Cecilia tog sig ur livet som heroinmissbrukare
Under Cecilia Riggos uppväxt var droger i hemmet en vanlig syn. Hennes mamma Iréne var djupt inne i ett missbruk, Cecilia fick flera gånger bevittna hur mamman dåsade bort med heroinsprutor instuckna i armen.
– Jag såg mamma i de mest olustiga situationer, säger Cecilia, 41.
Trots mammans beteende dröjde det innan Cecilia själv testade heroin – men när hon väl provade drogen fastnade hon direkt. Därefter kom hon att bli fångad i sin egen mardröm, under flera års tid.
Blev beroende av heroinet direkt
När Cecilia var 19 år gammal började hon arbeta på avgiftnings- och tillnyktringsenheten i Norrköping, efter att ha utbildat sig till undersköterska. Hon var omtyckt av både medarbetare och de missbrukare som sökte hjälp på enheten.
På pappret mådde Cecilia till en början bra. Hon hade ett roligt jobb, en bra man och en älskad, nyfödd dotter. Men den traumatiska uppväxten, med en missbrukande mor och åtta år på fosterhem, hade satt spår på hennes insida. När hon och mannen valde att separera öppnades gamla sår upp – och Cecilia gjorde vad hon kunde för att dämpa alla känslor som vällde fram.
Heroinet visade sig bli lösningen på hennes ångest.
– På avgiftningen hade jag en manlig patient som skulle åka i väg till ett behandlingshem, han frågade om han fick fortsätta ha kontakt med mig. Då gav jag honom min mejladress. Jag trodde att jag kunde rädda alla i hela världen och jag ville hjälpa honom att bli ren, säger hon och fortsätter:
– När han kom tillbaka till stan började han missbruka igen, jag var med när han tog upp missbruket. Efter några veckor frågade han om jag ville prova, och jag sade ja. Jag trodde inte att jag skulle gilla det, eller att jag skulle bli fast. Att man kunde bli fast direkt trodde jag bara var snack. Men så var det verkligen. Jag mådde så himla bra, plötsligt försvann alla mina bekymmer. Det var som att lindas in i bomull.
Till slut blev livet bara en jakt efter heroin
Började missbruka med sin mamma
Heroinet gjorde Cecilias liv ljust igen, alla problem blåstes tillfälligt bort. Till slut blev det begynnande missbruket så påtagligt att personalen på hennes arbetsplats reagerade.
– De bad mig att fundera över hur jag ville göra, om jag skulle fortsätta med heroinet eller inte. Där och då var heroinet mycket roligare och jag mådde bra av att umgås med killen. Jag sade upp mig från jobbet.
I början var jakten på heroin enkel. Cecilias före detta patient ordnade fram drogerna och hjälpte i viss mån till att betala. Pengarna från a-kassan räckte för att finansiera resterande heroinkostnader. Det var först när mannen placerades på LVM-hem som problemen började samlas på hög.
– Jag satt kvar utan hans hjälp, men med hans kontakter. Där någonstans började det eskalera. Jag började missbruka ihop med min mamma, då satte det i gång med riktigt hög fart. Till slut blev livet bara en jakt efter heroin. Det enda jag tänkte på var heroin, dygnet runt. Livet förvandlades snabbt till en plåga om jag inte hade tillgång till det. Drogerna förändrade mig helt, det var hemskt.
Struntade i dottern Emelie
När Cecilia var 18 år gammal födde hon sin första dotter, Emelie. Födseln ägde rum något år innan Cecilia slukades upp av sitt missbruk. Relationen med den lilla dottern sinade under missbruket bort. Cecilia struntade i allt som inte innebar tillgång till heroin, så även sitt barn.
Jag knarkade bort det dåliga samvetet
– Det värsta är allt som jag har utsatt min dotter för. Jag struntade i hennes barndom under den tiden. Vår relation har jag fått jobba på att få tillbaka, under många år.
– Jag knarkade bort det dåliga samvetet som jag kände gentemot Emelie. När jag mådde dåligt var det bara att ta mer. Det går alltid att skjuta på problemen när du missbrukar. Min dotter fanns med i mitt huvud hela tiden och gör än i dag. Men sedan kom jag till en punkt där jag kände att hon hade det bättre utan mig. Det var bättre att jag höll mig undan, säger hon.
För att få missbruket att gå runt började Cecilia begå brott. Hon stal guld, ofta för många tusentals kronor per gång. När guld inte fanns tillgängligt kunde hon stjäla chokladkakor, för att sälja vidare till kiosker. Och när det inte räckte till, då hjälpte hon sin mamma att sälja droger.
– Min mamma sålde heroin. När jag började missbruka med mamma hjälpte jag henne med försäljningen. Så där höll det på under tre års tid. Det var ett väldigt jobb att samla in tillräckligt med pengar för missbruket.
Blev gripen av polis
Cecilia såg sig själv som oövervinnerlig, hon gick länge utan att gripas för sina stölder. Men en dag stod polisen plötsligt utanför hennes dörr.
– Jag hade gjort en ganska stor guldstöld några dagar tidigare. Det fanns fingeravtryck på platsen, till slut kunde jag inte längre neka att jag hade varit där. Jag anhölls, häktades och fick en advokat.
Under den första tiden i häktet var Cecilia övertygad om att hon skulle gå fri, hennes självförtroende var högt efter att ha lyckats undvika polisen i tre års tid.
