Ellen: Vi flyttade ihop med min mamma
Vi hade just grälat, skulle vi flytta ihop?
För cirka ett år sedan hade jag en ansträngd ekonomi. Priserna steg och steg, särskilt på mat, el och värme.
Som ensamstående mamma till min tioåriga dotter Maja försökte jag följa alla sparåtgärder jag kunde hitta: släcka lamporna efter mig, tvätta kläder på natten och köpa varor med kort datum i snabbköpet. Två kvällar i veckan åt vi smörgåsar till middag.
Det fanns gränser för hur mycket extrapengar jag kunde tjäna för att förbättra situationen. Jag arbetade på ett boende som pedagogisk assistent, men de riktigt bra pengarna fanns i nattskiftet, och det kunde jag inte ta på grund av Maja.
Med pengarna kom konflikter
Min mamma visste att min ekonomi var ansträngd. Hon hade själv varit ensam med min storebror och mig i några år och visste allt om att behöva spara.
Därför hjälpte hon också till där hon kunde. Hon var till exempel snäll nog att köpa ett par kilo köttfärs till oss om hon hittade ett erbjudande, och hon hjälpte mig också med engångsbelopp för oväntade utgifter.
Jag var tacksam för min mors hjälp, men det ledde också till konflikter. Om hon skulle hjälpa mig med pengar ville hon också gärna blanda sig i hur jag använde dem.
En dag blev min cykel stulen. Jag var tårögd, för det var så jag kom till jobbet. Jag frågade min mamma om ett lån för att lösa problemet och fick 1 000 kronor.
När hon fick reda på att jag hade köpt en ny cykel, förebrådde hon mig för att jag inte hade köpt ett månadskort till bussen istället.
– Den nya kommer också bara att bli stulen! sa hon.
Jag blev irriterad, både över hennes inställning och hennes inblandning. Jag tyckte själv att pengarna var bättre spenderade på en cykel än på ett månadskort till bussen.
Sådana små sammanstötningar hade vi många av. Vissa av dem berodde säkert på att vi naturligt hade olika åsikter, men det spelade också in att min mor inte var en del av mitt hushåll och vardag och därför hade svårt att sätta sig in i mina utmaningar och val. Jag kände att hon inte alltid förstod mig.
Mamma föreslog att vi skulle flytta ihop
En dag överraskade min mor mig genom att ringa och föreslå att vi skulle flytta ihop, alla tre. Jag måste erkänna att min första reaktion var att skratta. Det var bara några dagar sedan hon och jag sist hade bråkat, och i mina öron lät hennes idé som början på en katastrof.
Jag var dock tvungen att medge att det skulle vara meningsfullt ekonomiskt. Min mamma var precis som jag ensamstående, och om vi sammanslog våra inkomster skulle vi båda kunna halvera en del av våra fasta utgifter. Och Maja skulle säkert älska att ha mormor nära. Men jag var helt enkelt inte redo att ta ett så stort steg.
Tyvärr vände inte tiden. I nyheterna talades det fortfarande om inflation och prisökningar varje vecka. En stor del av mina ekonomiska utmaningar berodde på att Maja och jag hyrde ett stort hus. Alla mina försök att spara på värmen föll när elpriserna skenade iväg.
Jag kunde ligga sömnlös av oro över storleken på nästa räkning. Till slut kom det en extra räkning som var så stor att jag var tvungen att inse att en flytt var den enda möjligheten.
Mina alternativ var begränsade. Jag hade ingen bil eller råd till en, så jag skulle helst kunna cykla till jobbet. Maja skulle också kunna stanna kvar i sin skola, som hon trivdes med.
Hittade vårt drömhus
Redan efter en veckas desperat sökande insåg jag att jag var tvungen att ompröva min mors förslag. Jag gick och funderade på det i några dagar. Kanske skulle det inte vara så illa att bo med min mamma?
Om vi kunde hitta en hyresbostad som gick att dela upp, kunde vi fortfarande ha någon form av privatliv. Dessutom hade hon en bil, så om jag tog halva kostnaden skulle Maja och jag plötsligt få tillgång till den.
Jag började söka på nätet igen, men den här gången inkluderade jag också större bostäder som jag tidigare hade sorterat bort. Och en kväll stötte jag på en nyupprättad bostadsannons: Ett nästan nyrenoverat äldre hus i två våningar med badrum både uppe och nere.
