ha julfritt i köket! Och så skulle jag ha jul i resten av lägenheten.

Men Richard visade sig gilla jul lika mycket som Pehr och killarna sammanfogade sina respektive julpynt, som då fortfarande var ganska sparsamt, och bjöd in sina vänner till ett första gemensamt glöggmingel.

Året därpå hade de hunnit flytta till större lägenhet och deras ”glöggis”, som de kallar det, fick utrymme att växa. Och växa …

– Folk gav oss julsaker och vi började prova nya grejer, vi började resa tillsammans och skaffade fler saker ihop.

De blev kända i vänskapskretsen som paret som verkligen slog på stort och skapade julbonanza.

– Alla tyckte redan då att det var jättemycket. Men det är nästan lite gulligt att se nu, säger Richard.

När de några år senare flyttade till trean som de bor i nu fick glöggisen blomma ut på riktigt.

Och blomstrar gör den, bitvis fysiskt. En av alla de 36 – och en halv – granarna kallas sommargranen och är översållad med allt som hör sommaren till, som blommor och fjärilar, totalt 250 stycken. En vintergran hänger som kontrast upp och ner i taket i samma rum.

PK-granen kom till efter Fredrik Reinfeldts tal om att öppna våra hjärtan

Faktum är att varenda gran har ett eget tema. Det senaste nytillskottet, inför julen 2023, var 1920-talet och romanen The Great Gatsby och granen dekorerades med vackra fjädrar.

Välkommen-till-Sverige-granen, eller som Pehr och Richard kallar den ”PK-granen” (som i politiskt korrekt), kom till 2015, efter ”öppna våra hjärtan”-talet som dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt höll 2014. Granen har gett ett nytt hem åt alla souvenirdockor som Pehrs mamma samlat på sig genom åren, och har flaggor från alla världens hörn. I toppen förstås en fredsduva.

I guldgranen tronar istället Tingeling i toppen och Disneygranen fick för några år sedan ett tillskott av två virkade Piff och Puff.

– Jag såg dem på en julsida på Facebook. Jag kontaktade damen som gjort dem och frågade om hon kunde virka ett par till oss, Det kunde hon, om jag var villig att betala för garnet, berättar Pehr.

– Roligast av allt är att hon numera tar upp beställningar på våren och virkar på beställning, säger han.

Richard Hantes gamla leksaksdjur blev en djurgran

Djurgranen är en skapelse av Richards gamla leksaker, som Pehr först ville kasta. Just den granen gjorde sin entré på Glöggis 2017 – ett år när killarnas kreativitet och idéer för årets nya temagran hade stått helt stilla.

– Vi hade en källarrensning och jag hittade en gammal plastsäck med Richards gamla leksaksdjur, som han hade haft när han var tre-fyra år gammal, berättar Pehr. ”De vill nog barnbarnen ha”, sa Richard då.

Det trodde inte Pehr på. Plastdjuren var avgnagda av små mjölktänder och fula, tyckte han. Men Pehrs kreativa hjärna gick igång och kläckte idén om en djurgran – inte bara en lek med ord, utan efter en massa pyssel med sprayfärg och krokar också en snygg temagran i rött, guld och lite glitter.

– Det är mycket pyssel, säger Richard. Det är ju inte så att vi går ut och köper allting färdigt.

Alla nya temagranar testas ett år och får återkomma om de känns bra. Det har hittills alla gjort – utom en.

– Godisgranen som vi gjorde 2012 var tolv kilo lösgodis som jag hade satt trådar i, berättar Pehr. Det är så fina former och färger och låter som en jättekul idé.

– Men när man sätter det i en gran tillsammans med ljusslingor så ser det ut som en soptipp! Alltså det var så oaptitligt! Det var riktigt äckligt, så fult. Vi försökte piffa till det med lite glitter – och då såg det bara ännu värre ut.

– Den fick överleva den glöggen och sen aldrig mer.

Vänner skänker – och smyger – in juldekorationer

Det händer att vänner och bekanta som vill byta ut sina egna juldekorationer vill skänka dem till Pehr och Richard. De tar gärna emot, överväger allt och återbrukar en hel del.

– Men jag varnar alltid att de kanske inte kommer att användas på samma sätt som de har använt dem, säger Pehr.

De köper aldrig nytt utan att ha en plan för hur det ska användas och var det har sin plats. Förhandlingen sker redan i butiken. Pehr berättar om lampan som Richard hittade på en marknad i Thailand. Den var i dyraste laget, men Richard fick sin vilja igenom när han kunde visualisera var den skulle ha sin plats – och dessutom hittade tillbaka till lampan marknadsmyllret.