– Men när de sade att jag skulle stanna kvar i häktet var det som att en järnridå hissades ner. De tre veckorna som följde var de värsta i mitt liv. Folk tror att det bara är att sluta ta heroin, men så är det verkligen inte. Det var ett helvete att sluta, men jag hade inte något val.
Någon avgiftningshjälp ska Cecilia inte ha fått på häktet. Det enda som erbjöds var Panodil. Kroppen reagerade kraftigt på heroinets frånvaro och hon mådde sämre än hon någonsin förut hade gjort.
Tiden på häktet gav Cecilia tid att reflektera. Avsaknaden av kontakt från omvärlden gjorde att hon bara hade sig själv och sina egna tankar. Cecilia tvingades möta alla de känslor som hon tidigare hade skjutit bort, med hjälp av heroinet.
Jag blev övertygad om att jag aldrig någonsin ville hamna där igen
– Jag ville verkligen bara dö, det enda jag ville var att försvinna därifrån. Jag fick tid till att tänka på vad jag höll på med. Hur jag levde och vad jag hade gjort mot mitt barn. Jag hade fulla restriktioner i två månader, det var en hemsk tid. Men det medförde också en vändning – jag blev övertygad om att jag aldrig någonsin ville hamna där igen, säger hon.
Kärleken Deniz levde som kriminell
Cecilia dömdes till kontraktsvård, i två år befann hon sig på ett behandlingshem där hon lyckades bli ren. Bortsett från ett återfall i november 2000 har hon hållit sig på banan, mycket tack vare terapi.
– Jag har varit tvungen att bearbeta många delar av mitt liv efter missbruket. Jag har gått hos psykologer i flera omgångar, jag har varit tvungen att gräva mycket för att ta tag i mitt inre. Missbruket gjorde att jag var tvungen att fixa till mig. Jag blev stark som person. Att bli drogfri var ingen lätt grej. Men jag klarade det, då klarar jag nog det mesta.
I dag har Cecilia tre barn: Emelie, Felicia och Hampus, från olika förhållanden. Mamma Iréne dog i september 2009, i samband med en överdos. Sedan sex år tillbaka är Cecilia tillsammans med fästmannen Deniz, 42, som hon älskar högt. Deniz har själv ett liv som både missbrukare och kriminell bakom sig. Paret har känt varandra i 20 års tid, men det var först för några år sedan som kärleken började blomstra på riktigt.
– Första gången som jag träffade Deniz var när jag hjälpte honom och mitt ex att rymma från ett LVM-hem, jag hämtade dem med bil. Deniz var hos mig några dagar, då lärde vi känna varandra. Han började missbruka när han var 12 år gammal och har levt i den kriminella världen under lång tid.
Vi älskar varandra och han är som en pappa till barnen
Sedan sex år tillbaka går Deniz i LARO-programmet (läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende), varje dag äter han medicin mot heroin. Tack vare det, och hans vilja av stål, har han lyckats hålla sig borta från drogerna.
– Ingen i hans omgivning trodde att det skulle gå så bra som det har gjort. Jag tror knappt att han själv trodde det heller. Nu har han ett tryggt hem, vi älskar varandra och han är som en pappa till barnen, säger Cecilia.
Har en tumör i hjärnan
Deniz har inte bara klivit in som en fadersgestalt i familjen. Han har dessutom fungerat som ett stort stöd för Cecilia. Sedan en tid tillbaka har en tumör vuxit i Cecilias hypofys, som hon just nu medicineras för. Tumören påverkar Cecilias mående, i sex månader tvingas hon vara sjukskriven från arbetet som undersköterska.
Men tack vare sina erfarenheter från missbruket vet hon att hon kommer klara av motgångarna.
– Det går att klara mycket mer än vad man tror, det går inte att ge upp bara för att man är sjuk. Jag ser på det som när jag blev drogfri, man måste ha viljan för att det ska gå. Och den viljan, den har alla människor. Jag har överlevt två överdoser och den fruktansvärda avgiftningen – klarade jag av det, då klarar jag av en tumör. Det är jag säker på.
Vad är heroin och hur funkar ett heroinberoende?
Heroin utvinns, likt morfin och kodein, från växten opiumvallmo. Ett heroinberoende eskalerar ofta kvickt, missbruket kan snabbt gå utför. Ruset som heroin orsakar är kraftigt och intensivt. En känsla av eufori infinner sig i regel inom några minuter efter intaget. Det mest påtagliga ruset känns vid under den första halvtimmen, men känslan av tillfredsställelse kan hålla i sig under flera timmar.
Samtliga opiater är starkt beroendeframkallande. Toleransen ökar hastigt, vilket innebär att doserna ofta blir allt större inom kort tid. En överdos av heroin kan orsaka andningsstillestånd, som därefter i värsta fall resulterar i dödsfall.
Enligt Tullverket har mängden heroin ökat i omlopp. I december 2018 beslagtog Tullverket 60 kilo heroin, vilket anses som höga siffror jämfört med de 20 kilo heroin som beslagtogs 2016.
– Det är en kraftig uppgång dom sista åren här. Vi måste komma åt hela dom kriminella nätverken så att man kan strypa narkotikatillförseln, har Lars Hansson, sakkunnig expert på Tullverket, sagt till Ekot.
Källa: Beroendecentrum.se och Sveriges Radio