5 vanliga föremål som sprider mikroplaster hemma – så undviker du dem

Ekohemmet #11 - Fräscha upp din illaluktande termos

Du märker dem inte. De syns inte ens. Men mikroplaster gömmer sig i fler saker än du tror – från kaffekoppen i handen till teet du dricker.

Mikroplast är pyttesmå plastbitar, mindre än fem millimeter stora, som kan sväva fritt i vattnet utan att lösas upp. De kan vara tillverkade så från början – till exempel som små plastkorn i smink, skrubbkrämer och konstgräsplaner – eller bildas när större plastföremål nöts och bryts ner.

När bildäck slits mot asfalten, när en fleecetröja tvättas eller när en plastpåse ligger ute i solen och långsamt går sönder, frigörs nya mikroplastpartiklar. De små bitarna följer med regn och avlopp till vattendrag och vidare ut i haven. Där blir de kvar, ibland i hundratals år.

5 vanliga saker som innehåller mikroplast

Källorna till mikroplast finns faktiskt närmare än man tror. Enligt städexperten Mary Futter, känd som Madame Sweat på Tiktok, gömmer sig osynliga plastpartiklar i flera vanliga produkter som vi använder varje dag.

1. Tepåsar – vissa tillverkas av nylon eller PET. I hett vatten kan de släppa miljontals mikroskopiska plastpartiklar. 
2. Havssalt – eftersom haven redan innehåller mikroplast kan partiklar följa med in i saltet.
3. Papperskoppar – ser oskyldiga ut, men har ofta ett tunt plastlager som lossnar vid värme.
4. Tamponger och bindor – den absorberande kärnan kan innehålla plastfibrer, även i produkter som marknadsförs som ”cotton feel”.
5. Tuggummi – många sorter bygger på syntetiskt gummi och kan släppa hundratals mikroskopiska plastpartiklar redan efter några minuters tuggande.

Du kan se hela Madame Sweats video här.

Så sprids mikroplasten vidare

Utöver de här fem finns fler stora källor till mikroplast, visar Naturvårdsverket. I Sverige släpps mest plast ut från:

• Slitna bildäck och vägmarkeringar
• Konstgräsplaner med gummigranulat
• Tvätt av syntetiska kläder
• Industriell plastproduktion
• Båtbottenfärg och nedskräpning

När partiklarna spolas ut med regn eller avlopp hamnar de till slut i haven. Där bryts de inte ner, utan stannar kvar i hundratals år. Forskare uppskattar att det redan flyter runt över 150 miljoner ton plast i våra hav – och varje år tillkommer ytterligare fem till tretton miljoner ton.

Hur farligt är det egentligen?

Än finns inget säkert svar. Naturvårdsverket menar att mängden mikroplast i miljön i dag troligen inte utgör någon akut risk – men kunskapsluckorna är stora.

En del forskning tyder på att de minsta partiklarna, så kallade nanoplaster, kan påverka både djur och människor. Därför tillämpas försiktighetsprincipen: det vi kan minska nu, ska vi minska.