Anita och Elin förlorade sin älskade dotter och syster

Med full fart kommer kusinerna Elliot och Elias åkande på varsin kickbike. De är, som så ofta, på väg hem till mormor.

Hemma hos Anita Nygren i Skellefteå är barn och barnbarn ständigt närvarande.

På väggen hänger reseminnen från gemensamma utlandsresor och bokhyllan pryds av fotografier på familjen.

Anita och Tommy har tre barn och åtta barnbarn. Men en av dem fattas. Dottern Lina Linder blev bara 35 år och lämnade för sex år sedan ett stort tomrum efter sig.

Bara fyra dagar före sin död skrev Lina ett blogginlägg: ”Läkaren från viol frågade om jag förstod hur allvarlig situationen är? Om jag hellre vill vara på lassa och dö där. Om jag ville vara hemma och dö så skulle violgruppen ställa upp! Jag säger så här, jag vill inte dö nånstans, jag vill bara vara hemma! Jag tänker bekämpa det här in i det sista!”

– Sådan var hon. En kämpe. Lina pratade aldrig om döden, men en gång sa hon till mig att vi inte fick skriva att hon förlorat kampen mot cancern i dödsannonsen. Hon var inte den som gav upp, säger hennes syster Elin Nilsson, 37, som sitter vid matsalsbordet hemma hos sin mamma.

I det här villakvarteret bodde hon som tonåring med systern Lina, storebror Robert, 43, mamma och pappa. Både Elin och Lina utbildade sig till förskollärare, precis som mamma.

– Lina var väldigt barnkär. Hon var en otroligt positiv och social person, omtyckt på jobbet och bland alla hon mötte. Hon gillade att hålla sig i form och vi tränade ofta tillsammans, säger Elin och berättar att hennes storasyster var intresserad av både inredning och mode och var en väldigt kreativ person.

– Hon köpte alltid second hand-klänningar som hon sydde om så att de skulle passa henne. Ingen klädde så bra i de där kreationerna som hon, säger Elin och ler.

Svår ryggvärk visade sig vara cancer

Det skilde fyra år mellan systrarna, som började umgås mycket när de blev vuxna. Lina gifte sig med Stefan, 43, och fick barnen Melwin, 16, Elliot, 14, och Milton, 12. Systrarna träffades ofta familjevis, de vuxna trivdes ihop och kusinerna hade på så sätt alltid någon att leka med.

Lina och hennes familj köpte ett hus i kvarteret i närheten av sina föräldrar.

– Det är bara tre hus härifrån, säger Anita, nickar mot fönstret och konstaterar att det var skönt att hennes dotter fanns så nära när hon blev sjuk.

När Lina inte längre klarade av vardagssysslorna tog Anita tjänstledigt från jobbet för att vara sin dotters förlängda arm. Det var Anita som såg till att de äldre pojkarna kom till förskola och skola och hon hjälpte till med skötseln av Linas lille bebis.

Det var när hon väntade Milton som allt började, med svår värk i ryggen.

Alla trodde att den smärtande ryggen berodde på foglossningar, men värken blev bara värre när barnet hade fötts. Efter en rad undersökningar fick Lina veta att hon hade en M-komponent i blodet som inte borde vara där.

– Hon fick veta att det är vanligt att det utvecklas till en kronisk cancer i benmärgen, myelom, för personer i 70-årsåldern. Lina var bara 35 när hon fick sin diagnos, säger Anita.

Det var när Linas revben började göra ont, bäckenet krånglade och ryggen blev sämre som proverna visade att nivån av M-komponenter skjutit i höjden. En röntgenundersökning visade att bäckenet var uppluckrat och flera revben var brutna.

Det fanns ett hål i ena skulderbladet, ett annat i armens skelett och även ryggskelettet var hårt angripet. Lina hade drabbats av cancer och sattes på cellgiftbehandling och benmärgstransplantation.

– Jag satt vid Linas sida när hon fick benmärgen och det är det vidrigaste jag varit med om. Hon hade fruktansvärda smärtor. Det var svårt att se, det gjorde ont i mig också, säger Anita.

Dog i hemmet omgiven av familjen

Behandlingarna hade ingen effekt, tumörerna tog ny fart och cancern ändrade form till aggressivt lymfom och leukemi. Linas liv gick inte att rädda, trots att man testade en rad olika behandlingar.

