Anette rasade ihop: "Nu lever jag mitt liv helt annorlunda"
Vi befinner oss i en vacker trädgård i Leksvik vid Trondheimsfjorden i Norge. En stor blodbok tronar på gräsmattan och i köksträdgården är det tätt mellan de frodiga grönsakerna. Anette Vigeland, 49, har planterat olika perenner och sommarblommor i klungor, och framför det långsmala, vita trähuset står en jacuzzi.
– Det händer att jag och min man sitter där under vinterkvällar och ser ut över fjorden mot Trondheim, berättar hon och fortsätter:
– Alla stadens ljus blinkar mot oss då, som stjärnor och diamanter. Det är en fantastisk syn. Jag måste erkänna att jag, som är från Helgelandskusten, alltid har varit lite blasé. Jag kommer från en så vacker plats, och hur skulle kunna något kunna mäta sig med det, liksom. Men första gången jag kom hit stod jag bara och stirrade. Det var så fint!
Hon har bott på Hoven gård tillsammans med sin man i sex år nu. Och under de åren har trädgården blivit allt frodigare, köksträdgården allt rikare och rabatterna allt mer praktfulla.
Sammantaget har de fem barn. Han har tre döttrar, hon en son och en dotter. Den yngsta har precis flyttat ut.
– Det är lite vemodigt. Men livet går vidare, säger Anette.
Det var egentligen först när hon kom till Hoven som trädgårdsintresset blommade upp på allvar.
Jag blev inte bara förälskad i mannen, utan även i huset, trädgården och den fantastiska utsikten
– Jag blev inte bara förälskad i mannen, utan även i huset, trädgården och den fantastiska utsikten. Jag tillbringar väldigt mycket tid här hemma, men har alltid något att pyssla med.
”Duktig flicka”
Anettes historia liknar många andra ”duktiga flickors”. Där man pressar sig till det yttersta för att få ihop det, och glömmer bort den man är, innerst inne.
– För mig handlade det om att allt skulle se bra ut. Jag gjorde det som omgivningen förväntade sig av mig och tänkte inte på att det var fel. Innerst inne led jag också av dålig självkänsla. Jag kände ständigt pressen att det jag gjorde inte var bra nog.
Hon hade två barn, var sambo och höll på att utbilda sig till förskollärare. Anette gav sitt max, som alltid. Hörde hon en röst inombords som försökte signalera något behov, så ignorerade hon den bara.
– Det fanns alltid något annat jag måste göra först, för någon annan. Och så gick dagarna, berättar hon.
Anette och barnens pappa separerade, och hon fick så småningom en ny sambo. Hon jobbade som förskollärare, och det invanda beteendet att ge allt för andra och glömma sig själv, fortsatte. Mer och mer började hon lida av smärtor.
– Jag hade ont i hela kroppen och plågades av svår huvudvärk. Så småningom blev migränen så svår att den kunde vara i en vecka i sträck. Jag klarade ingenting.
Bara att ta ett telefonsamtal kunde kännas övermäktigt.
– Min äldste hade flyttat ut och jag bodde med min dotter, som var tonåring. All min energi gick åt till att ta hand om henne. Och de helger hon var hos sin pappa gjorde jag inget annat än sov.
Kroppen sa stopp
Det blev flera perioder av långtidssjukskrivningar. En höstdag för tio år sedan rasade hon ihop, bokstavligt talat.
Jag undrade vad som hände … jag trodde uppriktigt sagt att jag höll på att dö
– Jag hade försökt hantera allt och hålla mig upprätt så länge. Men nu var det som att kroppen inte orkade det längre. Jag fann mig själv liggande med huvudet mot dörrmattan i hallen, och undrade vad som hände, vad som gjorde att jag nästan inte klarade att resa mig igen. Jag trodde uppriktigt sagt att jag höll på att dö.
Diagnosen löd kronisk migrän och fibromyalgi. Utmattning. Hon erbjöds ett program i sjukhusregi som handlade om att hjälpa personer med smärtor som hennes att öka sin kroppsmedvetenhet.
– Det fungerade för mig. Plötsligt började jag lägga märke till hur slutkörd jag var. Och jag lärde mig tekniker för hur jag skulle kunna slappna av. Upplägget hjälpte mig också att hitta tillbaka till det jag tycker om att höra och se värdet i mig själv. Inte nödvändigtvis i det jag presterar.
Detta skulle bli det som ledde Anette in på ett nytt spår.
Se också: Aysha Jones om utmattningen
– Tro inte att jag alltid är på topp, för så är det inte alls. Men jag har ett liv där jag kan vara utomhus mycket, jag får ljus och håller mig aktiv. Kroppen säger snabbt stopp om jag ska ta en promenad, men här är det bara att gå utom dörren, sedan är jag i trädgården. När jag är där försvinner alla tankar. Jag är i ett flöde. Och när jag kommer in igen är jag glad och nöjd.
Sömnen blir också bättre när hon varit mycket utomhus i dagsljus, förklarar hon.
