Ingen av mina vänner ville komma på min fest
Det hade varit trevligt, men jag är redan upptagen. Tack för inbjudan men jag är redan uppbokad. Jag suckade uppgivet där jag satt med mobilen i handen och fick det ena sms:et efter det andra. Alla tackade nej till att komma på fest hos mig, både kompisar och mina arbetskamrater. Kanske hade jag varit lite väl sen med min inbjudan eftersom alla tackat nej, resonerade jag.
Ändå hade jag en svag misstanke om att det var något annat som låg bakom alla nej jag fått. Det var faktiskt inte första gången mina vänner tackat nej när jag bjudit hem dem.
Jag har i hela mitt liv tagit stort ansvar. Som äldst i en syskonskara på fyra och med föräldrar som båda arbetade hårt och mycket, såg jag det som min uppgift att hålla reda på allt hemma och jag trivdes i den rollen. Att organisera och planera har jag alltid tyckt om.
Jag såg till att mina syskon inte glömde gymnastikkläderna när de gick till skolan, att de kom iväg till tandläkaren, att det alltid fanns mjölk i kylskåpet och så vidare. Att finnas till hands och ge goda råd var naturligt för mig.
En väckarklocka när alla tackade nej
När jag läste vid högskolan utvecklade jag en jättebra studieteknik. Jag lyssnade och antecknade allt som föreläsaren sa och sedan renskrev jag mina anteckningar och strök under det viktigaste med en kraftig penna. När mina kurskamrater klagade över att något var svårt att lära sig berättade jag hur jag gjorde. Samtidigt sa jag till dem att det faktiskt var viktigt att de fick tillräckligt med sömn och att de inte behövde gå på fest alla dagar i veckan.
Väninnan som klagade över sin vikt rådde jag att pressa en citron och dricka den varje morgon för det dämpar hungerkänslorna. Tonårstjejen två trappor under mig som var förtvivlad över sin dåliga hy gav jag till exempel rådet att sätta tandkräm på sina finnar så att de skulle torka ut. Jag kände att jag gjorde nytta och var glad över det.
Efter min utbildning fick jag jobb på ett klädesföretag. De flesta av mina arbetskamrater var i min ålder och för att snabbt bli bekant med dem såg jag till att vi alltid åt lunch tillsammans. Då passade jag på att dela med mig av mina råd. ”Om du vill gå ner i vikt borde du inte äta så mycket korv”, ”du skulle faktiskt klä mycket bättre i kort hår, det skulle göra att du såg yngre ut”…
När en kollega skulle köpa en lägenhet sa jag till henne att hon skulle börja med att lägga ett mycket lågt bud, verka ointresserad och leta efter fel i lägenheten så att hon kunde pressa priset ytterligare. Till en hundägare hade jag tusen tips på hur man uppfostrar en hund. Min faster har hund och jag har passat den mycket så jag såg mig själv som expert. Även barnuppfostran var min specialitet, jag hade ju tre småsyskon.
Det har nu gått ett tag sedan alla tackade nej till min fest. Det blev som en väckarklocka för mig. Jag ringde min syster och berättade hur ledsen och besviken jag var över att ingen kunde komma. Hon var helt ärlig mot mig och sa att alla mina goda råd och mitt sätt att lägga mig i gjorde att man tröttnade på att träffa mig. Jag blev sårad men förstod att hon hade rätt och insåg att det var modigt av henne att säga det rent ut till mig. Nu vaktar jag min tunga och lägger mig inte i folks liv.
Häromdagen sa en kollega till mig att jag har blivit en helt annan människa och jag valde att tolka det positivt. På lördag har jag bjudit släkt och vänner på fest – och alla har tackat ja.
/ Minna