Anne: "Min dotter bara bråkar och kritiserar mig"
”Hon verkar ha alla taggar utåt”
Jag är en singelkvinna med en vuxen dotter. Jag fyllde nyligen 65 år och min dotter som nu är 40 flyttade hemifrån redan i sena tonåren. Vi har alltid haft en ganska konfliktfylld relation och jag har väl inte funderat på det så mycket tidigare utan tänkt att det är normalt att det kan storma mellan en mor och dotter. Men det här har pågått länge och jag har märkt bland mina väninnor att de har en helt annan kontakt med sina döttrar. Jag har nog blundat för att det inte är så bra mellan oss. Problemet är att min dotter är väldigt kritisk.
Det är som att hon letar efter fel på mig för att kunna sätta dit mig. Varje gång som vi pratas vid eller träffas så känner jag mig påpassad. Jag väljer mina ord väl för att inte säga något som hon kan ifrågasätta eller bli arg över. Hon ställer mig ofta mot väggen och jag känner mig alltid skyldig att förklara varför jag tycker på ett eller annat sätt. Hon spänner ögonen i mig och ifrågasätter det mesta. Allt jag säger verkar reta upp henne.
När vi träffas så är jag mest tyst för att inte råka säga något som riskerar att inte falla i god jord. Det gör mig ledsen men också förbannad. Jag har ju rätt att säga vad jag tycker och att få vara mig själv. Som det är nu så låter jag min dotter hållas, och jag hoppas att det ska bli bättre. Men jag vet inte om det blir det. Det här har pågått länge och hon verkar ha alla taggar utåt när det gäller mig.
Jag har inte konfronterat min dotter eftersom jag är rädd för att det då kan blir ännu värre. Hur ska jag göra?
Anne
Relationsexperten Marcus Edstam:
”Hur önskar ni att relationen ska vara?”
Tack för din fråga, som jag tror att ganska många kan känna igen sig i. Relationen mellan föräldrar och barn är ibland störd av olika former av konflikter. Det finns många sätt att hantera situationen på, men jag tror att du och din dotters relation skulle må bra av att ni sätter ord på vad var och en av er känner och tänker om er relation och hur ni önskar att den ska vara.
Ni kan kanske ta hjälp av någon närstående eller av en psykoterapeut för de inledande samtalen? Av någon anledning är kvinnor ofta mer ansvarstagande och har tagit ansvaret för relationen till barnen. Din dotters pappa, hur ser deras relation ut och vilken roll har han i de svårigheter du beskriver. Om du försöker undvika att vara anklagande mot din dotter och i stället beskriva hur du upplever relationen kan ni i bästa fall hitta ett sätt att umgås som ni mår bättre av.