Ansi: ”Min man straffar mig med tystnad”
”Det är som att bli osynliggjord”
Jag är en kvinna på 50 år som är gift sedan många år tillbaka. Äktenskapet har varit mestadels bra men visst har det gått upp och ner i perioder. När jag och min man har haft konflikter har vi för det mesta kunnat prata med varandra och reda ut situationen.
Men nu känner jag att läget är annorlunda. Möjligheten att kunna prata oss fram till en lösning verkar helt omöjlig. Jag når inte fram till min man när vi är oense.
I stället för att prata med mig så drar han sig undan, blir tyst och inåtvänd. Oftast går han ut och går eller så låser han in sig i sitt arbetsrum. Ibland kör han iväg med bilen.
När han dyker upp igen så undviker han mig. Han vill inte alls prata och svarar inte på tilltal. Han muttrar mest och försvinner iväg igen. Det går helt enkelt inte att nå honom. Jag vet inte ens vilket humör han är på. Han är bara tyst och sammanbiten. Jag har gett upp att försöka prata med honom och komma till en lösning.
Det känns som att han straffar mig med sin tystnad. Det här är något helt nytt. Det gör att jag blir osäker, både på mig själv och på vad min man tänker och känner. Jag är väldigt bekymrad över detta.
Jag vill helt enkelt inte prata med honom av rädsla för att bli bemött med tystnad. Jag tassar på tå och undviker konflikter. Det är som att bli osynliggjord och inte bli tagen på allvar. Nu är jag hjärtligt trött på detta. Konflikter uppstår emellanåt och vi måste ju kunna prata med varandra tycker jag.
/ Ansi
Relationsexperten Marcus Edstam svarar på läsarnas frågor:
Be honom växa upp
Det här är något som jag tror att väldigt många känner igen sig i. Tyvärr använder vi ibland tystnad som ett sätt att tala.
Ofta handlar tystnad om att uttrycka besvikelse eller misstro av något slag. Men resultatet blir oftast precis som du upplever det, det skapar rädsla och osäkerhet hos den som bemöts med tystnad. Jag tror att du behöver ta i lite för att få bukt med detta. Få din man att ta bladet från munnen och tala om vad han tänker och känner.
Bestraffningar och gissningslekar kan vi inte hålla på med, livet är alltför kort för sådant. Ni måste skärpa er båda två helt enkelt. Du bör ställa krav på din man och han behöver växa upp och lära sig att kommunicera.
Jag hoppas att mina ord inte landar alltför hårt i dig utan att de kan få dig och din man att prata med varandra och utveckla er relation.
/ Marcus Edstam