Sofia förlorade sina två syskon – så fann hon livsglädjen igen: Jag vill ge andra hopp
Nu hjälper hon andra att ta sig igenom utmattning och sorg med metoderna som hjälpte henne.
– Jag vill ge andra hopp och verktyg för att klara livets prövningar.
Vid flera tillfällen i livet har Sofia Larsson från Luleå haft upplevelser som lett henne på nya spår i tillvaron. Som när Sofia och hennes pojkvän hade åkt till Indien för att resa runt i några månader.
– Efter bara ett par veckor kände jag starkt att jag måste hem till Luleå. Jag hade inte bott där på sju år, men nu kallade hemorten på mig. Det var ett svårt och stort beslut, men känslan var för stark för att motstå.
Sofia gjorde slut med sin pojkvän och bokade flyget hem.
I Luleå väntade varken bostad eller jobb. Hon hade pluggat, bott och drivit företag på annat håll. Men på hemorten fanns mamma, pappa och två småsyskon, bland annat lillebror Jonas.
– Min lillebror var 17 år, elitidrottare och väldigt vältränad. Han gick på skidgymnasiet och älskade naturen. Bara ett par veckor efter att jag kom hem hjälpte jag honom att packa ryggsäcken inför ett stort äventyr. Det är viktigt att packa lätt när man ska springa två dagar i fjällen. Allt som packades ner skulle vägas, minns Sofia.
Hon berättar att de hade en jättefin kväll tillsammans, plockade hallon, skrattade, pratade och Jonas var så glad inför äventyret som väntade.
Jonas skulle åka på BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon, en årligen återkommande tvådagars fjällorientering för tvåmannalag med övernattning på fjället. Sofias lillebror och hans vän hade vunnit året innan i sin kategori och de satsade på att vinna tävlingen igen.
Lillebrodern dog
Nu skulle han och kompisarna åka till fjällen några dagar i förväg, för att träna och njuta av miljön.
Men under en löptur med några kamrater mellan Abisko och Nuolja, ett fjäll nordväst om Abisko vid Torneträsk, tog Jonas liv slut.
Sofia Larsson
Ålder: 40 år.
Bor: I Luleå.
Gör: Driver eget företag som erbjuder yoga, massage, healing, andningsövningar, meditation och lymf- och fasciaterapi. Företaget är verksamt både på ett gym i Luleå och digitalt.
Instagram: @peacelovejoy_withsofia
– Jag har fått berättat av Jonas vänner att de hade tagit en paus vid ett vattenfall, och när de fortsatte upptäckte Jonas att han glömt sitt vätskebälte där. Medan kompisarna väntade sprang han tillbaka för att hämta det. Vi tror att han halkade på de hala stenarna, slog i bakhuvudet, blev medvetslös, landade i vattnet och dog.
Kompisarna blev oroliga när han inte kom tillbaka, letade och hittade honom död.
– Jag glömmer aldrig när pappa ringde till mig och sa ”Jonas är död”. Jag tänkte nej, det är inte sant. Brutit foten kan han ha gjort, men död kan han inte vara, det kändes alldeles för definitivt, säger Sofia.
– Jag har fått se bilder som kompisarna tog när de stannade vid vattenfallet. Jonas dricker vatten ur det, gör armhävningar och han ser så lycklig ut. Det är en liten tröst att han dog på en plats där han var lycklig.
Sofia växte upp med en elva år äldre syster och efter att föräldrarna separerat, när Sofia var sex år, fick hon två småsyskon som hade samma pappa som hon. Jonas föddes när Sofia var tio och Lisa ett år senare. De var något av det bästa som hänt henne.
– Jag har alltid älskat barn, skötte om dem som om de vore mina egna och vi hade så kul ihop. Precis som min storasyster Malin och jag hade det när jag var barn. Trots många års åldersskillnad så hade vi ett speciellt band, även om vi inte sågs jätteofta efter att både Malin och jag lämnade Luleå för plugg och jobb. När Jonas dog kändes det som att någon stack en kniv i hjärtat och att det gick sönder. Det gjorde så himla ont och jag trodde på riktigt att jag skulle dö.
Jag trodde att jag skulle dö av sorg
Sofia säger att hennes liv var på noll. Hon bodde hos mamma eftersom hon inte hade hunnit få någon egen bostad eller jobb, hon hade gjort slut med sin pojkvän och nu drabbades hon av en sorg som var så stor att den var svår att hantera.
– Alla sörjer på olika sätt. Jag hade nog behövt söka mer stöd, men kapslade in sorgen och gick helt in i jobbet när jag fick ett uppdrag att stötta unga att våga följa sina drömmar, arrangera event och starta företag. Jag hade själv drivit företag inom yoga, massage, healing och arrangerat många event. Det kändes jättekul att hjälpa andra att följa sina drömmar.
Sofia gick in i jobb-bubblan och efter projektet följde ännu ett kopplat till unga företagare innan hon fick fast anställning som samordnare för unga inom kultur.