Träffades på nätet
Det tog tid för Anette att acceptera att det skulle sluta med sjukpension och hon har gått många rundor med sig själv. För att slutligen komma fram till att hon helt enkelt bara får göra det bästa av det.
– Det går att ha ett bra liv även med funktionshinder. Stödet från min närmaste familj har varit bra de senaste åren. Folk kommer inte till mig med krav och frågor hela tiden, utan accepterar mig för den jag är. Det är viktigt.
Men hur kom det sig då att hon hamnade på Hoven? Jo, Anette berättar öppenhjärtigt om hur hon sökte en man via nätet.
– Jag började känna mig lite bättre efter den hjälp jag fått, även om jag fortfarande hade mycket värk. Efterhand kände jag att jag blev trött på att vara ensam. Jag testade en dejtingsajt på nätet, och så en dag fanns han där. Han kom och besökte mig i Namsos. Och därmed var det klart. Det funkade.
Se också: 8 tips för att förebygga migrän
Senare skulle hon komme till Hoven och se gården där han bodde.
– Jag kände att här skulle jag kunna vara, och leva och bo. Fortsätta bygga upp mig själv.
I växthuset trivs gurkor och tomater, i trädgården broccoli, blomkål, sparris, grönkål … Anette ägnar varje planta stor omsorg.
– Jag kunde egentligen inte särskilt mycket om trädgård när jag började med detta, men jag följer mycket på nätet och inhämtar kunskap. Där finns många bra tips att få.
På nätet har hon också fått goda råd om hur att hantera livet. Hon mediterar en del, och har blivit betydligt mer medveten om kosthållningen.
– Det senaste året har jag slutat äta socker och vitt mjöl, säger hon.
De egna skördarna resulterar samtidigt i god och hälsosam mat på tallriken.
– Jag känner att det gör väldigt gott, att äta grönsaker och sallad.
Bromsa i tid
Värken lever hon med, men hon har lärt sig att tackla smärtorna.
– Nu känner jag av om jag håller på att ta i för mycket, och då bromsar jag. Det som tröttar ut mig mest är sociala sammanhang. Och det är konstigt, jag som egentligen är en person som älskar att hålla på med olika saker, träffa folk, vara aktiv. Förr var jag sån att jag alltid kände en oro, och jag försökte dämpa den genom att besöka någon, eller hitta på något.
Nu har hon fått en helt annan sinnesro, säger hon.
– Jag är väldigt nöjd med att bara vara själv.
Migrän lider hon fortfarande av, liksom smärtor i kroppen.
– Men jag har lärt mig att hantera det på ett annat sätt. Det händer ibland att jag tror att jag är redo att börja jobba. Men så kommer jag in i en ny svacka och känner att det absolut inte går.
Till andra duktiga flickor där ute, som glömmer att känna efter vad som är rätt för dem och mest är upptagna med att glädja andra, vill Anette säga några ord:
– Det viktigaste är att stoppa kraven och stressen i tid, innan man blir sjuk. Man måste varva ned, säga ifrån och sätta gränser.
– Vi tror att vi måste så mycket, säger hon.
Det är smart att säga nej ibland. Det är inte egoistiskt att tänka på sig själv
– Det är smart att säga nej ibland. Det är inte egoistiskt att tänka på sig själv.
Och:
– Du som känner dig fångad i ett liv med alltför mycket press och alltför lite lugn och ro, tänk på att det faktiskt handlar om prioritering. Det är vi själva som bestämmer vad vi vill göra i livet. Lämna prestationsjaget. Hitta de små rummen där du finner vila.
Anettes trädgårdstips
Stöd och insektshotell
Libbstickan rakar i höjden och många av stänglarna har blivit över två meter höga. Anette gör blomsterpinnar av dem, som hon använder som stöd i rabatterna. Vissa kapar hon också bitar av som hon använder till insektshotell.
Praktiskt med gräs
Täck med gräs från gräsklippningen runt grönsakerna. Både gödande och ogräsförebyggande!
Nya fröer
Grönkålen har övervintrat från ifjol. Anette har kunnat plocka färska blad även under vintern.
– Andra året blommar den och sätter frö om den får stå tills fröna är mogna. Så gör jag med många växter och blommor i trädgården. Så blir det ”gratis” fröer till nya plantor, säger hon.
Undvik hål
För att insekter och sniglar inte ska tugga i sig kål och sallad lägger Anette en fiberduk över.
– Duken släpper igenom regn och vatten och jag tar inte heller bort den när jag vattnar. Då får man en fin och fräsch sallad, med mindre risk för insektsangrepp.
Fin näring
Gör ditt eget gödningsvatten av organiskt material, som till exempel brännässla och vallört. (1 del växtvatten – 10 delar vatten.)
– Jag komposterar matavfall till gödsel med bokashi-kompost. Då slipper man att slänga mat och växterna får värdefull näring så att de kan växa sig stora och frodiga.
/Översättning: Helena Schoug