Under sina tre sista veckor fick Lina palliativ vård i hemmet och runtomkring sig hade hon hela tiden familj och vänner. Den 5 juni 2012, bara elva månader efter hon fått cancerdiagnosen, avled Lina i sitt eget hem.

– Hon hade lidit fruktansvärt mycket, men nej, jag upplevde ingen lättnadskänsla när Lina dog. Det var bara sorg och förtvivlan. Hon ville ju inte dö. Och som mamma blir man egoistisk, jag ville inte mista mitt barn, säger Anita.

Elin nickar och säger att hela familjen slöt upp och stöttade varandra, som de alltid gjort. De stannade alla kvar hos Linas man och barn efter dödsfallet. De hjälptes åt att planera begravningen.

– Lina fick en vit kista och likadana blommor som hon haft i sin brudbukett. Rosa gerberor. Jag är säker på att Lina hade varit nöjd över valet, säger Elin.

Träffas ofta för att stötta varandra

Släktingarna stöttade varandra genom sorg och kris. Den julen åkte alla till Thailand tillsammans – Elin med familj, Stefan och pojkarna, Robert med familj och Anita och Tommy.

– Vi brukar alltid fira jul hemma hos oss, men det skulle jag aldrig ha klarat av. Vi umgicks tätt tillsammans och på julafton skickade vi upp en papperslykta mot himlen, till minne av vår Lina, säger Anita.

Hela tjocka släkten umgås regelbundet i vardagen, de är viktiga för varandra. De har också åkt på flera resor tillsammans och Anita och Elin säger att de alltid har roligt ihop.

Efter Linas död kände Elin starkt att hon måste passa på att förverkliga sina drömmar. Att leva här och nu.

– Jag försöker verkligen ta för mig och göra det jag vill, eftersom jag vet att livet är skört. Jag hade länge drömt om att hoppa fallskärm och när jag bestämde mig för att göra det sa mamma, ”hoppar du så hoppar jag”. Och så gjorde vi det tillsammans, säger Elin och berättar att det var vackert och fridfullt och alldeles tyst när de singlade ned från himmel till jord.

Anita nickar och säger att hon resonerar som Elin. Livet för kort för att man ska begränsa sig. Mor och dotter planerar ofta roliga saker tillsammans.

De har bland annat rest till Stockholm och London, men när Elin anmälde sig till en keramikkurs hann inte Anita få någon plats förrän kursen var fullbokad.

– Men det gjorde inte så mycket, jag har redan drejat mycket i mina dagar. Nu drömmer jag och Tommy om att åka helikopter över Grand Canyon i Kalifornien. Det kommer att ske snart hoppas jag, säger Anita.

Även om det både i vardagen och under alla resor och äventyr ständigt är en älskad person som saknas så håller familjen Linas minne levande.

Fotografier på Lina står framme och hennes födelsedag firas varje år, precis som förr.

– Den 19 juli är vi alltid tillsammans hela familjen. Vi ställer till med födelsedagskalas med både god mat och tårta, säger Elin som ofta saknar Lina och alltid bär sin syster nära hjärtat.

– Ett år efter Linas död gjorde jag en tatuering som betyder mycket för mig, säger Elin och visar upp armen där det står: ”Lina alltid i mina tankar”.

Vad är cancer i benmärgen?

• Myelom är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen, där blodet bildas. Det är en kronisk sjukdom, vars förlopp skiljer sig mycket mellan olika individer.
• Varje år diagnostiseras drygt 660 nya fall av myelom i Sverige. Sjukdomen är vanligast bland äldre personer.
• Skelettsmärtor, ofta i ryggen och bröstkorgen, är vanliga när sjukdomen avancerat. Det beror på att myelomcellerna bildar ämnen som ökar urkalkningen av skelettet som blir skörare. Det sköra skelettet gör att patienterna ofta drabbas av benbrott.
• Orsaken till myelom är okänd och sjukdomen räknas inte som ärftlig. En del personer som inte har myelom kan ändå ha den M-komponent i blodet som är typisk för vissa myelom. Detta kan vara ett förstadium till myelom.
• På Blodcancerförbundets hemsida finns information om hur man gör för att stötta blodcancerforskningen.

Källa: Cancerfonden, 1177.se

Berättat för Birgitta Lindvall Wiik

Foto: Petra Älvstrand