– Parallellt med ett roligt men krävande jobb drabbades min mamma i 65-årsåldern av Alzheimers. Jag följde henne till doktorn, hjälpte henne att handla, laga mat, betala räkningar och att duscha. Att se min en gång så professionella och allmänbildade mamma, som jobbat som lärare, tappa allt fler förmågor var oerhört tufft. Jag fick knappt någon återhämtning då jag jobbade och hjälpte mamma, blev tröttare och tröttare och till slut gick jag in i väggen.
Sofia orkade nästan inte stiga upp ur sängen, det kändes som att bestiga Mount Everest varenda dag. Hon klarade knappt av att gå upp för trappor och led av panikångestattacker.
Stressen gav henne järnbrist och näringsbrist och hjärnan klarade inte av många intryck. Sofia låg nedbäddad, med neddragna persienner och hörselkåpor.
– Ganska kort tid in i min sjukskrivning hade jag en oerhört stark upplevelse. Jag låg i sängen, rummet och hela min kropp lystes upp och jag hörde en röst i huvudet som tydligt och klart sa ”Du ska gå igenom det här för att sedan kunna hjälpa andra, och du ska göra det på ett naturligt sätt”, minns Sofia.
De orden bar henne genom de tuffaste perioderna i utmattningen.
– När det kändes som att hon och mamma bara skulle ligga där och dö för att ingen av oss orkade gå upp. I de stunderna påmindes jag om att jag måste klara det här för att sedan kunna hjälpa andra att ta sig igenom sorg och utmattning.
Ville läka naturligt
Budskapet fick henne också att tacka nej till antidepressiv medicin. Hon skulle lära sig att läka på ett naturligt sätt.
– För mig blev en stor del av läkningen att våga känna alla undantryckta känslor från sorgen kring min lillebror, mammas sjukdom och tidigare sorger i livet. Känslorna kom upp till ytan då utmattningen stillade mig. Det var oerhört tufft men jag blev lättare och lättare ju mer jag bearbetade.
Nu hittade Sofia tillbaka till yogan och meditationen som, tillsammans med affirmationer och promenader, blev avgörande i läkningen.
– Även healing, Ayurvedabehandlingar, KBT, bildterapi och ekologisk kost hjälpte mig att lugna nervsystemet och hitta balansen igen. Meditation och medveten närvaro blev avgörande eftersom det hjälpte mig att vara i nuet, ta ett steg i taget och inte gå sönder av oro för framtiden.
Sofia berättar att en gång när hon mediterade såg hon tre ord som på en festivalbanderoll – Peace Love Joy.
– Det var en mycket stark upplevelse och jag förstod att de orden skulle bli ledorden för resten av mitt liv. Jag funderade mycket på hur jag skulle leva efter dem. Jag har studerat freds-och konflikthantering, skulle jag bli fredsmäklare? Efter ett tag insåg jag att jag ska hjälpa människor att hitta inre frid, glädje och kärlek via det som sakta hjälpte mig tillbaka.
Sofia sa upp sig och gick en till yogalärarutbildning. Med ett eget företag skulle det bli lättare att styra tiderna utifrån ork och samtidigt klara av att hjälpa mamman.
Två sorger till
När mamman fick plats på ett äldreboende lättade Sofias börda. Just i början av pandemin försämrades mammans tillstånd och hon avled vid 73 års ålder.
För Sofias del fortsatte kampen om överlevnad. Restriktionerna kring pandemin gjorde det omöjligt för henne att livnära sig på yogan och massagen, och Sofia, som älskar barn, tog jobb på en skola i Luleå.
En dag på jobbet fick hon ett telefonsamtal som ännu en gång krossade hennes värld.
– Min syster Malins tonårsdotter ringde i chock och sa att Malin krockat med en lastbil och avlidit. Hon blev bara 48 år.
Än en gång drabbades Sofia av svår sorg. Nu var det dessutom hennes uppgift att ringa hennes och Malins pappa för att berätta den plågsamma nyheten att han mist ännu ett barn.
– Jag lämnade allt för att resa till Linköping och stötta min systers barn. Jag hjälpte dem att fixa med begravning och annat som behöver ordnas när någon avlidit. Jag kämpade för att vara stark inför Malins barn.
Sofia säger att hon kom till insikt om att livet är nu, att det kan ta slut på en sekund.
– Jag behövde tid för att bearbeta sorgen och att finnas där för min systers barn. Det var dags att ännu en gång gå tillbaka till yoga, meditation, massage och healing, som alltid funnits där som stötdämpare och livlina.
Sofia vill råda alla att börja meditera och hitta en medveten närvaro redan innan kris eller sorg slår till.
– Det är ett kraftfullt hjälpmedel för att hålla panikångesten borta, att bli jordad och göra det bästa av nuet i stället för att oroa sig för framtiden.
Precis som rösten en gång förutspådde hjälper Sofia i dag människor genom sorg, stress och utmattning.
– Och nu har min lillasyster fått en dotter och flyttat hem till det hus där jag en gång vaggade henne som barn. Livet går vidare.