Inger och Anders adopterade hundar från Ukraina: "Belle och Bonnie har förändrat vårt liv”

Så lär du din hund att stänga dörren

Ägaren hade försvunnit. Dött eller flytt på grund av kriget. Kvar fanns en dräktig tik som födde sina ungar i skogen.

– De var åtta syskon, berättar Inger Dahl och visar en bild i mobiltelefonen.

Bilden, där valparna samsas kring en matskål, är tagen efter att de räddats och förts till ett hundhem.

– De kommer från Volodymyr Zelenskyj hemstad har jag fått lära mig, lägger Inger till.

Bakom oss i trädgården i Sandviken ligger Belle och Bonnie och vilar, två av hundarna som Inger precis visat på bild. Det var hit de kom den 17 april 2024, sju månader gamla. Långt från krigets Ukraina.

– Det är läckert att de litar så otroligt mycket på oss nu, säger Anders Ågren.

– Belle ser ut som om hon skrattar varje gång vi kommer hem, fyller Inger i. De är båda pinsamt tydliga med vilka de gillar!

Fick tips av en kompis

Det hela började med att en vän till Inger berättade att hon skulle adoptera en hund från Ukraina. Det var i februari 2024, bara några månader innan livet förändrades för Inger och Anders.

– Hon skickade bilder på valparna och skrev ”ska inte ni också ha en?”, berättar Inger.

Inger, som tidigare haft hund, hade länge varit sugen på en ny fyrbent vän. Men hon visste att Anders var tveksam. Senare samma dag visade hon honom ändå bilderna på de ukrainska valparna.

– Jag sa ”titta på de här, ska vi köpa hund?”. Han svarade ja direkt. Jag blev så förvånad. Jag hade frågat i flera år.

Inger ler en aning och Anders skrattar när han skämtsamt säger:

– Det var inte meningen att säga ja så snabbt.

Sedan förklarar han att det helt enkelt var bättre läge denna gång, jämfört med när Inger tidigare föreslagit att de skulle bli hundägare.

– Då passade det inte riktigt in i livet. Men sedan blev jag pensionär – och Inger försöker bli det.

Skickar hundmat till Ukraina

Tanken från början var att adoptera endast en valp och Inger överlät till Anders att välja vilken.

– Jag ville inte vara den som skulle bestämma vilken hund som fick komma hit, och vilka som skulle bli kvar i krig, säger hon. När Anders fick välja pekade han på Bonnie.

Bonnie är den brunvita hunden – och den pussiga, skulle det visa sig.

– Jag bara kände att ”den där passar oss”, säger Anders.

En tid senare fick de frågan om det inte ville ha fler hundar. Det fanns några valpar kvar i kullen som inte hade blivit adopterade.

– Då var du också snabb och sa ”ja, då kan de ju ha glädje och nytta av varandra”, säger Inger till Anders.

Så kom det sig att de båda systrarna fick chansen till ett nytt liv tillsammans i Sverige. I slutändan hamnade faktiskt alla åtta valpar just i Sverige. Belle och Bonnie kördes hit av volontären Olga, som Anders och Inger nu har lärt känna. När Olga vid senare tillfällen levererat fler hundar till trakterna kring Sandviken har de erbjudit henne husrum.

– Olga är fantastisk och alltid välkommen att bo här, säger Anders. Efter att hon lämnat av alla hundar fyller vi bilen med hundmat och filtar som hon kan ta med sig tillbaka till Ukraina.

Systrarna har olika personligheter

Bonnie kommer fram till bordet. Hon är den lite mer nyfikna av systrarna.

– Hon charmar ofta folk, säger Inger. Hon är lite ivrigare än Belle, som är mer bekväm av sig. När Bonnie vill leka med alla hundar vi träffar kan Belle kliva undan lite.

– Bonnie drar oss på vår sparkcykel, säger Anders och skrattar. Belle får man dra för att få henne med sig.

I nästa andetag berättar han att han hört vissa säga att djur som varit vid fronten kan innebära problem.

– Visst, de kan vara tvåbenta, eller skotträdda, man vet ju inte … Men jag har aldrig varit med om några mer väluppfostrade hundar än de här två.

Att adoptera en hund från utlandet visade sig även vara betydligt enklare än Anders trott.

– Allt var klart med vaccinationer, chippning och sådant.

– Vi betalade 8 000 kronor per hund. Avgiften ska täcka resan hit och mat, berättar Inger och lägger till med ett leende:

– Vi köpte grisen i säcken – och fick två jättegulliga grisar.

Har förändrat livet på flera sätt

Inger menar att det bästa med att ha hund är värmen och kärleken man får. Som gammal hundägare var det inget nytt för henne. Men för Anders kom det lite som en överraskning, hur fäst han skulle bli vid Belle och Bonnie.

– Man blir helt knäpp. Jag har blivit jollig, på ett alldeles utmärkt sätt. Snacka om att de har blivit familjemedlemmar, säger han.

Anders konstaterar att hundsystrarna förändrat livet för honom på flera sätt.

– Man går ner i varv. Jag har inte häckat i skogen så mycket förr, men nu kan jag sitta på en stubbe och stirra på en gran i en kvart medan de två luktar på blommor. I mitt liv är det ganska fantastiskt.

Att det finns folk med åsikter som ”varför rädda hundar från Ukraina, där dör det ju hur mycket folk som helst?”, bryr sig Inger och Anders inte om. Det är väl bra om bara man gör något, menar Anders.

– Man får utgå från vad man har för möjligheter, och det här var vad vi kunde göra.

Inger ser på Belle och Bonnie.

– De där två skulle ha legat i Ukraina och duckat för drönare nu. Men det behöver de inte. Det känns gott.

Till andra som funderar på att adoptera en hund är Anders uppmaning tydlig: ”Gör det!”

Inger kan bara instämma.

– Det är en vinst om bara en till hund kan bli räddad.