Amanda Malmberg om att göra film: En dröm som går i uppfyllelse
För tre år sedan släppte Amanda Mandis Malmberg sin första bok Mitt unga fartfyllda liv. Nu är hon mitt upp i inspelningen av en scen i filmen Vipeholmsexperimenten.
– Det här är en dröm som går i uppfyllelse för mig. Jag har velat bli skådespelare sedan jag var liten, berättar hon under en paus i filminspelningen.
Vi befinner oss i Vänersborg i Västergötland och det är där filmen spelas in. Men handlingen är förlagd till Lund och de experiment som ägde rum på patienter med funktionsnedsättningar som skedde på Vipeholms sjukhus.
Jag tycker inte bara att det var idiotiskt – det visar också att man hade en vidrig människosyn
– Bara själva tanken på de experiment de utsatte män, kvinnor och barn för är svårt att ta till sig. Jag tycker inte bara att det var idiotiskt – det visar också att man hade en vidrig människosyn, säger Amanda med en rysning.
Vipeholmsexperimenten 1945–1955
Bakgrunden till Vipeholmsexperimenten som pågick mellan 1945–1955 var svenskarnas urusla tandhälsa. På 1930-talet hade 99,9 procent av de unga värnpliktiga männen karies.
För att utreda sockrets påverkan på tänderna gav riksdagen Medicinalverket i uppdrag att genomföra en grundläggande studie.
Men problemet var att forskarna behövde en lång tid för att kontrollera försökspersonerna och därför hade tidigare försök på fängelsestraffade och barnhemsbarn avbrutits.
Det var då som Vipeholms sjukhus i Lund dök upp som en lämplig plats för experimenten. På sjukhuset vårdades, som det hette på den tiden, ”gravt utvecklingsstörda med beteenderubbningar”.
Specialgjord kola – Vipeholmstoffee
Där fanns omkring tusen patienter och 660 av dem ingick, utan att de själva hade något att säga till om, i experimenten. De olika försöksgrupperna fick antingen extra vitamintillskott eller extra fet mat.
Detta är Amanda Malmberg
Ålder: 26 år.
Yrke: Skådespelare, författare, influencer, politiker.
Familj: Mamma och pappa. Pojkvännen Isak Bruno, 26.
Bor: I föräldrarnas villa i Höllviken.
De mest omtalade experimenten var de där patienterna i försöksgruppen fick en speciellt kariesprovocerande diet. De matades med en kola, som kallades Vipeholmstoffee, som var specialgjord för att finnas kvar länge i munnen.
Försökspersonernas kariesangrepp kartlades noggrant. Studien avslutades efter tio år och då hade både män och kvinnor i försöksgruppen ett tjugotal kariesangrepp i sina tänder.
Experimenten ledde till att kunskapen om karies ökade och ändrade inställningen till godiskonsumtion. Men det skedde på bekostnad av försökspersonernas bekostnad och ingen frågade någonsin dem vad de tyckte.
Amanda spelar patient på Vipeholm
Det var en radiodokumentär om Vipeholmsexperimenten som fick regissören John Tornblad och producenten Johan Fågelström att vilja göra en film om det som hände i Lund i mitten av förra seklet.
– Vi har valt att spela in på Restad gård i Vänersborg eftersom miljöerna på Vipeholm i Lund inte finns kvar längre. En del av byggnaderna har rivits, berättar Johan Fågelström.
Amanda spelar huvudrollskaraktären Johanna – en av patienterna på Vipeholm med olika funktionsnedsättningar som utsätts för kolaexperimentet.
I scenen som spelas in när vi besöker inspelningsplatsen ska hon just gå fram till pojkvännen Vilgot i sovsalen och dra upp honom ur hans säng.
– Hon vill att de ska rymma från Vipeholm tillsammans. Men de lyckas inte. En i personalen kommer på dem, berättar Amanda.
Rollen som Johanna är Amandas första större filmroll, men det är inte hennes debut på vita duken.
– Jag har tidigare varit statist i ett avsnitt av Bron. Men nu hoppas jag att det ska bli fler roller, säger hon med ett glatt skratt.
Det började med att en av hennes lärare på KomVux i Lund, där hon pluggar upp sina betyg till gymnasiebehörighet, visade henne en artikel om att ett filmbolag planerade att spela in en film om Vipeholmsexperimenten och sökte skådespelare.
Amanda tvekade inte en sekund. Hon kände väl till experimenten sedan tidigare eftersom hon är mycket engagerad i frågor som rör särbehandling och diskriminering av personer med funktionsvariationer.
Diskriminerad och mobbad
Sin första bok Mitt unga fartfyllda liv skrev hon till stor del för att krossa de fördomar som finns mot personer med Downs syndrom.
– Jag har själv blivit diskriminerad och mobbad. Det finns inget som gör mig argare. Jag hatar verkligen att man diskriminerar funktionsvarierade.
I boken skriver hon om hur hon mobbades i skolan och blev kallad för glåpord där ”idiot” var bland de mildaste. Hon blev till och med utsatt för direkt misshandel och sexuella övergrepp.
Jag grät många gånger när jag kom hem från skolan
– Jag grät många gånger när jag kom hem från skolan, berättar Amanda som under de åren även utvecklade ett allvarligt självskadebeteende.
