Hilda: Min granne gjorde mig livrädd
Jag tittade ut genom min dörrkikare, det var ett himla oväsen utanför.
– Men för j-n, se upp så du inte välter allt!
Min nya granne höll på att flytta in. Han var stor och muskulös, hade rakat huvud och tatueringar.
Jag hade bott i huset i 25 år och nu hade min son flyttat ut. Under alla år hade jag haft lilla rara Aina som granne. Hon var vänlig och hänsynsfull, men nu skulle hon in på vårdboende, med ålderns rätt.
Min nya granne hade en annan stil. Jag funderade på om han var med i något motorcykelgäng eller kanske rörde sig i kriminella kretsar.
Han hade en bullterrier som alltid skällde och det lät som om han spelade datorspel långt in på nätterna och gormade högt när han missade.
Jag retade mig oerhört på alla hans later, men jag var för rädd för att klaga. Jag hade inte ens hälsat på honom, men det kändes som om han mycket väl skulle kunna bli hotfull om jag försökte påpeka att han störde mig.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Hans bullterrier skällde
Men en kväll, när hans hund hade skällt hela natten, så stod jag inte ut längre utan bankade i väggen med ett kvastskaft. Det blev tyst.
Nästa morgon bankade det hårt på min dörr. Jag förstod direkt vem det var och blev livrädd och ångrade att jag bankat.
Jag öppnade inte utan stod andlöst stilla och hörde hur han gick in till sig själv igen.
När jag kom hem efter jobbet bankade han på igen, men jag vågade inte öppna. Jag lyckades undvika honom i flera veckor.
Men hunden fortsatte att skälla och ännu värre var spelandet på datorn.
Jag höll på att bli tokig.
Kriminell med tatueringar
En dag fick jag sällskap i trappen av en söt flicka. Hon var så trevlig och hjälpte mig med mina matkassar. Vi pratade lite om det härliga vädret. Jag trodde att hon bodde högre upp i huset, för jag hade aldrig sett henne förut.
– Trevligt att träffas! Jag heter förresten Michelle, sa flickan och gick in i ligistens lägenhet.
Jag trodde inte mina ögon. Vad skulle en så söt och snäll flicka göra med honom? Oväsendet fortsatte och jag ringde och beklagade mig för min son.
– Mamma, prata med honom. Tatueringar i dag betyder inte att han är kriminell.
Han hade förstås rätt, men jag var ändå för feg för att knacka på. En dag när jag gick ut ur lägenheten satt ligisten och Michelle på en soffa i trädgården och njöt av solen.
Jag samlade mig och morskade upp mig innan jag gick ut – nu skulle jag minsann prata med dem! Jag stegade ut och gick fram och sa:
– Ni måste sluta att med allt larm om nätterna! Jag står inte ut. Jag har inte sovit ordentligt en enda natt sedan ni flyttade in.
Hans ögon var milda
Jag insåg till min fasa att jag hade skrikit åt dem. Michelle såg helt förskräckt ut. Ligisten hade solglasögon, men tog av sig dem när det gick upp för honom att det var honom jag pratade med.
Det var helt tyst en stund. Jag höll andan, vad skulle hända nu …
– Oj, förlåt! Jag heter Niklas. Jag har knackat på några gånger hos dig för att säga hej.
Han presenterade också sin sambo Michelle och förklarade för mig att han alltid hade bott i hus tidigare, så han hade inte förstått hur lyhört det var.
– Bara knacka på om vi stör igen. Hans ögon var så milda, hans röst så behaglig, och jag kunde inte fatta vad jag hetsat upp mig så över. Jag var enormt lättad.
Därefter knackade jag på när det blev för högljutt och de respekterade mig alltid och sänkte musiken. Vi blev riktigt goda grannar till slut.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]