Britta om sitt barnbarn: Är det för jobbigt att bli mamma?
Jag blev mamma när jag bara var 20 år och fick tre barn på fem år. Det var ingen dans på rosor med en man som ofta var på tjänsteresa. Dessutom arbetade jag halvtid och fick pussla med barnvakter.
När mitt äldsta barnbarn Linnea berättade att hon skulle bli mamma tänkte jag att hon borde vara bättre förberedd än jag var. Hon var 28 år och hade både studerat utomlands och hunnit skapa sig en karriär.
Förlossningen gick bra och några dagar senare kom Linnea och Niklas hem med lilla Stella. Det kändes speciellt att ha blivit gammelmormor och Linnea har alltid stått mig nära.
Orolig över föräldraskapet
Efter några dagar sa hennes mamma att hon var orolig över hur de skulle klara av föräldraskapet. Vad menade hon? Allt hade ju gått bra, tänkte jag. Men efter det att själv hade träffat mitt barnbarn förstod jag.
Linnea var inte alls lycklig och harmonisk. Niklas verkade väldigt trött. Att han såg sliten ut kan jag förstå eftersom han sov dåligt på nätterna och måste arbeta dagen därpå.
Nyblivna mamman klagade bara
Den nyblivna mamman började snart klaga över att hon inte fick någonting gjort. Hon hann inte alls med sig själv och all hennes tid gick åt till att amma. Det sista sa hon inte med något positivt tonfall, utan det lät mest som något hon blivit påtvingad.
Hon behövde hjälp med att städa trots att de bor i en tvåa. Det tog emot att gå ner till affären och köpa mat när hon nu hade barnvagn och jag minns inte allt som var fel.
Då valde jag att tro att det var en tillfällig deppighet efter förlossningen. När ytterligare några veckor hade gått och hennes klagande blivit ännu värre, började jag verkligen undra.
Vad hade de trott när de bestämde sig för att bli föräldrar? Man måste trots allt inte ha barn om det inte passar in i ens liv och karriär.
Hur ska det gå?
Min dotter är där varje dag för att laga mat, städa eller bara ta över så att Linnea kan få lite egentid. Men hon gör henne inte en tjänst genom att låta henne slippa så lindrigt undan. Alla vi mödrar har gått igenom samma sak utan större problem.
Båda tänker arbeta heltid när Stella börjar på dagis. Dessutom vill de ha tid för sig själva och för varandra. Snart planeras väl barn nummer två bara för att kompisarna har två barn.
Sedan kommer förkylningar, influensa, vattkoppor och löss på dagis. Kan de hantera det då? Just nu klagar Linnea mest över att hon inte får stå i duschen tillräckligt länge i lugn och ro.
Hur ska de klara av skolåren då barn ska köras till olika aktiviteter och tonåren då man måste vara uppmärksam på allt? Hur trodde de att det skulle vara att ha barn?
Det är ett väldigt stort ansvar – och det kräver mycket tid och engagemang.
Britta