Carro: Jag har försökt men lyckas inte få nya vänner – har gett upp efter flera år

5 saker som gör en vänskap stark

Sedan sju år tillbaka känner jag mig väldigt ensam och jag vet inte hur jag ska komma ur det. Jag är social av den ”normala” graden, och innan jag flyttade från min hemstad hade jag alltid något att hitta på med min bästa kompis och andra bekanta på helgerna.

Anledningen till att jag flyttade var att jag fick mitt drömjobb på ett litet företag som bara finns i staden som jag nu bor i. Jag var 28 år och fick jobbet direkt efter min femåriga utbildning, så jag blev eld och lågor.

Att flytta kändes bara roligt, även om jag såklart skulle sakna min bästa vän och min familj, men jag åkte alltid hem till över storhelger och på somrarna för att träffa dem. Jag såg fram emot att lära känna folk i min ålder med liknande intressen.

Kollegorna på jobbet är ganska få och rätt mycket äldre än jag, många över 50. De var alla jättesnälla och lärde upp mig med stort tålamod, men det kändes inte naturligt att börja umgås med dem på fritiden. Vissa var tonårsföräldrar och andra hade schack och modellbygge som fritidsintresse – inte högst upp på min lista direkt.

Jag har, enligt mig, helt ”vanliga” intressen för en tjej i min ålder, som att se på tv-serier, gå på utställningar och konserter och läsa romaner. I början gick jag mycket på bio själv på helgerna. Jag hade hellre gått ut och tagit en öl, men det kändes lite konstigt att gå till en bar själv.

Testade kurser och aktiviteter

En gång bjöd min jämnåriga granne med mig när hon skulle ut på krogen med sina vänner, men det blev bara en gång. Jag sms:ade henne ett par gånger om att det var trevligt att gå ut ihop och att det vore kul att göra det igen. Hon svarade artigt men har inte hört av sig igen. När vi ses i trapphuset hejar hon glatt men verkar alltid ha bråttom iväg.

Jag började gå på olika aktiviteter och kurser på kvällarna, som drejning, linedance och matlagning. Jag trodde verkligen att jag på det sättet skulle träffa nya vänner, men nej. Någon gång föreslog jag för gruppen att vi borde hitta på något tillsammans en kväll då vi inte hade kurs, men förslaget togs emot minst sagt ljumt och det blev aldrig av.

Jag gick med i lokala grupper på Facebook där jag hittade utomhusgympa, stickjunta på kafé och organiserade vandringar runt om i stan. Jag testade verkligen allt, men utan resultat. Visst klickade med några och hade intressanta samtal, men de flesta som var i min ålder gick ofta i par och verkade inte vilja fortsätta samtalet vid ett annat tillfälle.

Pojkvän inte samma sak

Efter ett par år gav jag upp. Trots att min hemstad ligger en lång dagsresa bort åkte jag under en period hem oftare för att gamla vänner på helgerna. Men så flyttade min bästa kompis utomlands, och när mina lite ytligare vänner med tiden började träffa pojkvänner och skaffa barn hade de inte så mycket tid över för mig.

Även om det inte var en kärlekspartner jag var ute efter i första hand började jag nätdejta, nästan desperat efter en nära relation. Efter tredje dejten träffade jag min nuvarande pojkvän och vi har varit tillsammans i tre år nu. Jag är jättekär och ser en framtid med honom.

Visst har förhållandet gjort att jag känner mig mindre ensam, men det är inte samma sak som att ha en nära vänskapsrelation.

Vill inte flytta härifrån

Min pojkvän kommer härifrån och har ett kompisgäng som han träffar minst en gång i veckan. Jag följde med på deras träffar några gånger i början, men kände att jag inte alls delade deras intressen för film, träningsprylar och lokalbryggd öl. Då satt jag hellre själv hemma med en kopp te och en film på tv.

Jag har övervägt att byta jobb, men jag trivs verkligen med mitt arbete, och min pojkvän har ingen lust att byta stad. Hans pappa har varit sjuk länge och jag förstår att han vill vara nära honom så länge det går. Dessutom driver han ett eget företag med anställda som han inte kan starta upp hur som helst på annan ort.

Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som jag försökt allt. Ska jag bara acceptera att det är så här, eller ska jag behöva ställa mig mitt på torget med en skylt som säger ”VÄNNER SÖKES”?

Nej, det kommer aldrig hända. Jag hoppas att nästa gång jag skriver hit är den dag som jag fått en ny vän.