Fredrika: Så slöt jag fred med min svärmor
För första gången någonsin firar vi hemma hos oss och jag känner mig så glad och lycklig.
I köket står julmaten framdukad och i fönstret glimmar den gamla adventsstjärnan. Jag älskar den här högtiden och i eftermiddag ska vi pryda trädgården med snölyktor.
Under de första åren av Mannes och mitt äktenskap tyckte jag att det var roligt och mysigt att få tillbringa julen i hans föräldrahem, och slå mig ner vid dukat bord. Hans mamma var en duktig kock och hade en gång i sin ungdom varit kokerska på stadens stadshotell, så det är klart att maten smakade ljuvligt.
Allra mest uppskattade jag det eftersom min egen mamma sällan eller aldrig lagade mat; min barndom och uppväxt bestod av pulvermos och varmkorv, redan i högstadiet började jag laga mina egna middagar bara för att jag var så dödstrött på att äta färdiglagat.
Hon ville att vi skulle flytta närmare henne
Med tiden kände jag mig mer och mer pressad av det ständiga kravet att fira jul hemma hos Mannes mamma. Det kändes som om Alice helt enkelt krävde att vi skulle komma och framför allt att Manne skulle vara där. Julhelgerna blev alltmer ett stressmoment för mig.
Så föddes våra döttrar, Lilly och Amelia, med bara ett års mellanrum. Manne och jag tyckte vi blev lite väl trångbodda i vår trerummare och började söka med ljus och lykta efter ett hus – gärna en äldre villa med renoveringsbehov där vi kunde skapa vårt drömhem.
Svärmor följde noggrant vårt sökande och kom ideligen med förslag om passande hus – allra helst i närheten av henne. Men jag ville inte flytta alltför nära henne. Det räckte så bra med att tillbringa julen och familjehögtider där.
Därför blev jag väldigt glad när vi hittade vårt drömhem bara ett stenkast ifrån det kvarter där vi dittills bott; en underbar trävilla med bärbuskar och köks-trädgård – och en underbar lekstuga i ett lummigt hörn av trädgården.
Jag ville inte fira jul hos svärmor
Vi flyttade in i villan strax före jul för fem år sedan och i och med flytten kände jag att jag ville att vi skulle stanna hemma och fira jul tillsammans, bara Manne och barnen och jag.
Jag tog upp det med Manne men han ville inte höra på det örat. Jag blev grymt besviken – betydde jag så lite för honom?
– Det handlar inte om det, sa han lite generat. Jag tycker bara det känns jobbigt att göra mamma upprörd. Du vet hur hon älskar att ha oss där under julen så hon får bjuda på all sin goda mat och rå om oss …
– Det är nog mest dig hon vill rå om, sa jag lite ironiskt.
– Kanske det, medgav Manne, men det är inte så lätt för henne. Hon har ju bara mig och vår familj.
Och det var förstås sant. Mannes pappa hade gått bort medan Manne var barn, och Alice var en väldigt ensam person. Dessutom var ju matlagning och traditioner hennes enda intressen – hon älskade att stå vid spisen och det bästa hon visste var att bjuda på sin goda mat och se hur hänförda hennes matgäster blev över de goda smakerna och dofterna.
Men jag framhärdade ändå och bad Manne att åtminstone prata med henne. Det fick jag bittert ångra.
Det behövde ske en förändrning
Alice blev enormt upprörd och anklagade mig för att vilja splittra henne och Manne. Det var naturligtvis så långt ifrån sanningen man kunde komma – allt jag ville vara att skapa egna jultraditioner för min familj.
Men Manne var verkligen ledsen och jag fick ändå dåligt samvete. För hans och barnens skull ville jag sluta fred med min svärmor. Men fanns det verkligen inget annat sätt än att följa hennes vilja?
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag insåg att jag behövde skapa en förändring om jag skulle orka med. Jag hade ingenting emot min svärmors traditioner – men jag måste ju ha rätt att skapa mina egna tillsammans med min man och våra ungar!
Jag insåg att det var meningslöst att be Manne tala med sin mor igen. Det var bättre att jag talade med henne själv. Frågan var bara hur jag skulle formulera mig för att hon inte skulle bli alltför ledsen.
Vi kompromissade – firar jul hos henne på juldagen i stället
Ett par veckor innan jul ringde jag Alice och bad henne komma över på en kopp kaffe. Hon lät en smula förvånad över mitt förslag, men tackade ja. Och när hon kommit och slagit sig ner i mitt kök med en kopp kaffe och en bit sockerkaka gick jag rakt på sak.
Jag förklarade utan omsvep att jag verkligen tyckte om att fira julhelgen tillsammans med henne och att jag absolut inte ville sluta göra det. Men samtidigt kände jag att jag ville skapa traditioner även för mina barn. Jag ville att mina barn skulle få ha det lika fint under julen som Manne haft – i vårt eget hem.
Först trodde jag att Alice skulle bli besviken och kanske rentav arg, men det visade sig att hon faktiskt förstod vad jag menade. Till min förvåning sa hon att hon faktiskt börjat inse att det kunde kännas kravfyllt för Manne och mig att alltid tillbringa julen hos henne.
Hon förklarade också att hon inte var lika pigg längre som hon en gång varit och att hon inte skulle ha något emot att vara ensam under åtminstone en del av helgen.
– Men jag vill ju inte helt släppa Manne, dig och ungarna, fortsatte hon med ett leende. Kan vi inte kompromissa? Ni firar julafton som ni vill och sen kommer ni hem till mig och äter middag på juldagen?
– Det låter som ett fantastiskt förslag, svarade jag entusiastiskt.
När Manne kom hem berättade jag om Alices och min kompromiss och han blev både häpen och glad. Sedan satte vi tillsammans igång att förbereda oss för ett julfirande i vårt eget hem.
Ett julfirande med våra egna traditioner, vår egen mat och vårt eget sätt att fira. Och både jag, Manne och ungarna mådde alldeles utmärkt, trots att vi bytt ut den traditionella julskinkan mot tacobuffé.
Relationen med min svärmor är bättre än någonsin
På juldagen for vi hem till Alice, där vi åt en underbar traditionell julmiddag och hade trevligare än på länge. Och så har det fortsatt.
Men i år gör vi ytterligare en liten förändring. I år har vi bjudit hem Alice till oss. Jag kommer så bra överens med henne numera att jag verkligen ser fram emot att ha henne hos oss under julen! Och det gör hon också.
Så om man bara vill så går det att skapa nya traditioner, utan att för den skull göra någon illa. Jag är så glad att svärmor och jag lyckades med det!
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]