Det fanns en egen trädgård, och hyran var rimlig, särskilt om man var två. Det bästa var att huset värmdes med fjärrvärme.
Mitt hjärta började slå snabbare när jag kollade adressen. Det låg en och en halv kilometer utanför stadsgränsen, alltså inom cykelavstånd till det mesta. Jag ringde till hyresvärden direkt och gjorde en överenskommelse om att titta på huset.
Jag hade blivit så ivrig att jag först efteråt kom på att jag nog också borde fråga min mor vad hon tyckte om allt, för hon kunde ju ha ändrat sig. Men när jag ringde till henne och berättade om huset var hon genast entusiastisk.
Hon såg direkt hur Maja och jag kunde bo på övervåningen medan hon hade bottenvåningen. Det var precis det jag hade tänkt.
När vi besökte huset tillsammans några dagar senare sa vi ja omedelbart.
Vi blev snabbt förtjusta i lugnet
Under de kommande månaderna flyttade våra två hushåll in i huset. Det fanns bara ett kök, men i övrigt kunde vi få vårt eget våningsplan. Jag föreslog för min mamma att hon och jag skulle sätta oss ner och skapa några grundregler.
Till exempel kom vi överens om att vi alla tre skulle äta middag tillsammans på vardagar och att vi generellt skulle respektera varandras hem och privatliv.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Min mor var inte så orolig som jag, men hon hade ju också vant sig vid att vara mamman, och i många år var den av oss som bestämde. Jag behövde sätta vissa gränser så att jag inte hamnade i en roll som barn igen.
Det kom som en överraskning för min mor att det var så viktigt för mig att säga att hon och jag skulle vara två jämställda vuxna. Jag tror att det fick henne att fundera på om hon kanske hade blandat sig lite för mycket emellanåt.
Så påbörjade vi vår nya vardag tillsammans. Nu kunde jag oftare arbeta kvällar, nätter eller helger, eftersom min mor lätt kunde ta hand om Maja. Det genererade extra inkomster, som relativt snabbt kunde ta itu med det negativa saldot jag hade hunnit bygga upp i banken.
Samtidigt kunde jag vara hemma för att ta emot Maja när hon kom hem från skolan. Första gången hon möttes av doften av nybakade bullar och en utvilad mamma kunde hon nästan inte tro sina ögon.
Till skillnad från min mor hade varken Maja eller jag drömt om att flytta ut på landet, men vi blev snabbt förtjusta i lugnet. Vi började också använda trädgården.
Min mor visade Maja hur man skapar en köksträdgård, och min dotter var så stolt när hon kunde skörda sina första ärtor. Jag har inte ärvt min mammas gröna fingrar, men jag gillar att koppla av i solstolen med en veckotidning.
Mitt och mammas förhållande har blivit bättre
I dag har vi bott tillsammans alla tre i åtta månader. Självklart har allt inte varit enbart idyll. Min mor och jag har till exempel olika åsikter om hur ofta man bör städa och vilka livsmedel man bör köpa. Varje gång jag blir lite irriterad påminner jag mig själv om att sådana saker i slutändan inte spelar så stor roll.
Jag kan se att min dotter mår bra av att ha sin mormor nära. Hon har också fått sitt stora önskemål om en valp uppfyllt, eftersom vi nu är tre som delar på ansvaret.
Själv är jag mindre stressad nu när jag inte hela tiden behöver oroa mig för elräkningen eller om månadens matbudget räcker. Det är en enorm lättnad.
Innan vi flyttade tänkte jag mest på vad som kunde gå fel. När jag nu ser tillbaka borde jag ha fokuserat mer på hur fint det också kunde bli, inte bara för Maja, utan också för min mamma och mig.
Det är som om det har gett vårt förhållande en nystart att vi nu bor under samma tak igen. All den ilska som funnits mellan oss tidigare har försvunnit. Nu när vi är mer beroende av varandra än tidigare, anstränger vi oss mer.
Jag kan både se och känna att vår alternativa familj fungerar. Om min mor eller jag skaffar en partner finns det också plats för det. Just nu tror jag faktiskt att vi kommer att bo så här i många år framöver.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]