Angelika: Min väninna och jag bor med samma man
Egentligen vet jag inte hur det började. Tomas och jag hade känt varandra sedan skoltiden och när vi träffades på målarkursen var det lätt att ta upp gamla minnen.
Tomas hade arbetat i Italien och jag hade nyss flyttat hem till staden vi växt upp i efter ett par år i norra Sverige. Det blev många trevliga fikastunder och skratt.
Att måla var något jag alltid längtat efter. Under skoltiden tecknade jag mycket men sedan tog läxorna över och efter det kom jobb. Tiden räckte inte till.
När jag fick syn på en kvällskurs anmälde jag mig direkt. Vi var tio stycken och alla hade olika bakgrund och kunskap. Damen som höll i kursen var underbar och gav oss mycket inspiration och kunskap.
På kursen gick även Renate. Vi var jämngamla och det var en härlig kvinna med glimten i ögat. Tomas och jag åt ett par middagar med henne och en kväll bjöd han hem oss båda.
Jag kände direkt att det fanns en viss form av energi mellan oss tre. Vi pratade mycket och det blev så sent att vi sov över, i var sitt rum. Det blev en skön sovmorgon och en lång frukost som avslutades med en promenad. Sedan den dagen tillbringar både jag och Renate all vår tid hos Tomas.
Avslöjade sanningen
Att två kvinnor bor ihop med en man är inte vanligt, det har vi förstått. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna leva så, men jag trivs utmärkt. Vi delar lika på allt som städning, matlagning och har en gemensam ekonomi.
Renate hade tidigare en hyreslägenhet som hon sa upp och jag sålde min bostadsrätt. Tomas har en stor våning och fem rum så vi har mycket plats Möjligheten att vara ensam finns om vi skulle vilja ha lite egentid.
På mitt jobb undrar kollegorna över hur jag har det på familjefronten, men det är bara en arbetskamrat som vet hur jag lever. Hon råkade se oss alla tre i en affär. Det var svårt att ljuga så jag berättade sanningen och trodde att hon skulle ta avstånd från mig, men det gjorde hon inte.
Hon är den enda utanför min närmaste vänskapskrets som vet att jag bor ihop med en annan kvinna och att vi har samma man. Mina föräldrar gick bort för ett par år sedan och min äldre bror bor i USA och vi har nästan ingen kontakt.
Jag, Renate och Tomas har vår egen bekantskapskrets och anordnar fester och andra tillställningar. Vi trivs med vårt liv, även om det är lite udda. Våra grannar verkar också acceptera den boendeform vi har valt. Jag märker att samhället över huvud taget blivit mer öppet när det gäller hur vi lever och med vem. Men det finns såklart fortfarande mycket kvar att jobba med.
Rädslan att råka ut för trakasserier eller liknande finns ofta där, men vi har klarat oss bra. Vi hoppas att världen kan se på dem som vill leva annorlunda med öppnare ögon.
Angelika