Jag känner mig mycket yngre än jag är – blir provocerad av hur mina vänner pratar
Se också: 5 myter om åldrande
Jag är 62 år, men känner mig verkligen inte som min ålder. Eller i alla fall inte så som jag känner att man brukar beskriva en 62-åring. I mitt huvud och hjärta är jag mer någonstans runt 40. Jag tränar, går gärna ut och dansar, reser och umgås gärna och ofta med människor i olika åldrar. Jag har aldrig ens funderat på att börja ta det lugnare bara för att jag blivit äldre.
Problemet är att jag ibland känner mig nästan provocerad av hur andra pratar om ålder. Vänner i min egen ålder kan säga saker som att "vi är för gamla för..." vad det nu än må vara, eller ”i vår ålder ska man ju inte…”. Själv tänker jag snarare: varför inte?
Samtidigt har jag börjat fundera på om jag lever lite i förnekelse. Borde jag acceptera att jag faktiskt är 62 och anpassa mig mer efter det? Jag vill ju inte heller bli en sådan person som försöker vara ung på ett pinsamt sätt.
Så min fråga är: Hur ska jag hitta en bra balans mellan att bejaka min faktiska ålder utan att för den sakens skull låta samma siffra styra hur jag lever?
Peter Pan
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Varje måndag och fredag hittar du nya dilemman och svar på allas.se.
Allas svarar
Kära Peter Pan,
ålder är verkligen något individuellt, och beror förstås både på hur det står till med hälsan och ens inställning. Jag är 60 och kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Snarare än att sakta ner anser jag att man verkligen ska leva precis hur man vill – livet är inte oändligt, och det blir tydligt i den här åldern.
Jag tycker att du ska vara precis som du själv vill, det är ditt liv. Många i vår ålder (inklusive jag själv) vill dra ner på vissa saker, som att mingla med okända människor eller vara uppe halva nätterna, medan man i stället vill börja göra annat mer, som att resa eller kanske skaffa en ny hobby. Det finns inga rätt eller fel.
Vad blir då pinsamt? Det har jag frågat mig mycket när det gäller klädstil och musiksmak och dragit slutsatsen även där: Man ska gå efter det man själv gillar och strunta i vad andra tycker. Att vara över 60 i dag är inte samma sak som det var för några decennier sedan.
Det gäller nog att akta sig för att referera till sin ålder på ett negativt sätt, som att "det där är jag för gammal för" eller "Jag orkar inte för jag är 62”, då blir åldern en belastning. Tänk i stället mer positivt, som du redan verkar göra: "Jag är faktiskt över 60, och jag kan göra det jag känner för, och behöver inte tvinga mig till ett beteende som inte är jag.”
När din omgivning kommer med sina negativa uttalanden, antingen strunta i det eller försök smitta dem med din inställning.
Lycka till!
Cecilia