Så har vi väl känt lite nu.
Det här året har ju inte varit.
Vi har inte fått någon påfyllning och det blir.
Jag är ju väldigt känslig för att när jag känner att jag måste tycka saker på beställning om jag inte tycker någonting.
Då måste jag låta mig själv vara i fred lite, och därför så kom ju vi.
Vi kom ju överens om eller kom fram till efter mycket processande att vi faktiskt ska runda av
här. Så det här körde lyssnare.
Det är vårt sista avsnitt och det är sorgligt på ett plan, och det tycker vi
också. Men det är också faktiskt att ha ansvar på ett annat plan så att man inte börjar upprepa
sig. För lite så har vi ju känt både du och att vi har känt.
Men vänta lite grann. Har inte jag varit inne på det här som man sett?
Har jag tittat på dig och du?
Ja, det kan.
Men nu ska jag inte vara otrevlig.
Berätta lite granna mera.
Kanske Cissi om man det hela vi har hört förut eller annars på landet har sagt Jo, men det var
nog 98 avsnittet.
Då blir man lite och sen kan man hamna i det att man kan få lite.
Man tycker man kan också få lite självföraktigt.
Man känner vem är jag som ska sitta här och de dera och brodera och lägga ut texten och
berätta om mig själv. Håll käft med den människan och gå ut och lever.
Ta i stället så du får något nytt.
Ja, absolut. Ta på dig en gps eller stänga av din gps eller krypa ner den och det andra busken.
Gör någonting med något för att inte bara låtsas att du gör saker.