Ida fick hjälp mot stress och ångest med terapi
Ida Flink, 32, var trött och utbränd. Hon kände sig uppjagad, stressad, orolig och mådde allmänt dåligt. Orsakerna var flera.
Hennes mamma hade varit svårt sjuk i cancer och just gått bort. Ida levde i en trasslig relation som tog energi och på jobbet fick hon alltmer att göra. Kroppen värkte och hennes astma förvärrades.
– Jag oroade mig för min hälsa, min relation, framtiden och jobbet. Det gav mig ångest, jag blev rastlös och så uppstressad att jag inte kunde sova.
När en elev på skolan där hon jobbade kastade en Ipad rakt i huvudet på Ida, fick hon hjärnskakning.
– Det var droppen som fick mig att bryta ihop. Jag var slutkörd och hade tappat kontrollen på livet.
Hon visste inte någon utväg, visste inte hur hon skulle göra för att må bra och hitta balans och lugn. Alltihop var en enda röra och Ida hade tappat tråden och behövde hjälp.
I dag, tre år senare, är hon pigg och glad och full av energi och framtidstro. Hon har en ny man och har fått barn. Dessutom har hon ett nytt jobb där hon känner sig uppskattad.
– Tack vare avslappning, coachande samtal som hjälpte mig att förstå mig själv och övningar som stärkte mitt självförtroende hittade jag vägen ut ur oroshjulet och har skapat mig ett helt nytt liv, säger hon.
Paniken växte
Ida medger att vissa situationer fortfarande kan vara jobbiga, men numera kan hon hantera det. Hon är lugn och trygg, har distans och dras inte med av andras problem och synpunkter.
– Jag har lärt mig en massa nya sätt att tänka på och agera efter. Jag har fått nya verktyg för att handskas med det jag möter i livet. Därutöver är jag fri från ömma punkter och gamla sår som annars lätt kan trigga igång känslor och beteenden.
– Jag är fri, helt enkelt, säger hon. Och jag är tacksam att jag gjorde den här förändringen innan jag fick barn.
På Idas gamla arbete, en skola för barn med särskilda behov, var det ständig stress. Ida fick ta emot sparkar och slag varje dag. När hon fick Ipaden i huvudet var det stopp. Det blev för mycket.
Idas mamma hade gått bort i cancer år 2011, bara 49 år gammal. Ida hade stöttat henne och efter mammans bortgång kände Ida sig ensam och tom. Sedan hade livet rullat på.
Under sjukskrivningen efter hjärnskakningen kom tankarna och oron. Paniken växte inombords. Hon blev känslig för ljud, ljus och kunde inte ens titta på tv.
Då levde Ida med en man som hade barn. Hon hade lämnat sin lägenhet och flyttat in i hans bostad i Stockholm. Där tog hon självmant mycket ansvar för barnen.
– Jag ville gärna själv ha barn. Samtidigt kände jag det som ett kall att hjälpa andras barn, säger hon.
Erbjöds tabletter
Mycket av hennes tid och energi gick till att hjälpa andra och hon glömde sig själv. Relationen med sambon blev allt sämre.
Efter hjärnskakningen flyttade Ida hem till sin pappa en kort tid.
– Jag var orolig och ville inte vara ensam. Det snurrade som en centrifug i huvudet, förklarar hon.
Hennes läkare skrev ut antidepressiva mediciner och sömntabletter. Men tabletterna hjälpte inte.
– Jag vet inte hur jag överlevde den här tiden. Jag hade ont i hela kroppen och var så spänd.
På vårdcentralen blev hon erbjuden sömnskola, mindfulness och kbt. Visst provade hon, men det räckte inte till. Hon behövde mer hjälp.
Väl hemma i sin egen lägenhet isolerade hon sig. Men en dag kom en kompis på besök, som visste hur jobbigt Ida hade det och tipsade om terapeuten Alyssia Rydin på Hälsa utan gränser i Stockholm, som kunde mycket om stress, oro och ångest.
Hon fick en tid och kände genast förtroende.
– Hon använde många olika tekniker; samtal, coachning, massage, avslappningsövningar, kinesisk medicin och näringslära.
Ida berättade om alla sina problem, om stress, oro, ångest, rädsla, sömnsvårigheter, bihålor, andnöd och astma, svettning, stockningar i bröstet, trötthet och hyperaktivitet. Hon var dödstrött, men samtidigt uppe i varv.
Terapeuten hjälpte henne att slappna av med akupunktur och massage. Plötsligt försvann alla tankar. När Ida kom hem sov hon som en stock. Avslappningen satt i flera dagar och stelheten i musklerna släppte.
– Jag var lugn och glad för första gången på flera år, säger Ida.
Släppte fram känslor
Hon gick på flera behandlingar och lärde sig metoder och knep för att hantera situationer och hitta balans i livet. Efter en månad kunde hon till och med börja jogga. Snart sprang hon drygt en mil utan svårigheter.
De kroppsliga symtomen minskade och försvann successivt men de mentala och känslomässiga besvären – oron och ångesten – var svårare att bli av med. Det var där grundproblematiken låg.
– Jag lärde mig olika övningar, så kallad hjälp till självhjälp. Det gjorde att jag slutade fly från allt som jag tyckte var jobbigt. Terapeuten lärde mig hur jag kunde möta tankarna och oron.
Ida kunde äntligen bearbeta sorgen efter sin mamma, och sedan släppa den. Tidigare hade hon stängt in och försökt undvika jobbiga känslor, nu fick hon lära sig att våga släppa fram dem. Genom stöd och coachning löstes blockeringarna upp.
Hon insåg att hon haft oron och ångesten inom sig sedan tidiga tonåren.
– Jag fick gå igenom upplevelser i barndomen och göra en förlåtelseprocess som rörde hela min familj, berättar hon.
Nästa steg var att bygga upp självkänslan, respekten och kärleken till sig själv. Genom samtalen kunde Ida se sina livsmönster.
– Det var tufft att bli medveten om hur jag låtit andra utnyttja mig. Självinsikten kom gradvis och jag började ta ansvar för mig själv och min livssituation.
Nytt självförtroende
Ida gjorde slut med sin förra sambo och till allas förvåning kom hon tillbaka till jobbet redan efter ett halvår, först på deltid och sedan på heltid.
Nu hade hon lärt sig att stå upp för sig själv och kunde hantera både jobbet och relationer på ett bättre sätt.
– Plötsligt mötte jag respekt och fick uppskattning, självförtroendet växte. Våren 2015 hade jag fått ett nytt jobb och slutade med flaggan i topp.
Hon har slutat att ta på sig andras problem och har mer distans till vad andra tycker och känner. Nu kan hon sätta gränser, uttrycka sina känslor och ha en egen vilja.
I november 2015 träffade hon sin nuvarande man.
– Han är mitt livs kärlek, vi har fått två barn och bor i ett härligt hus utanför Stockholm. Jag trivs jättebra på mitt nya jobb, men just nu är jag mammaledig. Jag är så tacksam att jag fått genomgå den här processen och kan njuta av livet.
Av Stina Helmersson
Foto: Ewa Stackelberg
Läs också: Terapeuten: Bli fri från orostankar med vår kurs!
Oron tog över för Victoria: Vågade inte gå och handla
[Newsletter]