Birgitta: Mamma gav mig ingen kärlek

Efter reklamen: Se också: BAAAM dokumentär: Var glassarna större förr?

Jag kände mig aldrig älskad som barn. Men jag trodde att alla hade det som jag. Att alla hade en mamma som min.

Jag minns så väl en gång när jag var hemma hos en kompis och hon föll i trädgården och slog sig.

Hon började gråta och hennes mamma kom farande och undrade vad som hade hänt. Jag drog mig direkt undan, livrädd för hur arg hennes mamma skulle bli.

Men hennes mamma blev inte alls arg. Hon tröstade i stället sin dotter och la om skrubbsåret som hon fått på sitt knä.

Skulle inte utbrottet komma snart? Skulle inte mamman bli rasande för att byxorna hade gått sönder?

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag förberedde mig för att gå emellan och försvara min kompis. Det var så jag var van att göra hemma. När min mamma blev arg på min lillebror gick jag alltid emellan och tog emot skäll eller slag.

Fast den här mamman gjorde inte så. Hon pratade bara tröstande med sin dotter.

Inte ett ord om att hon förstört sina byxor. Den händelsen var en uppenbarelse för mig. Var inte alla mammor som min?

relationerTina: Min styvdotter splittrade familjen

Villkorslös kärlek

Gradvis började jag förstå att det var min mamma som var annorlunda. Hon var inte vuxen nog att vara förälder.

För henne var jag och min bror bara till besvär. Uppväxten gav mig djupa sår som har varit svåra att läka.

Det har kostat att lära mig att älska mig själv som vuxen. Trots smärtsamma minnen som jag aldrig kan glömma har jag intalat mig själv att inte fastna i det förflutna, utan försöka leva i nuet.

Då jag själv fick barn bestämde jag mig för att min dotter aldrig skulle tvivla på att hon var älskad.

relationerAnna-Clara: Tröttheten visade sig vara ME/CFS

Hon skulle aldrig behöva ta emot slag eller vara rädd för att säga vad hon tänkte och kände. Aldrig skulle hon heller behöva känna sig värdelös eller i vägen.

Från att hon var liten sa jag varje kväll innan hon somnade: ”Kom ihåg att mamma älskar dig och att jag tycker att du är den bästa flickan i hela världen.”

Jag har säkert gjort många fel i min uppfostran under årens lopp. Det gör väl alla föräldrar.

Men en sak är jag säker på, och det är att min dotter vet att hon har en mamma som älskar henne utan förbehåll.

Om jag inte har gjort mycket annat gott i livet har jag i alla fall gett mitt barn det jag själv aldrig fick. Kärlek. Det är jag mycket glad för att ha gjort.