När mängden pynt växer ökar också viljan att skapa sektioner i den maffiga fest för ögat som deras jylpyntade hem är.

Dotterns första napp är Richard Hantes favorit

Vänner har sagt att det syns att det har blivit mera finess. De går ju verkligen runt och tittar, och kan stanna i fönstret eller i sovrummet och stå i en kvart och titta på detaljerna. Då blir jag glad!

– Jag har ju inte bara slängt upp alla grejerna i granen, utan jag går nära och kollar. Den kulan syns inte riktigt där, de flyttar jag lite ditåt …

Vad i allt detta är era favoriter?

– Cornelias första napp, svarar Richard utan att tveka.

Dottern är 28 och hennes napp har haft en självklar plats i Disneygranen från start.

– Och Tingeling som sitter i toppen på guldgranen. Jag älskar henne! Men hennes lampa börjar försvagas, jag blir helt knäckt av det, så vi letar efter en ny. Och sovrummet med alla snöflingor i taket, för där är ett sånt lugn.

Pehrs favoriter är två egna skapelser:

– Jag är jättestolt över sockerborgen! Jag bygger den på fri hand varje år. Och kransen av julkulor – det är första gången som den är så stor. Men jag byter favoriter varje år. Just nu är jag lite kär i djurgranen också.

Pehr och Richard Hante börjar alltid pynta utifrån

Att pynta lägenheten är ett projekt som kräver minutiös planering. Den börjar redan på sommaren, när de går igenom sina kalendrar, kollar var som är på gång för hösten och lägger upp en plan för när den första jullådan ska bäras in.

– Alla canastakvällar med vänner, alla resor och alla födelsedagar med fester måste tas med i beräkningen, för att vi ska veta att vi hinner. Sist började vi den 16 september, säger Pehr, som är projektledare även på arbetstid.

”Första jullådan” är förresten av sanning med modifikation numera.

– Förut hade vi något som kallades första lådan, som står först i förrådet, berättar Pehr.

Den där ensamma första lådan är numera åtta stycken. Så det är första lådan ett, första lådan två, första lådan tre ... De åtta lådorna som vi tar upp först tar sex, sju veckor att sätta upp.

Det första som kommer upp är alltid dekorationerna på fönsterblecket utanför fönstren. Då händer det att folk reagerar och tycker att det är lite tidigt.

– Men de som bor här brukar bli glada och kommentera ”är det dags igen”. Från 1 december och framåt brukar förskoleklasser på utflykt komma förbi och titta. Är vi hemma så vinkar vi och vi brukar se till att det är tänt åt dem, säger Richard.

Av praktiska skäl måste de börja utifrån och pynta inåt, annars kommer de inte åt.

Gästerna klär sig i vitt för att inte störa upplevelsen

Kulmen är precis som tidigare deras Glöggis, en fest för vänner och bekanta då det röda köket flödar över av julgotter, och gästerna – alla strängt tillsagda att klä sig i vitt för att skänka ett lugn.

– Det blir nästan spirituellt. Gästerna blir en del av hela upplevelsen, säger Richard.

När festen är över hittar de ofta pynt som gästerna har placerat i mitt i deras dekorationer, som en skämtsam gerillapyntning. Senast hade Kapten Haddock tagit plats bland keruberna och dalmatinerna i sockerborgen. Andra gäster ger dem julpynt i present istället för en blomma – och letar upp sitt bidrag på nästa fest.

Under juldagarna åker Pehr och Richard till sitt lantställe, där julpyntet är sparsmakat och traditionellt med röda linnedukar och granen äkta, efter att de har frågat markägaren om lov, förstås.

Tröttnar ni aldrig på jul?

– I mellandagarna tröttnar vi på tomtar. Men inte på färgen, ljuset och glittret.

Framåt trettonhelgen tröttnar de ändå på att inte ha sina ytor i lägenheten. Då ska pyntet som tagit tre månader att sätta upp rivas ner igen, och det går betydligt snabbare. 60 kartonger fylls med jul och då kan vänner hjälpa till.

Har ni någon gran ogjord?

– Vi har en idé, som vi inte har vågat göra än … En kinky gran. En barnförbjuden gran …, säger Pehr.

– Jag tror att den kommer att komma, säger Richard. Det kan den väl få göra?

I flera år tillbringade Pehr och Richard månader varje år med att pynta lägenheten inför sin Glöggis på tredje advent. Till sist blev det övermäktigt och de bestämde att vartannat år räcker.

Mellanjularna åker de antingen till Thailand och semestrar – med svensk julskinka – eller dekorerar sparsamt hemma och njuter av en enda gran och en stjärna i varje fönster.

Tur att både Richard och Pehr älskar julen – hur skulle det annars ha gått med relationen?