Elsie: Min dotter stal nästan alla mina pengar
Här trivs jag som fisken i vattnet och även om jag inte har det så fett saknar jag ingenting i livet.
Utom en sak: min dotter.
Jag har alltid varit ensam med min dotter. Min man Klas gick bort i en hjärtinfarkt när hon bara var två år. Det var inte alltid lätt att vara ensam mamma, men genom att jobba extra mycket jag kunde lyckades jag ändå få ekonomin att gå ihop.
Gifte mig – han adopterade min dotter
Särskilt välbärgade var vi inte, Miranda och jag, och kanske var det just utsikten att få det lite bättre materiellt som gjorde att jag var så lättillgänglig när Magnus började uppvakta mig.
Magnus var egen företagare och mycket rik, och jag städade på hans kontor två nätter i veckan. Jag blev både överraskad och smickrad när han började visa intresse för mig, och först trodde jag att han bara ville ha ett tidsfördriv. Han trodde säkert att jag var lätt på foten, tänkte jag, men jag hade fel.
Magnus var uppriktigt kär i mig och efter månader med gammaldags och romantisk uppvaktning lät jag mig till sist förföras av honom. Då hade hans pengar för längesen tappat sin betydelse för mig – jag hade velat ha honom även om han varit fattig som en kyrkråtta!
Ett år därefter gifte vi oss. Miranda var fyra år då, och hade inga minnen av sin far, så när Magnus ville adoptera henne sa jag ja. Han visade sig också vara en mycket bra far och Miranda älskade honom snart som om han varit hennes riktiga pappa.
Vi levde ett gott liv, vi tre. Magnus och jag var mycket lyckliga tillsammans och jag tackade ofta en högre makt för att han kommit in i vårt liv.
Jag märkte att något inte stod rätt till med min dotter
Men när Miranda var 18 år blev jag änka för andra gången då Magnus drabbades av stroke och rycktes ifrån oss.
Tiden som följde var hemsk. Jag visste knappt hur jag skulle klara av vardagen, så djupt saknade jag min make, och Miranda var otröstlig hon också. Vi hankade oss fram på något sätt, och så småningom började vi leva igen.
Miranda sökte universitetsutbildning på annan ort och flyttade och jag blev ensam kvar. Men sorgearbetet hade läkt de värsta såren och jag led inte av ensamheten. Jag hade trots allt älskat och blivit älskad av två underbara män, och Miranda hade haft en fantastisk far under större delen av sin barndom.
Ändå var det något som gått sönder inom henne, det märkte jag. Utåt var hon ungefär som vanligt, men hon hade fått något jagat i blicken.
– Hur mår du egentligen? frågade jag henne då vi sågs.
– Bra, svarade hon kort, hur så?
– Du verkar så ledsen på något vis …
– Äsch, sa hon, du inbillar dig bara.
Jag ville tro henne. Det ville jag verkligen. Och därför valde jag att göra det. Samma sak när jag upptäckte att hon drack för mycket.
– Det tillhör studentlivet, försäkrade hon.
Och jag godtog det svaret, precis som jag godtog allt hon sa bara för att det var mest bekvämt så.
Hon krävde pengar av mig
Samtidigt fortsatte jag leva mitt eget liv. Magnus hade efterlämnat en hel del pengar och jag kunde leva gott. Självklart hjälpte jag också Miranda så mycket jag kunde, för jag visste hur fattigt studenter hade det.
Men jag var noga med att inte slösa för mycket med besparingarna, för jag visste hur jobbigt det var att vara tvungen att vrida och vända på varenda krona – jag ville gärna ha lite kvar på min ålders höst.
Med tiden började Miranda kräva mer och mer pengar av mig. Trots att hon fått ett bra arbete efter sin utbildning räckte pengarna aldrig till, och när jag tvekade skällde hon på mig.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
– Det är faktiskt pappas pengar du sitter och håller på, sa hon, tror du att han skulle vilja att du missunnade mig en del av dem?
– Det gör jag inte, svarade jag. Jag har ju hjälpt dig genom hela studietiden! Men du har ju ett arbete nu, Miranda, och du tjänar mer pengar än vad jag gör.
– Vad vet du om det! Allt är ju så dyrt, du fattar helt enkelt inte hur jag har det!
Det gjorde jag inte heller, visade sig – fast på ett annat sätt än hon menade. Och sanningen kom inte fram förrän det redan var för sent.
Pengar försvann från mitt konto
Hur det började vet jag inte. Jag vet heller inte riktigt hur det gick till. Det jag vet är att Miranda för några år sedan började ta ut pengar från mitt konto. Troligen tillskansade hon sig mitt bankkort vid något tillfälle, och skrev av numret.
Först märkte jag ingenting för hon tog bara ut mindre summor. Men plötsligt började allt större summor försvinna.
Min bank kontaktade mig och frågade om det verkligen var jag som gjort de underliga transaktioner som fanns på mitt konto och jag ställde mig helt frågande.
Vissa summor hade gått in på Mirandas konto, men det fanns också andra pengar, som gått till olika företag som jag inte ens hade hört namnen på. Jag försökte prata med Miranda men hon nekade.
Min dotter hade ett spelmissbruk
När jag till sist kontaktade en advokat och hotade polisanmäla henne bröt hon ihop. Hon erkände att hon hade använt mina pengar att spela för – och även att betala skulder med.
Faktum var att hon spelat bort det mesta av pengarna som Magnus lämnat efter sig. Jag hade knappt några sparpengar alls kvar längre.
Ändå var det Mirandas hälsa jag tänkte på i första hand. Jag förstod att hon var spelmissbrukare och om hon bara ville ta tag i situationen, lägga in sig på behandling … Men hon vägrade.
Hon anklagade mig för allt mellan himmel och jord; hon var minsann ingen missbrukare och om jag inte förstod det skulle hon aldrig tala med mig igen!
Till slut var situationen mellan oss ohållbar. Vi tappade kontakten och jag lämnade ensamheten och flyttade hit. Men trots att min dotter har spelat bort nästan alla mina pengar älskar jag henne fortfarande.
Jag saknar henne varje dag. Men jag vägrar ge upp. Någonstans inom mig tror jag fortfarande. Och hoppas. Hoppas att hon ska inse att hon är beroende och söka hjälp. Och den dag då hon gör det kommer jag att finnas här för henne.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]