När hon läste om den kommande filmen tyckte hon att huvudrollen skulle vara som klippt och skuren för henne. Hon tog kontakt med Affekt Film som bad henne spela in en audition med sig själv och skicka in den.
– Regissören ville se hur jag agerade framför kameran och om jag klarade av att lära mig replikerna.
När Affekt Film såg hennes film var det ingen tvekan. Hon fick huvudrollen som Johanna och tidigare i år började inspelningarna i Vänersborg.
– Eftersom jag har en av huvudrollerna var jag med vid inspelningarna nästan varje dag. Vi spelade in under fyra veckor i april och tanken var att min sista inspelningsdag skulle ha varit 24 april, men det blev lite strul med tekniken och förseningar så jag fick åka till Vänersborg veckan därpå också.
Improviserar mycket
Amanda tycker varken det har varit nervöst att agera framför kameran eller svårt att lära sig replikerna.
– Det har gått bra. Jag improviserar ganska mycket också. Jag är nog den av oss skådespelare som improviserar mest och regissören John Tornblad verkar gilla det eftersom han inte bett mig att ta om scenerna.
Den sjunde maj avslutas inspelningarna med skådespelarna där de flesta liksom Amanda har olika funktionsvariationer. De flesta är amatörer, men en del av skådespelarna är som producenten Johan Fågelström säger semiproffs.
– Den skådespelare i filmen som är mest känd för allmänheten är Per Ragnar, säger han.
Premiär för filmen Vipeholmsexperimenten
Till våren 2022 planeras Vipeholmsexperimenten ha biopremiär.
– Då ska jag gå på röda mattan, säger Amanda med ett skratt och tillägger att det än så länge är hemligt var premiärvisningen ska ske.
– Men jag kan garantera att ni kommer att älska filmen.
Isak Bruno, 26, som spelar Amandas pojkvän Vilgot i filmen är även hennes kärleksvän privat. De spelade in auditionfilmen tillsammans.
– Vi har känt varandra i tio år, men det var först i början av det här året som vi vågade gå ut öppet med att vi är kära i varandra. Vi har hållit det hemligt eftersom jag har varit rädd för att folk skulle titta snett på oss.
Isak bor i Helsingborg och Amanda i Höllviken, vilket har gjort att de, speciellt nu under coronapandemin, inte kunnat träffas så mycket som de önskat.
– Isak föddes i Ryssland med fosterskador och jag vill inte ens tänka på hur han blev behandlad där. Han var tre år gammal när han blev adopterad och fick komma till Sverige.
På grund av att de under förra året inte kunde träffas så ofta som de ville har det varit en stor glädje för dem båda att ha fått bo tillsammans i Vänersborg under filminspelningen.
Vi hoppas att vi kommer att kunna flytta ihop så snart som möjligt
– Isak är stark, modig och snäll. Vi älskar varandra jättemycket. Han betyder mycket för mig och jag har fått honom att tänka mer på sin hälsa. Vi hoppas att vi kommer att kunna flytta ihop så snart som möjligt.
Funderar på att skaffa barn
Tankarna på en egen familj och barn finns där också.
– Jag och Isak ska gå på ett första samtal med en barnmorska under nästa år. Man måste tänka flera steg in i framtiden. I och med att jag har Downs syndrom är det 50 procents risk att även mitt barn skulle få det.
Risken för missfall är stor och det faktum att även Isak har en funktionsnedsättning ökar risken för komplikationer.
Men bara risken för Downs syndrom ser inte Amanda som en orsak för att inte skaffa barn. Hon har själv i hela sitt liv kämpat för att hon och andra som henne ska ha samma rättigheter som alla andra.
Något som alltid gjort henne upprörd och ledsen har varit debatten om fostervattensprov och möjligheten att välja bort barn med Downs syndrom genom abort.
Vi har lika stor rätt att leva som alla andra. Vi både kan och vill bidra till samhället
– Vi har lika stor rätt att leva som alla andra. Vi både kan och vill bidra till samhället.
Engagerar sig politiskt
Därför har hon även engagerat sig politiskt. Hon brinner för frågor som rör LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade), miljön, lag och ordning och arbetslivsfrågor och vill verka för detta inom moderaterna.
– Just diskriminering inom arbetslivet gör mig upprörd. Jag har själv blivit diskriminerad sedan jag var liten. En läkare sa till mamma att jag skulle få problem med motoriken och inte kunna skriva. Jag skulle vilja slänga min bok i läkarens knä om jag träffade henne igen.
För skriva kan hon. Sedan unga år har hon skrivit dikter, sångtexter och små noveller Hennes andra bok – En normbrytares livsresa – är en direkt fortsättning på Mitt unga fartfyllda liv.
– Jag vill med mitt skrivande inspirera andra, säger Amanda som även har en vlogg på Youtube med 183 prenumeranter.
Amanda har svårt att säga om hon föredrar skrivandet eller skådespelaryrket och vill helst inte tvingas välja.
– Men just nu är skådespelandet roligast. Jag har fått smak för lite större roller, säger hon med ett skratt. Jag har hört av mig till ett par produktionsbolag och hoppas på positivt svar.
– Men skriva kommer jag alltid att fortsätta med. Det är kul att kunna kalla sig författare, skådespelare, inspiratör och politiker, säger Amanda innan hon gör sig redo för tagningen av ytterligare en scen.