Kroppsaktivisten Mia: Den egna hälsan är viktigast

Mia är ett fingerat namn. Av hänsyn till sin tonårs dotter, som spelar en viktig roll i berättelsen, väljer hon att inte gå ut med sitt verkliga namn och bild.

Mia var en tjock tonåring. Som vuxen beskriver hon sig själv som fet. Det tog henne många år och hårt arbete att lära sig acceptera sig själv och sin kropp. Till sist landade Mia i att kroppen var okej, oavsett storlek.

Men när Mia tidigare i år fick beskedet att hon har diabetes började hon argumentera med läkaren.

– Jag frågade anklagande hur jag kan få typ 2-diabetes, jag som äter frukt och grönsaker. Jag som promenerar och utövar både yoga och pilates. Sedan avslutade jag med att förklara att man kan vara hälsosam i vilken storlek som helst.

Svaret från läkaren löd: Du är inte frisk i någon storlek.

Mia är gift och mamma till två tonårsbarn.

– Jag räknar mig till den kroppspositiva rörelsen, säger hon. Men jag ser en fara med att vi kan medverka till att göra det icke legitimt att vilja gå ner i vikt. Medvetet eller omedvetet.

– Att längtan att gå ner i vikt förvandlas till ett uttryck för att vi skäms över vår kropp.

Inget är rätt och riktigt för alla

Mia anser att den kroppspositiva rörelsen behöver reflektera och erkänna att inget tillvägagångssätt är rätt och riktigt för alla individer.

Hon har själv upplevt ett dilemma kopplat till stigmatiseringen kring kvinnors kroppar och vikter. Hennes äldsta dotter var överviktig och ville banta, men var rädd att såra sin mamma. Mia i sin tur vågade inte ge uttryck för sin oro över dotterns vikt- uppgång med risk att såra henne.

När Mia fick diabetes ökade även hennes oro för dotterns vikt.

– Jag kände mig som den ”felaktiga” typen av kroppspositiv förebild eftersom jag hade tvingats erkänna att det kan finnas allvarliga hälsokonsekvenser kopplade till övervikt.

– Jag tänkte att jag borde stötta min dotters viktminskningsmål, i stället för att övertyga henne om att älska sig själv och om att hon inte behöver dra ner på matintag och röra på sig mer.

Kluven inför kroppspositivismen

Under en period kände hon sig kluven inför kroppspositivismen, att hon inte längre bara ville sprida budskapet att varje problem kan lösas genom att lära sig att älska sig själv, och sin kropp.

– Att förenkla och bara titta på saken från ett perspektiv hjälper ingen.

För Mia och hennes dotter har lösningen varit att prata. Samtalen har varit både svåra och smärtsamma men de har fokuserat mycket på självkänsla och självkärlek.

– Hon ville inte växa upp och väga 120 kilo som jag gör. Jag vill inte heller det.

Nu stöttar de varandra och väljer mer hälsosam mat, har börjat spela badminton och får hjälp av en dietist.

– I mitt fall försöker jag fortfarande hitta en balans. Jag har kommit fram till att älska sig själv och att vilja förändra sig själv är två känslor som borde kunna samexistera.

– Den egna hälsan är A och O.

Av Annika Nilsson

Foto Shutterstock/IBL

Nu startar vi kampanjen #minkroppminkompis!

Vi önskar att alla kvinnor kan bli kompis med sin kropp och må bra i den. Strunt samma om den är tjock eller smal, eller vad andra tycker om hur den ”borde” se ut. Du har bara en kropp och den är fantastisk!

Därför drar vi igång en kampanj där vi samlar reportage, filmer och annat kroppspositivt material under hashtaggen #minkroppminkompis på nätet.

Vill du vara med och peppa andra kvinnor? Gör ett inlägg (en film eller bild eller text) om varför du är kompis med din kropp. Märk det med #minkroppminkompis och lägg upp det på sociala medier som Facebook och Instagram. Så syns det att vi tillsammans är många som vill sprida kroppsglädje!