Författaren Birgitta Bergin om nya boken ”Toktanten”
När familjen Bergin skulle avnjuta sommarens lugn i fritidshuset på Västkusten möttes de av en obehaglig överraskning. I bostaden intill deras hade en ny granne flyttat in – en bekantskap som kom att bli starten på flera år av dramatik.
– Från att ha varit en idyll utan några problem, där alla hjälptes åt och var vänner, kom det plötsligt in en person som infekterade allt, säger författaren Birgitta Bergin, 56.
– Vår granne slogs. Hon var alltid arg, på alla. Hon tog ner våra träd till grunden, jag tror hon ville ha bättre utsikt. Den här kvinnan var en person som ställde till oreda i största allmänhet, alla i grannskapet utsattes för hennes hemska beteende.
Polisanmälde grannkvinnan
För att undvika onödiga konflikter försökte Birgitta, hennes man Kjell och deras två söner gömma sig från grannen så gott det gick. När grannen befann sig i närheten sänkte familjen sina röster, för att minska risken för eventuella bråk.
– Det var jättejobbigt. Man kan jämföra det med att någon skulle gå in i ens vardagsrum och förstöra. Det kändes som ett intrång i vårt privatliv. Om det är någonstans man ska kunna slappna av är det ju i fritidshuset. Vi funderade mycket på hur det skulle gå, om vi skulle klara av att bo kvar eller om vi skulle sälja.
Vid upprepade tillfällen blev grannkvinnan så pass otrevlig att områdets boende behövde ringa efter polisen. Det hela slutade med både rättegångar och fällande domar, berättar Birgitta.
– Anmälningarna gick vidare till rättegång och kvinnan dömdes till slut för skadegörelse, misshandel och ofredande. Hon förlorade i rätten varenda gång, det var skönt att med säkerhet veta att vi hade rätt.
Nu för tiden är den provokativa grannen ett minne blott. Birgitta och Kjell bor i dag växelvis i spanska Marbella och i Göteborg – på båda ställena är grannarna vänliga och odramatiska. Sönerna David och Carl är utflugna sedan några år tillbaka. När Birgitta Bergin tänker tillbaka på den energikrävande osämjan kan hon inte låta bli att dra på smilbanden.
Kvinnan dömdes till slut för skadegörelse, misshandel och ofredande
– Det har gått så många år sedan dess att vi mest skrattar åt det, med en underton av ”fy farao”. Efter den här erfarenheten känner jag stor tacksamhet för mina bra grannar, jag började uppskatta dem ännu mer efter den här händelsen, säger hon.
Släpper boken ”Toktanten”
År 2010 började Birgitta Bergin skriva på sin första bok, ”Tre veckor”. Nu, snart tio år och nästan lika många böcker senare, livnär hon sig helt på författarskapet. För att kanalisera alla minnen från tiden med den konfliktsökande grannkvinnan började hon skriva på boken ”Toktanten”, som sedan den 9 april finns i bokhandeln.
”Toktanten” handlar om fyra familjer med sommarhus i den påhittade orten Lövudden. Plötsligt flyttar en grannkvinna in i området – och historien är inte helt olik Birgittas egen.
– Jag plockar från verkligheten och har inspirerats mycket av det som jag var med om, jag är ju författare och gräver lite där jag står. Men det finns massor i boken som absolut inte har hänt mig på riktigt, det är en fiktiv berättelse. Jag har tagit olika scenarion från verkligheten, sedan har jag kryddat till det, säger Birgitta Bergin.
Tror du att grannen förstår att det är henne som du har skrivit om?
– Om hon skulle få den i sin hand förstår hon nog att jag har använt henne som inspiration. Hon skulle säkert bli jättearg och hävda att det gick till på ett annat sätt. Och det har jag full förståelse för, man uppfattar saker på olika vis. Samtidigt måste man komma ihåg att allting i boken inte har hänt på riktigt, allt är inte hennes verk.
Använder träning för att lösa problem
Birgitta Bergin beskriver sig själv som en ”social ensamvarg”. Hon älskar att umgås med vänner, men uppskattar också ensamheten. Emellanåt känner hon ett behov att vara själv flera dagar i sträck. Det passar bra med hennes yrke, författarskapet ger Birgitta möjlighet att lägga upp sina dagar lite som hon vill. Men att skriva, oavsett dagsform, är enligt henne ett måste för att komma framåt.
– Många undrar om jag bara skriver när jag har inspiration – och nej, det gör jag inte. Då skulle det inte bli särskilt många böcker gjorda. Jag går upp varje morgon som alla andra, sedan sätter jag mig och skriver. Vissa dagar är det jättekul, andra dagar är det öken. Jag kan sitta och stirra på skärmen och inte få fram ett enda vettigt ord. Men på det stora hela är det fantastiskt, jag är lyckligt lottad som får jobba med det roligaste som finns.
När Birgitta fastnar i berättandet går hon gärna ut i naturen. Sedan hon och maken Kjell utförde en pilgrimsvandring under tre veckors tid, för nio år sedan, har Birgitta fått upp ett stort intresse för vandring. Med på promenaden följer gärna hunden Pepsi, en liten malteser-yorkshire-korsning på fem år.
Träning och fysisk aktivitet ligger nära Birgitta Bergins hjärta. Långdistanslöpning får henne att må bra – och tänka bättre.
Jag kommer fortsätta skriva tills jag dör
– Att springa är problemlösande för mig, då går jag in i en låtsasvärld. När jag börjar rundan bestämmer jag mig för att lösa upp en specifik knut, det kan vara ett kapitel som jag inte kommer vidare med, eller någonting annat i livet som pockar på. När jag kommer tillbaka till porten har jag oftast fått ordning på problemet.
Trots vissa utmaningar i skrivandet ångrar Birgitta aldrig sitt yrkesval som författare, det är hennes kall. Birgitta Bergin känner sig säker på att hon har hittat rätt.
– Författarskapet har blivit ett helt nytt liv för mig som jag älskar. Jag kommer fortsätta skriva tills jag dör.
Vem är Birgitta Bergin?
Namn: Birgitta Bergin.
Ålder: 56.
Bor: I Marbella, Spanien, och i Göteborg.
Familj: Maken Kjell, sönerna Carl och David, samt hunden Pepsi.
Yrke: Författare sedan tio år tillbaka. Arbetade tidigare med marknadsföring för Skandinaviska skolan i Bryssel.
Intressen: Träning, resor, matlagning och vin.
Aktuell: Med boken Toktanten.