Familjen Östlie ger julklappar till utsatta barn: ”Vi vill sprida glädje”

Måste man köpa julklappar till alla på firandet?

Hemma i huset på Alnön i Sundsvall har julstämningen infunnit sig. Mamma Anna och dottern Tone sitter på golvet i vardagsrummet och slår in paket. I bakgrunden hörs julmusik och doften av glögg sprider sig in i rummet.

För att ta sig från hallen in till soffan i vardagsrummet måste man sicksacka mellan över 70 paket, de flesta inslagna. I år kommer lika många barn i Sundsvall få en julklapp, tack vare familjens Östlie.

Anna och Tone är de som ansvarar för att slå in paketen och pappa Patrik är den som sköter logistiken och håller koll på det ekonomiska. Det märks att de har gjort insamlingar ihop tidigare och de stöttar varandra från idé till genomförande. Allt är så organiserat och strukturerat.

– Det är viktigt för oss att allt blir rätt, säger Anna.

Det var hon som kom på idén att samla in pengar och på så sätt hjälpa de som behöver en hjälpande hand till jul. Att bli intervjuade var familjen först tveksamma till och tackade nej, men bestämde sig senare för att ställa upp.

– Genom att berätta om hur vi gör hoppas vi att vi kan inspirera andra att göra likadant. Tänk om vi lyckas få en familj i Skåne, som läser det här reportaget, att samla in pengar och hjälpa. Då har vi lyckats sprida ljus till fler människor.

För henne är det viktigt att inte sätta sig själv och sina handlingar i centrum, utan hon vill belysa tanken att alla kan göra något gott för någon annan.

– Jag är inte ute efter att hyllas, det här gör jag för att det är så viktigt att vi ser varandra både i juletid och även när det inte är jul. Och det är därför jag inte vill synas, jag vill vara den goda fen bakom handlingen. Jag hoppas att människor därute som har det svårt vet att det finns medmänniskor som vill hjälpa, säger Anna.

Uppmanar andra: Lyft blicken

Det började för fyra år sedan. Anna och hennes familj träffade ofta på en hemlös man som stod utanför en matbutik i Sundsvall. Han sjöng och spred glädje, samtidigt som Anna såg hur människor ignorerade ­honom.

– Att inte se och bekräfta någon är det mest smärtsamma man kan utsätta en annan människa för. Det kostar inget att lyfta blicken och säga hej till en medmänniska, säger Anna.

Hon bestämde sig en dag för att fråga honom om han ville ha något när hon gick in i butiken.

– Och han tackade ja till att jag köpte något ätbart till honom.

Det fortsatte Anna med och hon gick även steget längre. En dag tog hon med sig en mössa, ett par vantar och underställ till honom.

– Han blev så enormt tacksam och glad och jag kände att om jag gör det här, då ger jag en annan människa hopp om att godhet finns och att vi ser varandra.

Det var då, julen 2020, som det kom till henne att hon ville hjälpa andra och att hon skulle göra det genom att starta en insamling för hemlösa i Sundsvall.

Familjen tyckte att det var en bra idé och de ville också vara med och hjälpa till. Anna, Tone och Patrik började planera hur de skulle kunna styra upp allt och strukturera insamlingen.

Man kan hamna snett utan att man själv kan rå för det

Anna Östlie

De gick ut på Facebook och skrev om insamlingen. Anna möttes då av en del frågor om varför hon valt att samla in just till hemlösa och risken med att pengarna kanske skulle gå till missbruk.

– Det fick mig att än mer inse att vi måste hjälpa. För man kan hamna snett utan att man själv kan rå för det, och man får inte känna skam och skuld.

Anna ringde till Klippangården, ett hem som tar emot hemlösa i Sundsvall, och frågade hur många som bodde där, hur många som var män respektive kvinnor och i vilka åldrar de var. Sedan köpte hon vantar, ullsockar, strumpor, tandborstar och tandkräm med mera och slog in.

Julen 2021 bestämde sig Anna för att göra en till insamling, men då skulle de insamlade pengarna gå till mat och julklappar. Anna googlade för att hitta hjälporganisationer i Sundsvall som de kunde samarbeta med.

Det årets insamling fokuserade på att hjälpa barnfamiljer och Anna tog på sig rollen att agera jultomte tillsammans med några fler från hjälporganisationen. Hon själv skulle åka runt och lämna alla presentkort på matoch julklappar som familjerna hade önskat sig via hjälporganisationen.

Hon körde många mil för att dela ut presentkorten och julklapparna.

– Det var då jag insåg att det inte blev riktigt som jag tänkt mig. Jag trodde att jag skulle få vara jultomten och alla skulle bli glada. Det blev de, men jag möttes också av mycket skam och skuld. De som tog emot presentkorten och paketen skämdes över sin livssituation. Då bestämde jag att nästa år skulle en organisation få sköta även utdelningen.

Julen 2022 samlade Anna och familjen in pengar och fördelade summan till två hjälporganisationer. Dessutom hjälpte de lekterapin på Sundsvalls sjukhus.

– Vi ville hjälpa familjer som ligger inlagda på barnkliniken i Sundsvall med sitt sjuka barn. Många har inte möjlighet att fira jul på samma sätt.

Anna kontaktade lekterapin på sjukhuset och frågade om de kunde hjälpa till och ta reda på vad varje barn önskade sig.

– De blev glada för att jag specifikt ville veta vad varje barn önskade sig. Vi köpte presenterna och satte fast en juletikett på varje paket som mamman och pappan själva fick fylla i, säger Anna.

Man kan föreställa sig känslan att inte ha råd att ge sitt barn en julklapp

Patrik Östlie

Det är så Anna vill att det ska vara, att de ska vara en osynlig godhet som sprider glädje bakom kulisserna, utan att de syns.

– Familjer som har ett sjukt barn kan råka ut för att deras ekonomi rasar samman. Då ska det inte vara en stress att tänka på hur de ska ha råd att köpa en julklapp. Man kan själv föreställa sig känslan att inte ha råd att ge sitt barn en julklapp när det är jul, säger Patrik.

Barnen får önska julklapp

2023 tog familjen ett nytt grepp om insamlingen. De bestämde sig för att rikta in sig på enbart leksaker och samlade in 27 100 kronor. Det blev inte mindre än 78 paket som inhandlades.

De valde ut, via organisationen, vilka mottagare de skulle köpa till. Som exempel kunde det stå på listan: ”Pojke 7 år önskar sig en radiostyrd bil”.

När de slog in paketen använde de ett system för att hålla reda på vem som slog in paketet och till vem det skulle. Varje barn hade ett nummer och paketet märktes upp med det numret.

– Då vet hjälporganisationen vilket paket som ska till vilket barn och i vilken familj. Deras system är organiserat, säger ­Anna.

Sedan körde de alla paket till det tält som hjälporganisationen har ställt upp på torget i Sundsvall. Där får familjerna sedan komma och hämta paketen.

– Det är lite som posten, en familj skickar in sina önskningar och får sedan hämta ut paketen. Och barnen behöver inte få veta att det inte är mamma och pappa som köpt julklappen, säger Anna.

Anna, Tone och Patrik kommer att fortsätta med att sprida julglädje varje år och för dem är det viktigt att de inte ses som hjältar. Anna fick ett diplom från en hjälporganisation härom året för sin insats, men det vill hon inte skylta med.

– Jag gör det för att jag vill hjälpa. Och om jag kan medverka till att göra ett enda barn glatt, då har jag kunnat hjälpa en annan människa. Sedan önskar jag att vår idé sprids och att fler vill hjälpa varandra.